Jag skulle nog ha lämnat tillbaka hunden så att katterna får tillbaka sitt hem. Avvakta några dagar och blir det inte bättre så får du väl som sagt lämna tillbaka hunden.

Personligen så tror jag, att det kommer att lugna ner sig inom ett par veckor. lilla valpen kommer att lugna ner sig och din äldre katt kommer att  ta intryck av att den yngre katten inte bryr sig. Men ge dem alla tre  tid,  det kommer att funka.

#1 Jag tycker inte att man ska ge upp efter bara en dag. Jag älskar självklart mina katter och vill inte att dom ska fara illa, men samtidigt så vill jag inte ge upp hoppet än. Jag har länge drömt om att bli hundägare och jag vet att andra har fått det att funka.

#2 Jag hoppas verkligen att du har rätt! Valpen är kanongo annars, går redan snällt i koppel och är inte ens skällig eller framfusig.

Precis som när man introducerar en ny kattkompis till befintliga katter måste man vara beredd på att ge det lång tid innan man behöver ge upp. En hund har ju dessutom väldigt annorlunda kroppsspråk, läten, utseende och lukter, så det är helt naturligt att katterna blir förskräckta och tycker att den är lite läskig och oförutsägbar innan de vant sig.

Jag tror att det är viktigt att man ser till att katterna har gott om trygga platser från vilka de kan observera hunden lite på avstånd. Gott om platser på höjden alltså, eftersom hundar inte kan hoppa och klättra lika bra som katter.

Det är också viktigt att se till att katterna kan äta och gå på toaletten som de vill utan att bli jagade eller trängda. När djuren är utan uppsikt kan det därför vara bra att hålla dem åtskilda genom en nätgrind i en dörröppning den första tiden. Om hunden blir väldigt ivrig och "på" när katterna är i närheten kan det vara bra att hålla hunden i koppel för att förhindra att den närmar sig för snabbt. Det bästa är om katterna är de som får ta initiativet till att nosa på varandra.

I övrigt tycker jag att man bara ska vara så avslappnad, naturlig och lugn som möjligt själv när djuren är tillsammans. Att visa oro, trösta och ömka den som blir rädd ger bara signaler om att det faktiskt är något konstigt och farligt med situationen.

Nej absolut inte ge upp än! Låt vardagen ha sin gång, få in rutiner och vad du än gör: glöm inte katterna. Involvera dem i rutinerna och uppmuntra katterna varje gång de ser hunden genom att kela extra mycket och bjud på godsaker. Inte varje gång kanske, men när du "övar". Och ett måste är att lära hunden att man absolut inte får röra katterna så här i början så att inte hunden börjar jaga dem och kanske blir fixerad av dem. Mycket uppmuntran av katterna och tydliga regler för hunden :)

Katterna har kunnat sköta sina toabesök och äta utan att hunden lägger sig i. Han försökte sig på att äta katterna torrfoder, men då flyttade jag upp matskålarna på ett litet bord dit hunden inte kommer upp.

Viktoria (min yngre katt) är i princip redan som vanligt, spinner och hoppar upp i famnen för att gosa oavsett om hunden är där eller inte, men Bossen (min äldre katt) är forttfarande liiiiiiiite stand-offish. I går kväll när hunden gick fram för att hälsa började hon morra, och jag särare direkt på dem för säkerhets skull.

Nu har jag skaffat en bur till Zeus (valpen) där jag kan sätta honom i korta stunder när han varit för närgången mot katterna. Båda katterna har varit framme och nosat, så here's hoping!

Ja, ge dem tid. 6 veckor minst. i och med att de kan äta och gå på lådan ifred, så fixar det sig säkert.

Uppdatering: Igår kväll ville hunden tuffa till sig lite och sprang fram till Bossen för att hälsa/leka. Han fick ett morrande till svar och fattade snabbt vinken och backade. I morse höll jag Zeus i ett fast grepp och lät Bossen nosa på honom utan att han hade möjlighet att röra sig, och då gick det bättre. Hon nosade och gick sedan i sakta mak därifrån.

Jag vill i alla fall betrakta det som framsteg!

helt klart. Som sagt, med tiden så blir det bra. Ok de kanske aldrig blir de bästa vänner, men det får ju gå.