Om de äter mycket och är väldigt smala kan det vara giftstruma.

Det är nog dags för dina föräldrar att ta med dem till veterinären ändå. Vill de verkligen att deras katter ska lida den sista tiden de har kvar?

Kan va men låter inte som att det är fallet. Ende likhet med giftstrauma är stor aptit men går inte upp i vikt utan tappat lite vikt dock har vikten tappats långsamt. Ökad törst. Alltid varit små bodkatter, för mig att min vägde runt 2-2½ och hanen 2½-3kg i sina bästa år. Inge knöl runt halsstrupen, de har glansig fin enormt tät päls utan onormalt hår tappande, inge knas med klorna, alla tänder kvar, inge vidrig andedräkt, inge beteende förändring, inte oro osv.
Min tjej hade kräkningar i somras, inget innan och inget efter. Hanen går inte att ha koll på hur han urinerar och avför. Men min tjej går inte ut ur kattluckan nu när det är kallt och själva luckan är uppsatt. Under varmare tiderna så tas luckan bort och då är det mindre läskigt att gå ut. Visst öppnar man dörren men hon brukar inte vara ute lika mycket när det är kallt och så har hon alltid varit. Blir varje år att hon använder hellre kattlådan och där är hon inte direkt oftare än normalt. Inge diaree. Plockar ännu in möss lite då och då så hon har ännu väldigt bra rörelseförmåga.

"min" katt blev undersökt för halvåret sedan med rönken och vanlig undersökning på hjärta osv utan några fel, dock ej blodprov. De tyckte hon var väldigt frisk för åldern även om hon var lika tunn då som nu och det var ingen fara alls att söva henne.
Hon hade problem att stå på benen. Hittade inge större fel på henne, de anade att hon led av ålders reumatism. Tror inte de kom fram till exkt vad orsaken var. Hon blev iaf sövd, rönkad för koll så hon inte hade blivit påkörd men fick bara en kortison spruta efter. De sa att vissa blir bra med en spruta andra behöver fortsätta livet ut, men som tur var blev hon helt återställd med en gång och det kom inte tillbaka.

Var på tal att avliva både när min tjej fick problem med bakbenen. Men hon blev bra och de är så pigga, fina i övrigt så det sköts upp. Men det är nog på gång att de behöver få hjälp att vandra vidare snart. Mina föräldrar är inte mesiga när det kommer till avlivning. Är mest jag som kikar runt om det finns något man kan prova, om kosten kan ändras något, om något är bättre att ge för en gammal katt för att försöka få upp den i vikt. Men märker nu att jag blev bara utramad som djurplågare för att fråga något jag funderade på så jag ska hålla tyst.
Får kolla med veterinären igen istället om de har några synpunkter och råd för katternas sista tid.

Bilden är nytagen på hanen

Eh, okej.

Det är nog ändå dags att de tar med katterna till veterinären, och låter denne berätta om det är dags att avliva eller inte.

Katter får ju oftast problem med överproduktion av sköldkörtelhormon vilket medför att de bla tappar vikt så det är det inte orimligt att dina katter har drabbats av.

Det finns specialfoder både vid problem med njurar och sköldkörtel som kan hjälpa om sjukdomarna inte gått för långt. Då måste man förstås ha tagit ett blodprov för att konstatera vad som är felet.

Jag tycker inte man ska dra sig för att åka till veterinären för att katterna är rädda. Det är ju ett ganska kort obehag för katten om den kan få hjälp till ett längre liv. Oftast finns ju åtminstone något som kan göras för att förbättra livet ett tag.

Lycka till med era katter!

Tycker det bara är dålig ursäkt att inte åka till veterinären för katterna är dels gamla, rädda, de blir nervösa etc.

Bryr man sig om katterna och vill dem väl så tas de till veterinären.