Känner för att skriva av mig lite. 16 augusti förra året dog våran katt. Vi hittade honom på dagiset min lillebror gick på, massa ungar som jagade honom. Liten och mager var stackaren.
Farsan lät oss behålla honom till vi hittade ägarna och ja 16 år senare så var det ingen som hade hört av sig än.

Den 16:de hade han vart ute som han alltid var , det var egentligen en tids fråga innan vi skulle ringa veterinären för att boka avlivning. Vi ville helst ha någon som hade möjlighet att komma hem till oss med tanke på hur stressad han blev av att åka bil + vara hos vet. Han var liten redan från början men sen fick han fel på sköldkörteln så han gick ner i vikt väldigt mkt men började gå upp efter medicinerna men i alla fall vår gubbe kom in åt lite grann och sedan var det ut igen för att sola. Han var ute i kanske 1 minut tills han kom in igen (han brukade inte göra så). Vi hade några påsar med kastruller i hallen och det lät som att nån ramlade på dom så jag gick dit och började ana nånting. När jag kommer ut i hallen ser jag Tiger (katten) ligga på påsarna och när jag tar upp honom är han redan kall. Morsan och farsan märker direkt när jag börjar gråta att nåt är fel så dom ringer veterinären och frågar vad vi ska göra men dom tycker inte att det är någon idé att komma in eftersom att han är iskall och inte är kontaktbar (dom tror inte att avlivningsvätskan ska ta så det är inte bra att han ska köra dit i il fart) så dom tycker att det är bättre att vi lägger honom på en mörk och tyst plats. Han hade en liten madrass under våran vedspis så vi la honom där med lite filtar och släckte ner i köket..men tog inte så lång tid efter det innan han va borta..

Älskade Tiger<3 16 år av ren lycka. Så efter 1 år och 9 dagar tatuerade jag in ett porträtt av honom<3