En kattunges liv går ut på att busa och har ingen som helst glädje av gammelkatten. Och gammelkatten kan bli irriterad på den lilla slyngeln som alltid vill busa, så köp två kattungar. Kattungar ska inte släppas ut förrän de är kastrerade (som det även heter på honor), som görs vid sex månaders ålder, vaccinerade, idmärkta och försäkrade. Så då har ni god tid på er att introducera kattungarna på utevistelse, börja med sele.

Jag håller INTE med 1#.

Min katt var drygt 11 år när jag tog hem en kattunge. I början var det lite morr och sura miner, men det var knappast pga ålderskillnaden.. utan för att dom helt enkelt inte kände varandra.. Det var ju faktiskt en annan katt som kom in på min gammla dams revir.

Min gammelkatt har jättemycket glädje utav kattungen och tvärt om. De busar och har sig.. När de väl sätter igång är min 11 åring värst. Blir det för mycket för gammalkatten så går hon bara där ifrån, inget mer med det. Kattungen får tillräckligt med aktivering ändå.. och resten ger hjälper ju jag till med. Tycker dessutom det är bra att ha en lite äldre katt med en yngre för då kan den äldre "uppfostra" den lille. Det är precis vad min gammelkatt gör.. och det är hemskt roligt att se hur kattungen tar efter.

Så jag tycker absolut inte det är ett krav att ha 2 kattUNGAR.. även om det kanske är det ultimata. En äldre och en yngre går också väldigt bra, (så länge den äldre katten inte är en inbiten ensamkatt då dvs.. men det är ju en annan sak).

Att skaffa 2 kattungar bara för att man måste ha 2 kattungar när man redan har en katt hemma tycker jag låter hemskt onödigt.. om det faktiskt bara är 2 katter man vill ha totalt. De kostar ju trots allt att ha djur också..

#1 Du har ju helt rätt, men Malva är, trots sina dryga sju år en väldigt busig katt… Så jag tror att hon och lill-kissen(om de fungerar tillsammans i övrigt) kan få det roligt :)

#2 När Malva kom till oss var hon tovig, smal, rädd för de flesta människor och väääldigt hungrig. Så vi tyckte så synd om henne att vi började mata henne, sätta upp lappar om det var så att hon gått vilse… Men ingen svarade på lapparna, annonserna i tidningarna, osv. Så vi åkte till vet. men henne och kollade chip, varken det eller "tatuering" i örat hade hon. Men stereliserad var hon!? Jätte skumt tyckte vi, men eftersom vi fäst oss vid henne och ingen kattförening eller liknande kunde ta henne(det var precis mitt i "sommar-katt-säsången") så fick hon flytta in… :)

När hon flyttade in var hon(enligt vet.) ca. ett år, kanske två, och fortfarande kattunge-busig. Det har ju avtagit något, men hon är fortfarande lekfull och så.

En fråga som jag glömde förut; Hur kattunge-säkrar man bäst huset?
När Malva kom var hon ju som sagt redan ett-två år, och hon flyttade ju in lite oväntat, så vi hann aldrig säkra huset, och det behövdes ju inte… Men för en kattunge bör man ju vara något mer förberedd ;)

Likadant som när du barnsäkrar. Inga tunga krukor som kan falla i golvet, se till att fästa upp persiennsnörena, kastruller kvar på plattorna tills de svalnat, ej ha diskvatten uppspolat eller annat som katten kan få i sig.

#4 Tack! :)