Hoppas att du hittar en amma till honom och glöm inte att söka tillstånd hos JBV.

Lite OT men va behövs tillståndet för?

#2 Man får inte utan tillstånd skilja mor och barn före 12 veckors ålder.

#3 Inte ens om det som i det här fallet faktiskt handlar om att rädda ungens liv? Hur lång tid har JBV på sig för att lämna/avslå? I fall som det här kan det ju gå oerhört snabbt för en kisse att tackla av så det inte går att rädda även om man försöker nappa upp den. Frågar av okunskap som du märker.

Tyvärr är JBV helt korkade.De vill att man alltid ska söka tillstånd.Man kan göra det via mail och de har tre veckors handläggningstid.Det har varit väldigt många diskutioner om det här på senaste tiden.Man kan alltså söka tillstånd och få det beviljat i efterhand.Självklart flyttar man ungarna ändå.

Själv kände jag att jag skulle vilja göra ett uppror.Dvs att alla uppfödare som väntar kull söker tillstånd i god tid innan kullen är född bara för att få JBV att förstå hur knasigt det hela är.Snacka om att slösa med våra skattepengar.Det finns väl ingen uppfödare som lättvindigt lämnar iväg sina kattungar till en amma.

Tack för klargörandet #5. De är mer korkade än jag trodde möjligt. Ditt förslag till uppror tycker jag ni skulle försöka genomföra. Det är nog det enda som kan ha någon form av effekt.

Nu lät det som om jag tyckte illa om ammor men det var ju inte så jag menade.Har ju själv haft en liten gökunge här nyligen.Men alla uppfödare vill väl ha sina kattungar hemma med en frisk och glad kattmamma.

Nu ska jag sluta spamma tråden med OT.

Nej, det lät som om du ogillar byråkrati. Ammor behövs ibland. Hoppas nu den lilla ungen som tråden handlar om får en amma i rödaste rappet.

#7 Hur gjorde du innan du tog emot "gökungen" då? Du kan knappast ha väntat tills JBV gav dig tillåtelse at ta emot den, eftersom jag vill minnas att den var yngre än 3 veckor innan den kom till dig.

I det här fallet vill ju mamman bita ihjäl den. Ska hon få ha 3 veckor på sig nu att göra det innan ungen kan få hjälp?

#9 Uppfödaren till den gökungen jag tog emot fixade tillstånd från JBV och kattungen flyttade självklart innan beslutet kom.Att vänta tre veckor är inget alternativ.Då får de väl polisanmäla oss uppfödare istället.

Man kan ju tycka att JBV och polisen skulle ha annat att pyssla med.

Jag vet att man måste söka tillstånd hos JBV. Nu får hon inte komma nära ungen fast de är i samma rum o han är instängd i en transportbur.När han börjar skrika så blir hon helt galen o ska in i buren o bita honom. Blir nog inga fler kullar på henne.

#11 Har  ni varit iväg med honan till vet?Hon kan ju vara sjuk/ha ont.Är han ensam i kullen?Är lillkatten kollad så att det inte är något fel på honom?

Och har ni kollat honan så hon har fått ut alla ungarna?

Men oj, det låter allvarligt…?! Hoppas att det går att hitta ngn amma!!!

Inga fler ungar kvar. Hon är sitt vanliga jag igen. Lillkillen inte kollade. Enligt vet var det för tidigt. Sjuka kattungar brukar gå bort inom några dygn fick jag veta.

Sa veterinären att det var för tidigt? Vad säger du själv? Du flaskmatar väl nu?

#15 blev hon rtg hos veterinären då du är säker på att hon är tom?  om hon är sitt normala ja igen har ni ej testat att sätta tillbaka ungen till  mamman?

Klart att jag flaskmatat honom och naturligtvis provat att sätta tillbaka honom hos mammakatt flera ggr. Tyvärr dog han i natt. Låg livlös när det var dax för matning. Kanske var det något fel honom o det var därför hon ville göra hans lidande kort.

Beklagar sorgen.Ofta så har mammakatt rätt och hon visste nog att han inte var ämnad för att få stanna.

Hoppas att honan fortsätter att må bra.

Men vad sorgligt ! Djur brukar ha sådana instinkter. Märkligt egentligen…?! Hoppas mammakatt mår bra annars och tar hand om de andra små!, beklagar förlusten!

Åh, vad synd. Beklagar.

#20

Inte så märkligt egentligen. Det biologiska fungerar på precis samma sätt hos människor och flertal mammor som föder handikappade barn har mycket svårt att ta till sig sina nyfödda. Ofta koplas både kuratorer och psykologer in för att hjälpa mamman bearbeta händelsen och komma på rätt köl igen. Biologin och instinkter kan man inte råda över, även om vi förstår rent logiskt vad vi ska göra.