Vi har en innekatt. Eftersom trafiksituationen har varit sådan som den varit på ställen där vi bott så har det inte varit aktuellt att ha honom ute själv. Jag brukar gå ut med honom i sele ibland, oftare på sommaren. Till en början så kämpar han emot lite men sedan så sitter han nöjt och tuggar på några grässtrån. Det har inte varit några problem med att ha honom inne sedan fast man varit ute. Jag tror att det kan vara trevligt för honom att känna lite annat under tassarna och få känna vind och lukter på ett sätt som han inte kan uppleva det inne.
Senast igår så var vi ut en sväng 

Jag vet flera som fått problem med en katt som sitter i tid och otid och skriker vid dörren när de börjat få gå ut. Det är ju svårt för katten att förstå att det är husse/matte som bestämmer när utgång ska ske.

Många tar ut katten i bur istället för att katten inte ska förknippa dörren med utgång.

När jag tar ut mina katter på koppelpromenader åker vi ca 2 mil. Vi åker till mina föräldrar, de bor i hus i ett lugnt område. Jag tar inte ut mina katter hemma hos mig eftersom jag bor väldigt centralt i ett större samhälle. Vi är ofta hos mina föräldrar så det är deras andra hem.

Dom lever ett väldigt skyddat liv som innekatter och visst uppskattar de att komma ut ibland men de trivs bättre inne. En av mina katter går som en hund i koppel. Vi kan gå runt ett par kvarter och han går fint vid min sida. Ena katten vill mest sitta still i en skogsdunge, äta gräs och njuta. Så där får jag stå som ett fån och vänta.. ;) En annan vill bara vara på tomten, där känner han sig tryggast. Min fjärde vill helst inte gå ut alls. Så dom är väldigt olika. Mina förknippar selen med utevistelse. Tar jag fram väskan där jag har alla koppel kommer dom och sätter sig fint vid dörren sen går jag med en och en. Men dom sitter inte och skriker vid dörren hos mina föräldrar, peppar, peppar.. ;)

Men något som de verkligen uppskattar och utnyttjar är deras innätade balkong som dom har här hemma. Det kan jag varmt rekomenera alla med innekatter.

Min kisse vande jag vid sele så fort han kom hem till oss nästan. Första dagen tyckte han selen var obehaglig men sen brydde han sig inte om den mer. Vi är ute och går i koppel ofta och det går jättebra. Han skriker inte vid dörren ellerså då trafiken direkt utanför är lite obehaglig. Men till och från går han som en hund, även vid trafikerat område. Doc är han endast 5 månader och 2 veckor än, så jag är väldigt glad att det går så otroligt fint!

När han inte vill gå så vill han sitta på axeln som en apa, och spionera på allt runtomkring. När han är trött på det så kryper han ner i min lilla ryggsäck som jag alltih har på mig. (Det är en hundryggsäck). Där tycker han det är tryggt och han kan titta på allt. Ibland somnar han där i med :)

Det stället han tycker bäst om att vara på ute är i skogen. Man får gå en bit för att komma dit, men där går det undan! Oj vad han springer, smyger och busar där! :)

Har bara varit ute med min kille några gånger än då snön kom i mellan men han är jätteduktig och tycker verkligen om det. Har inte heller några problem med att han jamar eller bär sig åt.

Han är född äventyrare och blir väldigt lätt uttråkad av leksaker osv. Promenader verkar då vara ett bra sätt att få honom att ge utlopp för all sin energi plus att det är spännande

Vi har 3 innekatter , varav vi går ut och går i koppel med 2 av dem. Hon ena är hittekatt och jag började väldigt snabbt med att gå ut i sele med henne och hon har älskat det från start. Har inte behövt träna med henne att lära henne gå ut. Hon är inte ett dugg rädd ute och njuter som bara den :). Min andra katt är mycket mer försiktig. Henne har jag fått träna upp att våga och tycka om att vara ute. Det har varit mycket upp och ner för trapporna och ut och in. Dem får komma in direkt när dem vill. I början blev det bara att vara i trappan för att sen våga komma ut precis utanför trappdörren och sen våga hon gå lite ute och mer och mer vara ute. Det har gått sakta men framåt. Man får ha tålamod och inte tvinga katten våga vara ute på en gång. Utan ta det successivt . Ibland går vi ut med katterna tillsammans när min sambo orkar följa med och då vågar min försiktigare katt mycket mer när min modiga katt är med. En sommar hade vi jätte problem med den modiga katten. Hon satt jätte mycket och skrek vid dörren och ville ut hela tiden. Det var riktigt jobbigt. Men vi ignorera, börja leka eller kallade på henne så hon kom till oss. Så vi avledde hennes fokus på att komma ut. Och sen den sommaren skriker hon inte mer vid dörren. Utomhus får dem utlopp för allt. Motion, jaga, äta gräs, hjärnmotion med att hålla koll på allt runt omkring som händer. Fly hem om dem blir rädda. Försök till att gömma sig och spana. Går jag bara ut en och en så brukar den andra spana efter oss i fönstret eller balkongen och skriker för den också vill komma ut till oss. Så fort jag rör på kopplet och selen hemma så kommer min modiga katt springandes och spinner och pratar och ställer sig fint så jag kan trä på selen och halsbandet. Jag har alltid halsband med sån tub i ifall dem någon gång skulle lyckas smita iväg. Min modiga katt älskar att rulla runt och ha det mysigt på gräset :).

Min katt tycker att det är okej om det är en sen sommarnatt och ingen annan rör sig, det är i det närmaste omöjligt att uppnå, så jag har slutat att går ut. Han är rädd för allt och får lätt panik, vilket även slutat i skador, så vi håller oss mest inne nuförtiden….så gick det med min vision av att cykla iväg, med en nöjd katt i korgen…hahh

Jag har tre huskatter som jag är ute med i sele. Så fort de hör att jag tar fram selarna och kopplen så kommer de springande och sätter sig vid dörren. Övriga tiden är inga problem då de har balkong med nät samt en inglasad altan att roa sig med. Promenaderna ser väldigt olika ut och därför tar jag ibland ut dem var för sig. Lukas älskar att vara ute men blir lätt rädd då vi tyvärr haft grannar som skrämt honom. Det löser vi genom att vara ute på ställen där det inte är så mycket folk. Lia gillar också att vara ute men helst i sällskap med de andra. Hon älskar att ligga på uteplatsen och må gott på våren och sommaren. Lova är nog den som är mest förtjust i att gå ut. Hon har inte samma tempo som de andra utan går i lugnt mak och luktar på allt. Hon kan vara ute på promenad i timmar om jag ha tid med det. Började ha sele på katterna inomhus när de var små och det har aldrig varit några problem. Lova går ibland lite svankigt precis när man satt på selen som för att visa sitt missnöje över att jag gör något utan hennes tillåtelse, men bara dörren öppnas så struntar hon fullständigt i att hon har den på sig. Enda kissen som försöker smita ibland är Lia men det händer kanske 1 gång/år så det är inget problem för mig. Tänkte jag skulle ta med mig katterna till en lite större skog inte långt härifrån så de får ha lite roligt. Kommer ta med dem en och en då för annars kommer jag ha fullt upp med att trassla koppel kring träd och liknande. :)

Mina två katter blir 13 år i sommar. De är innekattar halva året och utekatter halva. Den ena katten älskar att gå ut i koppel. Håller man upp selen kryper hon in i den själv. Hennes husse gick med henne en timme om dagen i vårt bostadsområde. De var kända av alla! För ca fyra år sedan flyttade vi till en annan stad. I samma veva blev husse sjuk, och han avled för två år sedan.

Några gånger har jag gått ut på promenad med Selma. Men i höstas blev jag så utskälld av en kvinna i området, så sedan har jag inte kunnat gå ut med henne längre. Hon tog också kontakt med styrelsen i föreningen, som såg till att det sattes upp anslag i portarna om att det var förbjudet att gå ut med katter.

Kvinnan, som skällde ut mig, trodde att Selma förorenade i området. Jag fick tyvärr inte en syl i vädret, annars skulle jag berättat att Selma aldrig har ens kissat när hon har varit ute i koppel.

Det är jättetråkigt att det blir så här. Däremot kan ju katthatarna inte göra någonting åt de kattägare i området, som låter sina katter gå lösa. Där finns det ju t o m en dom i Miljödomstolen, som i klartext säger att katter får gå lösa.

Tack och lov ska vi, katterna och jag, snart åka ut på landet, så att de får leva ett riktigt kattliv!