Du gör både mamman och ungen en stor tjänst om du tar hand om båda två! :) Tror inte det är någon fara alls att dom skulle börja bråka. Så jag tycker du ska ta hem mamman och fort kastrera henne och sen kastrera ungen, så kommer dom få ett jättebra liv hemma hos dig. Man blir så glad av att höra att några är villiga att ta sig an dessa oönskade katter <3

Det finns jättemånga kattmammor och ungar som lever tillsammans livet ut, så det tror jag absolut inte du behöver oroa dig för. Dock så bör kattmamman steriliseras så att hon inte blir på tjocken igen, och det tror jag kan göras så snart hon slutat dia sin unge. Är du villig att ta på dig den här kostnaden?

En fråga: ska katterna kunna gå ut hos dig?

Om familjens bebis har svår allergi så skulle du faktiskt kunna åka och hämta hem katterna så snart som möjligt. Ungen behöver inte vara 12 veckor för att flytta om mamma följer med.

Både kattmamman och ungen måste såklart kastreras, men trots det finns det såklart en viss risk för att mamman inte vill ha sin unge kvar i sitt revir upp i vuxen ålder. Men det kan också gå alldeles utmärkt.

Jag tycker att du ska ta hand om båda och skulle det bli problem senare kan du alltid omplacera mamman till ett eget hem då.

Mamman är ju som förstått en utekatt sen tidigare så planen är att de ska kunna få gå ute om de vill, har precis bosatt mig i en liten by med ganska så otrafikerade vägar.

Jo, jag har nog tänkt att om jag tar båda så kastreras ungen och steriliseras mamman så fort som det bara går :)

#4 Både honkatter och hankatter kastreras.

Jag har tre kattmammor här hemma med varsin unge kvar. Den äldsta av "barnen" är snart ett år och gosar fortfarande varje dag med sin mamma, och den yngsta är 5 månader.

Jag har aldrig haft problem med mamma och unge ihop någon gång. Har haft flera sådana par som blivit omplacerade tillsammans och även där har det fortsatt att gå bra.

# Det är väl i så fall just i det skedet som mamman vill att ungen ska sluta tutta på henne som hon kan fräsa till lite.

Men seriöst, har någon här haft två eller fler katter tillsammans som aldrig blivit arga på varandra?

Det kommer nog att gå jättebra med mammakatten och ungen TS. Jag skulle dock inte släppa ut mamman utan tillsyn innan hon steriliserats, för annars är risken stor att hon hinner bli dräktig en gång till.

Mamman kan kastreras med en gång. Om veterinären använder flanksnitt så kan hon fortsätta att amma ev ungar trots op-såret så ålder på ungarna spelar ingen roll. Ta hem dom direkt.

#8 Man ska inte skilja mamma och  kattunge innan 12 v ålder om inte särskilda omständigheter råder, och där tycker nog de flesta att en kastrering INTE är skäl nog

Enklare att hålla mammakatt inne tills kattungen är 12 v och då ta båda till veterinären för kastrering

#9 Ok, där råder skilda meningar hur snabbt en mamma kan kasteras. Dock säger inte TS hur gammal kattungen är men förmodligen 9 v. Hon bör dock ta sig an både direkt eftersom den lilla sonen, som bara är ett år, i nuvarande ägarfamiljen har fått allergichock.

Man blir ju lite nyfiken på hur barnets allergiattack/allergichock yttrade sig eftersom det tydligen gick bra att behålla mamman och en kattunge i flera veckor till… eller bor kattmamman och ungen i ett tillfälligt hem nu i väntan på leverans respektive avlivning?

/Misstänksam som alltid.

#11 Konstigt att jag tänkte samma sak! Eller blev ungen plötsligt "allergisk".

En kollega till mig skaffade kattunge, hennes yngsta son (under året) fick en allergisk reaktion så hon trodde att hon var tvungen att lämna igen kissen. Men dom tog det lugnt ett tag och det kom inte tillbaka så dom behöll lilla kissen och det går hur bra som helst nu!

Små barn kanske kan reagera en gång när det är nytt sådär utan att det behöver betyda allergi.

Iaf, TS; heder åt dig som tar dig an båda! Tror dom kommer få det jättebra hos dig!

Har inte läst några andra svar.

Vi fick problem med våran mamma kisse och hennes unge, Mamman var jätte sur på henne (dom levde tsm i ca 1,5 år) Dom kunde knappt vistas i samma rum… Men ungen (som inte var unge nå mer) Fick vi sedan avliva pga sjukdom och bestämde att mamman kommer att få leva som ensam katt resten av livet, vilket hon absolut inte haft någonting emot! :)

Men somsagt, detta behöver ju inte hända i ditt fall! :)

Men kattmamman kommer nog inte få gå ut den första tiden när den kommer till TS eftersom den måste bo in sig för att veta att den är hemma sen kan det ju vara idé att gå ut med dom i koppel för att "visa området" så varför ta kattmamman precis just på stuts ??

#4 har alltid blivit rättad när jag sagt att en hona kastreras och därför lärt mig annorlunda men vad vet jag egentligen, är bara en helt vanlig människa..

Och ja, barnet blev allergisk mot katterna, de ha nu bott hemma hos en annan vän till mig i väntan på att jag ska komma och hämta dem, själv är jag för tillfället i Norge och jobbar så därför har jag inte kunnat ta hem dem..

Tack för alla svar, men jag undrar fortfarande om det finns något särskilt jag ska tänka på?

Ha två lådor, ha två matskålar en bit från varandra, ger du mjukmat så ge dem inte bredvid varandra. Ha gärna en vattenfontän eller flera skålar vatten.

#16, det är många som säger fel, inklusive många veterinärer

Eller rättare sagt…

Sterilisering = man gör djuret sterilt på något sätt. Det kan vara att snöra eller skära av sädes- eller äggledare och i övrigt lämna allting intakt, det kan vara att plocka bort testiklar eller äggstockar och kanske även livmoder.

Kastrering = avlägsning av könskörtlarna. Det vill säga man tar bort testiklar eller äggstockar och oftast även livmodern.

Med andra ord är en kastrering en sorts sterilisering och en betydligt mer exakt benämning på det man faktiskt gör. Dessutom brukar man kalla det man utför som preventivmedod på människor för just sterilisering, och det är den första metoden jag nämnde, där allt lämnas kvar, vilket gör det till ett rent olämpligt ord att använda om en honkattskastering.