Jag känner flera som har burmor. En har två burmor och en korat. Burmor och korater är ganska lika till lynnet. De är sociala och vill ha uppmärksamhet och är ganska aktiva som det heter. Det beror ju på vad man menar med aktiv i och för sig. Många katter blir ju lite som de människor de bor med beroende på hur mycket tid människorna ägnar åt katten och på vilket sätt. :-) Jag känner inte till Ragdoll så mycket dock. Gå in på rasringen för burmor och läs där mer om rasen. Allra bäst är att hälsa på uppfödare av burmor och träffa dem så lär du känna dem på hemmaplan.

Tack för svaret! Ska kolla!

Det finns även http://burma.ifokus.se/, där kan du läsa mer om burmor i vardagen 

Köpte min första burma i slutet av nov. En lila hane som idag är ca 7 månader. Helt kär i rasen o kommer nog alltid ha en burma i mitt liv från o med nu. Bästa kompis med ena hunden och är supergosig och nyfiken men ordentligt busig också och ganska tuff man får säga åt han på skarpen ibland. :)

Jag har haft burma sedan 2004 och enligt mig är det en fantastisk kattras.

Burman är social och aktiv och jag lovar att du aldrig är ensam om du har en burma i huset.
En del kan uppfatta burman som påträngande om man är van vid en "på sidan om"katt. Burma är verkligen en "mitt i smeten"katt som ofta är i händelsernas centrum
De älskar uppmärksamhet och tror alltid att gäster kommer bara för deras skull och hälsar dem välkomna i dörren och ger dem massor av gos och kel. Inte ovanligt att burman hoppar upp på axeln för att märkas ordentligt så du inte glömmer den

Men burman älskar även värme och sitter man i soffan eller ligger i sängen får du sällskap, gärna under täcket/filten
Har man flera katter brukar det sluta i sk burmahögar då alla katter travar sig på varandra.

Burman kommer väl överens med andra djur och barn, och behöver gärna ha kattsällskap för att inte bli uttråkad när du är hemifrån
En katt med samma temperament är att föredra

// Sarah, S*Mad About
http://www.madabout.se

Underbar info! TACK!

Det började med att jag passade ett par burmor 1980 och blev helt såld på denna ras. Deras hundlika och öppna sätt mot alla varelser, vare sig människa eller annat djur. Detta var ett utmärkt sätt att lära känna rasen.

Därmed införskaffades ett par burmor till sällskap. Snart blev jag intresserad av uppfödning (hade köpt en hane och en hona som släktmässigt kunde paras med varandra) och utställning. På den vägen blev det. Jag har fortsatt med burma sedan 1980 och kommer aldrig byta ras.

Burman är en mkt social och tillitsfull ras. Den tror inte ngn om ont. Därför går det så bra att ha en burma i en barnfamilj. Den deltar gärna i barnens lekar. Det vet jag av egen erfarenhet ty mina första burmor fanns då sonen, nu 27 år gammal, gjorde sitt inträde i familjen. Jag fick mig ett gott skratt då jag fick se min hankatt Kassius stå och bli klappad av sonens kompisar. De hade ställt sig i kö och klev fram en och en och klappade Kassius som stod längst fram och spann och njöt av uppmärksamheten.

Burman är en stor knäkatt som gillar kel och gos. Det går lika bra med gäster som med familjens medlemmar. Burman brukar rusar till dörren när dörrklockan ringer för att se vem som kommer och hälsa. Hantverkare brukar uppvaktas flitigt. Ibland måste man stänga in dem då det ibland inte är lämpligt att de hjälper till.

Burman är mao en nyfiken, pigg och intelligent katt som älskar att vara med där det händer saker och ting. Du är aldrig ensam eller har tråkigt om du har en burma som sällskap.

Ilga Liljenberg, Tintomara's Burmauppfödning sedan 1980

www.tintomaras.com