Visst är det okej att välja katt efter utseende.Ska man ha en sällskapskatt så behöver man ju inte på samma sätt som om man ska ha en katt till  avel gå på stamtavla.

Personligheten är ju omöjlig att veta.Även om du köper en vuxen katt så är det inte alls säkert att katten är likadan hemma hos dig som den var hos tidigare ägare.

Det är väl både och skulle jag vilja säga. Många som köper raskatt har ju letat efter en som passar in i deras familj med temprament och utseende. Gillar man nakenfisar så köper man en sådan =)

Jag själv föder ju upp Skogisar o när jag skall köpa in en så gäller det stamtavla, färg, temprament och hur den ser ut jämnfört med standarden. =)

Skulle jag däremot skaffa mig en huskatt till så hade jag valt den som jag fastnade för mest oavsett hur den såg ut men ett tevligt temprament är ju ett måste.

Jag tror att alla säkert ha något utseende eller ras de föredrar om de går i kattköpartankar. Sen kan man ju snubbla över något helt annat och bli helt kär. Skulle jag ta en katt från ett katthem hade jag gått på magkänslan.

Jag tror att det i allmänhet anses "fult" att köpa en katt på grund av utseendet dock..

#2 ja jag skulle ju skaffa en katt, jag ville INTE ha en svart då min gamla hona var svart. När vi är och kollar på kattungarna (huskatter) såklart fastnar jag för en svart :P

Den bor hos min pappa på landet i helt underbar miljö :)

#3 ja men då undrar man ju varför det är "fult" att vara noga när man väljer sällskaps katt, men okey att vara noga när man väljer hund? :)

Jag vet inte faktiskt… Kanske för att det är vanligare med kattungar än hundvalpar. Alltså, att tillgången på kattungar är större än efterfrågan och då blir ju de vanligare och "tråkigare" inte valda.

Då blir det ju lite "fult" att inte tänka på de som ingen vill ha. Kanske.

Eller jag vet inte. Tror jag är lite trött idag så jag vet inte riktigt hur jag själv resonerar. =D

När jag hämtade min Moritz hade jag ingen aning om vilken färg han hade. Det enda jag visste var att han var korthårig och att det var en hane

Jag tycker att det ar helt OK att leta efter en katt med speciellt utseende men det betyder inte att man endast ska ta katten efter utseende, det maste ``klicka`` mellan katten och den ev. nya agaren.

Jag letade efter en Ragdoll och brun colorpoint skulle hon vara ocksa nar jag letade min andra katt, vi hittade ett par st men det klickade mellan mig och min Parla, hade hon vart en bla bicolor hade jag anda kopt henne bara for att det var nagonting speciellt som kandes ratt.

Men sjalvklart ar det OK att ha diverse onskemal vad man sjalv gillar bast men som sagt att bara kopa katten for utseendet ar ju inte lika OK.

Självklart ska man få ha sin önskan om hur ens katt ska se ut även om man ska ha en sällskapskatt. Själv har jag en liten önskan om en "whiskaskatt", semilånghårig sådan. Detta är vad jag kommer att söka i första hand, MEN sedan tar jag självklart inte första bästa söta kisse som ser ut så, utan det måste ju även "klicka" som några nämner ovan.

Jag har även varit med om en kisse som vi var kattvakt åt i några veckor och vi ÄLSKADE henne. Helt sålda på henne var vi, så pass att vi frågade ägaren om hon kunde tänka sig att sälja henne (vi anade att ägaren kanske ville det), tyvärr dog hon dock i akut njurproblem strax efter, fy så jobbigt det var! Hon är och förblir våran drömkatt OCH hon var vad man kan kalla "ful", abslut inte en katt jag skulle se i en blocketannons och falla för. Men sådana guldkorn växer ju inte på träd. Med andra ord: jag går på utseende när jag väljer katt, men stöter jag på en härlig katt som jag "klickar" med så får den ju självklart se ut hur som helst.

Det är klart att det är okej.

Man borde i alla fall inte få skämmas över sitt val, eller behöva försvara sitt val. 

Vill man ha en särskild ras ska man väl få det, vill man ha en särskild färg så är det väl inget fel att söka efter den färgen.
Dock tror jag det är lätt att det klickar för en katt man inte ens hade tänkt tanken att man skulle skaffa

Ja det måste nog ses som okej.

Själv vill jag inte ha nån långhårig kisse. (Fast blir man kär så blir man… ;) Färg bryr jag mig inte så mycket om dock!

jag tycker det e helt ok att välja katt efter utseendet.

Jag valde zorro pga hans silvergrå päls som han hade när han var liten. såklart spelade hans personlighet oxå in. Zigge fastnade jag för genom berättelsen men även där ville jag ju ha en svart katt så han passade perfekt.

Puma valde ju mig så hennes färger spelade ingen roll faktiskt.. hade ju aldrig kunnat stänga dörren för henne för att hon hade fel färger..

Man väljer ju färg och utseende på alla andra djur varför ska man inte få välja det på katter?

Ja,klart man får det ,men det blir inte alltid som man tänkt sig. När jag skulle skaffa min första rex ville jag ha en vit eller en med mycket vitt. Den som senare flyttade till mig hade inte ens en lite fläck vit. Hon var svartsköldpadda.

Jag själv tycker att det är okej men ändå är det något som bubblar i magen när någon slängt in en annons:
"jag tar gärna emot en oönskad katt"
Vilken bra tanke och så fint tänker man!
och sedan när man kontaktar personen och man har en katt som vill in så blir frågan
"Vilken färg?, "jag vill helst ha en så liten som möjligt", eller liknande..Är det okej?

Detta var bara ett exempel men ni kanske förstår hur jag menar?

Och SJÄLVKLART kan man vara nyfiken på vem det som ska komma och bo hos en, men det är kraven jag tänker på.

Vi var från början ute efter en lite äldre Birma, men det blev en svart och vit vildkattunge. Ren slump att vi tog hem henne. (Övergiven av sin mamma)

Nu ligger det lilla livet i famnen och sover, och jag kunde inte ha önskat mig en bättre liten katt. Vi har haft henne i tre dagar nu.

#14 Man kan ju skriva det från början lite mer vad man söker i såna fall. Så slipper folk hinna ringa när köparen ändå har en del krav.

Jag tycker väl egentligen inte det är något fel att ha lite krav, men är man ute efter en oönskad katt kan man ju lika gärna gå till ett katthem. Inte skriva en annons och sen vara kräsen.

Vad kul att höra att fler varit med om samma sak. :)

Jag letade från början efter en Exotic, främst p.g.a utseendet, jag var helt bestämd och hade redan bestämt mig för att både köpa en hona och sedan starta uppfödning (hade redan två katter men letade nu efter en fertil hona).

Jag besökte kattutställningar, mailade uppfödare, både allmänt och om enskilda katter och var hela tiden helt inställd på att det skulle bli en Exotic (och specifikt en lila-/blåsköldpaddscolourpoint).

En dag var jag inne på blocket och sökte efter något helt orelaterat och så ploppade en annons upp med chokladfärgade brittisk korthår. Den väckte en gammal önskan som jag haft för flera år sedan om just en sådan men som jag lagt åt sidan då jag inte kunde hitta någon (den gången slutade det istället med att jag köpte min första katt, en lila britt).

Jag ringde på annonsen och dagen efter åkte jag och träffade uppfödaren, sedan var jag såld. Det här var två veckor sedan och om en månad hämtar vi hem vår nya familjemedlem. Det blir fortfarande uppfödning men nu blir det brittbebisar istället, vilket jag egentligen ville ha redan för fem år sedan men då inte hade tid för. Intressant att se vilka vägar livet tar… ;)

Min poäng, liksom flera andras här i tråden, är att jag verkligen försökte "tänka med hjärnan" men i slutändan blev det ändå på ett helt annat sätt. Precis som första gången blev jag kär i en helt annan katt (och ras) än den jag trodde från början.

Ja som jag skrev sa jag ju "ingen svart katt" när jag skaffa den jag har hos pappa, sa samma grej nu, och vips står hemlösa Ninja och vill komma in hos mig, och nog tusan var han svart ^^

Men men, så går det när man fastnar för personlighet ;)

ras är okej att välja mellan, färg och så är inte lika viktigt för mej. jag skulle till exempel inte vilja ha en perser eller nakenkatt, och då lär jag ju få välja en som inte är av nån sån ras.

men det här med färg spelar väl ingen större roll tycker jag. helsvart däremot tycker jag är lite "tråkigt".

Jag tycker att det är helt okej att ha vissa krav på ras och/eller färg på katten, så länge det inte betyder att man tar första bästa katt som är av just den rasen/färgen. Personligheten ska ju också stämma (:

Varför skulle det INTE vara okej?

Hade man avlat katterna efter enbart temperament så hade det ju inte funnits några direkta kriterier när det kommer till utseendet i rasstandarden.

Personligen så tycker jag det är lättare och mer OK att välja katt efter utseende än att välja hund efter utseende. En hund används till så mycket mer än en katt.. vilket betyder att det kan skilja enormt mycket mer i temperament mellan raserna när det kommer till hund. Får du hem fel raskatt (fel som i inte det temperament du hade tänkt dig) så är det inte hela världen kanske.. men får du hem fel hundras (temperament) kan det i vissa fall bli rent utsagt farligt.

Jag tycker det är helt okej att välja vilken man än föredrar, ras, färg  osv. Jag har en bruntigré kille och det är den absolut tråkigaste färgen enligt mig, skulle abolut inte ha en katt med den färgen. Nu har jag världens finaste gosse, visst tycker fortfarande han ser tråkig ut men det är skit samma när det gäller han, älskar honom precis lika mkt för det. Däremot senaste katten valde jag för att hon var vacker utseendemässigt, turen hade väl jag att hon var lika vacker på insidan

Man ska välja efter personlighet, och vad som passar en själv. Men för mig är även utseendet viktigt :)

Likaså med hund, där ska man absolut inte bara välja efter utseende, det är då det brukar bli galet fel!

helt okej att göra så.

Naturligtvis har man rätt att välja den katt man vill. Själv tilltalas jag inte av lång päls och skulle därför inte välja en sådan. Skulle vilja ha en Main Coon med kort päls, älskar deras ansiktsuttryck. Jag har fallit för katter med en färg som jag inte trodde att jag tyckte om för att sedan tycka att den är jättefin.  Det är mycket som spelar in i mötet med katter.

Jag tycker det är okej att ha önskemål när man ska välja katt varesig det är ras eller inte, det har jag med. Men viktigast är om det klickar eller inte. Jag själv ville ha en svart katt från början, men när jag åkte och tittade på kattbröderna så fick jag med mig den svartvita hem. Det blir inte alltid som man tänkt sig, det klicka mer med honom och han var så söt, och lycklig över det är jag!

Själv skulle jag ha en svart britt med oranga ögon. Jag fick en blå med gula ögon. Kräket somnade i min famn, vad gör man då?