Möjlighet att förhindra kattköp
En vän till mig har ett problem, men vill inte gå ut med det personligen då det gäller hennes mamma, så jag postar detta i hennes ställe.
- - - - -
Det är så att min mamma hela tiden vill skaffa nya djur, men hon tar aldrig hand om dem. Jag vill inte att hon ska ha djur, men vad jag än säger så går det inte in hos henne att hon inte passar som djurägare.
Som exempel:
Som liten hade jag en katt (fick den när jag var ca 10 år gammal, katten var då 6 veckor gammal) och jag fick skäll dagligen för att jag inte visste hur jag skulle ta hand om den, då den var mitt ansvar. När jag var 15 tvingades jag ge bort katten efter att hon hotat med att avliva den då den varken var söt eller rolig längre. Hon vägrade även låta mig kastrera katten, även när jag erbjöd mig att betala för det själv, trots att han var utekatt.
Jag har själv djur nu (bor ensam sen några år tillbaka) och varje gång jag träffar henne har hon något att klaga på kring min djurhållning. Tex att jag avliva min ena sällskapsfågel efter att den hade blivit så gammal att imunförsvaret försämrats och den åkte på någon form av lunginfektion. Det skulle jag tydligen inte ha gjort, det var slöseri med pengar att avliva den hos en veterinär. Jag var även löjlig som var ledsen över att den var död, det var ju bara en fågel, men så fort vi träffas hela familjen ska hon tala om hur elak jag är som avlivade den utan anledning.
Jag är även en dålig kattägare då min ena katt är rädd för främmande medans den andra beter sig mer som en hund och ska fram och hälsa på alla, den ska ju bete sig som en katt och gömma sig.
Förra året avlivade hon sina två papegojfåglar för att kunna åka på semester, detta efter att de levt flera år i en bur som inte ens skulle vara laglig för en undulat, utan att få komma ut och flyga dagligen. De har fått vara ute max en gång i månaden, och de kunde inte ens sträcka ut sina vingar ordentligt i sin bur för att den var så liten!
För något år sedan ville hon skaffa en dobermann och jag påpeka då hur krävande sådana hundar är och att de behöver väldigt mycket motion och stimulans. Fick då svaret att det inte är någon fara, hon ska ha den i en hundkoja året runt så den får springa hur mycket den vill på tomten. Men mental och social träning då? Tydligen tänkte hon gå en liten sväng med den på kvällen och då fick den det. Hon hade inte tänkt på att dobermanns lätt fryser och får problem med tassarna i Svensk kyla heller, samt att de lätt blir understimmulerade och då kan bli aggressiva även mot henne.
Hon har även velat skaffa nakenhund, och när jag fråga hur hon ska hinna med det då hundar inte får lämnas ensamma i mer än 4 timmar per gång (hon är borta minst 10 timmar per dag för att arbeta) svara hon att hon skulle skaffa två stycken så att den första inte kände sig ensam.
Utöver detta har hon velat skaffa diverse andra hundar, reptiler och fåglar, men har av olika anledningar skjutit upp det. Dels pga att hon varit bortrest när ägarna velat överlämna djuret (hon reser väldigt mycket, och då måste någon annan i familjen släppa alla sina planer för att springa och ta hand om hennes djur), dels när jag sagt att jag vägrar ta över ett sådant djur, dels när det visat sig vara fuffens bakom anonserna hon svarat på.
Anledningen till att jag skriver här är för att hon nu är inne på katter. Främst tittar hon efter siameser, orientaler och sphynxar. Dock vet hon inget om hur man tar hand om dessa katterna eller hur de är mentalt, hon har bara gått på utseendet.
Vad ska jag göra? Visst, jag kan anmäla henne för dålig djurhållning men vill inte att hon ska skaffa några djur från första början. I regel har det varit så att hon skaffar ett djur, sen tröttnar hon på den. Då kommer hon till mig och försöker ge mig dåligt samvete så att jag tvingas ta över den, men jag kan inte ta över alla djur hon någonsin tyckt varit söta eller roliga! Därav att hon avlivade sina papegojor, jag kunde inte ta emot dem för jag har helt enkelt inte plats!
Min enda idé om hur jag ska kunna förhindra henne från att skaffa djur är att tala om hur hon är för uppfödare utav det djuret som intresserar henne för tillfället, men finns ju allt för många som bara är ute efter att tjäna pengar :( Jag mår inte bra av det här heller, det gör mig superstressad!
Vänliga hälsningar
Jenny, sajtvärd på Agility iFokus
Driver även bloggen Hundtokiga
Usch va ledsen jag blir av att läsa detta. Dottern i fråga verkar ha en mycket vettig syn på vad det innebär att ha djur och det är bra att hon bryr sig. Men näe, jag vet faktiskt inte alls vad jag ska ge för råd här.
Visst kan dottern prata med uppfödare av de ovan nämnda raserna (om mamman ens kommer gå via uppfödare) och dessa kommer säkerligen att vara vaksamma. Men jag får en känsla av att mamman kanske hellre köper en söt katt på blocket som passar in i hennes bild av hur en katt ska se ut, och då är det ju naturligtvis mycket svårare att förhindra. Dottern kan ju iofs försöka ha lite koll på katter av detta slag som säljs på Blocket och sedan ev kontakta den försäljaren, men det är nog lättare sagt än gjort utan att det ska skapa total osämja mellan dotter och mamman.
Jag vet faktiskt inte…
Man kan väl inte göra en anonym anmälan till LST för eventuell ohållbar djurhållning???
Lite extra tid, lite extra omtanke, lite extra tålamod och så lite extra kärlek är allt som behövs för att låta en skyggis tassa sig in i ditt hjärta!
Fortsätter att svara åt vännen.
Det är som precis som Gatukorsning skriver, hon tittar främst på blocketannonser och har inga problem med att resa för att få sina djur. Hon har inte heller krav på att det ska vara renrasiga djur vilket gör att det känns som en mindre omöjlighet att ha koll på alla annonserna och varna ägarna, och kommer det ut att jag varnat om henne kommer det bli hus i helvete.
Är redan på väg att bli det de gångerna jag påpekat för henne att jag inte tycker att det är en bra idé för henne att skaffa det djuret hon tittat på. En av mina taktiker än så länge har varit att påpeka alla negativa sidorna på djuren hon tittat på, och gärna förstora dem. Hon tycker nämligen att djur inte får vara ansträngande och därför försöker jag få henne att se dem ur en så jobbig vinkel som möjligt, men detta suger energi ifrån mig.
Jag skulle kunna göra en anmälan, men då måste hon redan ha djuren och de måste ha varit hos henne länge nog för att visa negativa tecken och jag vill verkligen inte att det ska gå så långt. För tillfället har hon inga djur, då hon lät avliva sina papegojor.
Vänliga hälsningar
Jenny, sajtvärd på Agility iFokus
Driver även bloggen Hundtokiga
Det positiva är ju ändå att hon inte har några djur i dagsläget, faktiskt. Att hon sedan lät avliva papaegojorna kan man inte göra mycket åt, även om jag personligen absolut inte anser at tman ska avliva ett friskt djur. Även papegojor är individer med personligheter, även om folk inte tror det, och de behöver definitivt en hel del omvårdnad.
Och det är sant, en anmälan kanman ju inte göra förrän det är ett faktumtyvärr. Och då ska det ha gått ganska långt innan något händer tyvärr.
Jag råder nog ändå dottern att fortsätta lite som hon gör med att poängtera alla de "negativa" sidorna hos dessa kattraser.Nu har jag faktiskt ingen erfarenhet av just dessa kattraser som du nämner, men jag jar svårt att se att de lämpar sig för en förstagångskattägare så att säga. Det finns nog en del att läsa om kattens rassjukdomar så att säga om du går in på spynx i fokus och siames i fokus. Kanske vore det en idé att lägga upp denna trår även där?
Jag har verkligen ingen kunskap om dessa raser alls, de enda som jaghar träffat av dessa raser är de som har kommit till katthemmet där jag är volontär. Men jag föreställer mig att de kräver en viss pälsvård och en viss typ av miljö för att de ska må bra. Och de seriösa uppfödarna verkar göra ganska mycket för att förhindra oseriös uppfödning av dessa raser, i varje fall har jag förstått så av det lilla jag har läst ikväll.
Vad tror du om det? Att kolla där? Jag tänkte att man kanske även jan ringa till uppfödare och fråga om råd…
Lite extra tid, lite extra omtanke, lite extra tålamod och så lite extra kärlek är allt som behövs för att låta en skyggis tassa sig in i ditt hjärta!
Vargafrost hjälpte mig att lägga in detta inlägget på Siames och Sphynx med härom dagen men har än så länge inte fått så mycket svar.
Det som är det tragiska för mig är att jag känner mig glad över att hon avlivat sina papegojor just för att de nu inte kommer lida mer, även om jag som du anser att djur inte ska avlivas i onödan. Detta gör att jag känner mig väldigt förvirrad vilket ökar på stressen.
Just nu känns allt väldigt hopplöst och det känns som att jag kommer få sitta i den här svängen under resten av livet. Hon vill ju uppenbarligen inte förstå vad jag försöker säga, samt att hon inte verkar bry sig det minsta om vad hon utsätter vår familj för med all denna stressen.
Vänliga hälsningar
Jenny, sajtvärd på Agility iFokus
Driver även bloggen Hundtokiga
Jag har full förståelse för att det känns jobbigt. Hade jag varit i en liknande situation så hade jag nog känt samma, trisst att fåglarna togs bort men satidigt så blev de vanvårdade och hade ingen livsjvalité.
Jag vet verkligen inte hur jag ska kunna hjälpa dig på något sätt, men jag tycker att du visar att du verkligen försöker.
Kan man ringa tillLst och fråga om råd? Säga att man befarar att djuren (återigen) kommer att bli vanvårdade? Eller kontakta någon djurskyddsgrupp och be om råd?
Och vad skulle hända om du och din familj helt tvärt säger stopp? Att ni inte vill/kan ta ansvar för mammans sätt att hantera djuren på?
Lite extra tid, lite extra omtanke, lite extra tålamod och så lite extra kärlek är allt som behövs för att låta en skyggis tassa sig in i ditt hjärta!
Puttar upp forumet :) Har själv inga bra svar förutom att anmäla, jag formulerar inte så bra så det hjälper nog istället att jag puttar upp så någon annan kattälskare kommer med fler svar!
Starta ny diskussion