Lovsång till en älskad vän

Du tog mitt hjärta och höll det i ett fast kärleksfullt grepp,

från den första stund du blev medveten om livet och världen.

Du visade med hela din lilla kattungekropp att du valde mig till din matte

och med fullständig tillit visade du din kärlek.

Att du inte skulle fortsätta att leva med mig var otänkbart.

Du bar mig på dina smala skuldror i hela ditt sjuåriga liv.

Skänkte mig tröst i mina sorger och var min livvakt och glädjekälla.

Inget fanns så underbart som att komma hem och se dig komma skuttande mot mig

och känna din kropp stryka sig mot mitt ben.

Du skänkte mig det största som finns, villkorslös kärlek.

Jag kan bara hoppas att jag kunnat återgälda något av allt du gett mig.

Nu är du borta och livet har mist sin mening.

Saknaden är oändlig och kommer att vara till evigheten.

Om tillvaron är så beskaffad att vi kan mötas igen,

vill jag att du ger mig en hint när vi ses.

Mitt livs kärlek, du min vackraste, klokaste Felix