Kattungar påväg, åh gud hjälp
För det första, Nala som hon heter är en hittekatt som vi tog in, nu är hon en innekatt, och med det sagt så låg inte ansvaret i våra händer när hon nu blev dräktig (om hon nu är det).
När hon kom till oss var hon otroligt mager, och såg ut som en kattunge i storleken. Hon har dock ätit upp sig nu, men eftersom att hon var så mager och så liten så var det svårt att säga åldern på henne, men hon ser absolut inte ut att vara ett år, snarare runt 7-9 månader MAX. Iaf, det senaste kanske 3 veckorna, har hon visat mer och mer symtom på att vara dräktig. Spenarna har blivit mycket mörkare rosa, dem var näst intill vita när vi tog in henne. Hon letar upp "gömställen" där det är varmt och isolerat, så som i våra garderober. Nu har jag ställt upp dörren till en av våra garderober där hon springer in och ut som mest, och där hon även gärna sover, kraffsar runt, osv. Hon pratar även väldigt mycket, näst intill hela tiden då hon är vaken, och ena stunden kan hon vara otroligt gosig, och den andra vill hon inte vara nära en. Hon har gått upp i vikt en hel del, hon väger inte mycket, och ser inte överviktig eller dräktig ut på något sätt, utan hon är väldigt smal och smidig. Det enda jag ka märka är att hon har blivit tyngre och lite rundare om magen, ungefär som en boll, fast inte alls så stor, utan bara lite rundare. Låter detta som att hon är dräktig? jag borde ta henne till veterinären, men hon är så skygg utav sig när det kommer till andra människor, och transportburen är bland det hemskaste som finns enligt henne. Hon får panik så fort hon ser den, och hon tycker absolut inte om att andra människor rör henne, bara vi i familjen.
Ja, jag har lite smått panik nu
För Nalas skull och för er egen skull behöver ni nog försöka komma till en veterinär.
Hur länge har hon varit innekatt? Har hon varit hos veterinären innan, alltså efter ni tog hand om henne? Om hon är med ungar vilket jag tycker det låter som, kan hon behöva special hjälp eftersom du skrev att hon var otroligt mager när ni räddade henne.
Kan bara berätta om min egen erfarenhet i detta fallet. I mitten på 90-talet räddade min kompis och jag en otroligt mager och pälslös perser hona. Hon såg ut som en triangel bakifrån, alltså ryggraden upp och en stor svullen mage full med kattungar nertill!
Veterinären sa att han trodde inte att ungarna skulle klara sig p.g. av den extrema svält hon hade gått igenom. Hon hade gått och letat mat i utslängda soppåsar bl.a. Det var så vi upptäckte henne eftersom folk klagade på trasiga soppåsar. Hon var så skygg så ingen hade sett henne innan. Så vi började sätta ut mat och vatten och det försvann ju snabbt, det tog nog ca 14 dagar innan min kompis fick se henne första gången, sen gick det snabbt till att hon vande sig vid oss och tillslut bad hon nästan om att få komma in i buren som vi fångade henne i. Det var en skön känsla att ha fångat henne må ni tro!
14 dagar efter vi tagit in henne så fick hon 5 ungar! En var dödfödd, en hade gomspalt, en bara skrek och så två som verkade ok. Mamman fick stanna hos min kompis och en av ungarna behöll jag de andra fick komunens skytt ta hand om. Det fanns ingen hjälp att få från de organisationer vi kände till på den tiden.
Tyvärr fick både mamman och min kille FORL när han var i 7 årsåldern och strax innan han skulle fylla 10 år kollapsade hans njurar. Så han fick somna in, då hade hans mamma varit död i ca 6 mån. Så svält gör att det finns permanenta skador som inte syns, vilket vi alla redan vet. De kunde ju ha dött ändå så unga, men i detta fallet så hade ju veterinären redan varnat oss.
Hoppas att det ordnar sig för er och Nala, så att det inte blir lika illa som det jag nu berättat.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Våra katter gillar inte alls att åka bil och inte heller transportburarna. Vi brukar ställa burarna på golvet med dörrarna öppna och handduk ej frotte i botten långt innan det är dags. De brukar tetsa att gå in och ut, sen brukar det inte vara lika svårt att få in dem. De brukar dock jama hela vägen till veterinären. En av katterna gillar inte heller främlingar, men brukar vara jättelugn när hon väl är hoss veterinären. En annan katt låter veterinären göra vad som helst utan att protestera vilket inte är saken när vi gör detsamma hemma. Det verkar som om det blir annorlunda hos veterinären.
Låt dagen idag bli din bästa hittills!
Tips är att ha transportburarna framme och inredde med gosiga filtar ta bort dörren helt. Vi har våra två st burar framm hela tiden:
De står på varandra och ibland har vi haft en liten skyskrapa av katter en i varje och sen en till högst upp. De trivs med transportburen och känner sig trygga i dom. Detta gör att när man är ute och åker stressas dom inte upp av minsta lilla, utan är de i buren så är de nöjda.
När vi har två st burar med oss i bilen så kan man öppna upp mellan dom så blir hela baksätet en enorm stor bur. Dock behöver man ha något att hålla ihop dom om man har rymningsbenägna katter men i vår prius så passar det perfekt.
Axelbandet sätter vi på nackstödet så håller sig burarna på plats även vid hårdare inbromsning, dock är det itne krocksäkert, men det finns ingen bur då det inte finns någon testmetod för det än.
Detta är ett tips för framtiden helt enkelt, avdramatisera transportburen och ha den framme. Är det en liten bur lägg upp den ovanpå en garderob eller hylla så kommer de gilla den. Är de stora som den ovan så är det bara låta stå på golvet vilket vi gjort. Lika poppis för det =)
/Fridaybrew
#1 Det där med att katten fick FORL och att njurarna lade av har inget med mammans svält under dräktigheten att göra. Inte gomspalt heller.
Tack för alla era svar! ska se om jag lyckas få henne till veterinären, om inte så kan man ju oftast få en veterinär som kommer hem till en, om det verkligen inte går att få dit henne
Starta ny diskussion