Blötmat! Och gärna en skvätt laktosfri grädde som tillskott. Även kycklingskinn och fet färs (ej fläsk?) är bra till en gammelgubbe.

Vad får han för fodermärke nu?

Tack för tipsen jossan! Hampus får i nuläget mjau mjukmat som han äter med stor aptit…en annan konstig sak, undrar om han har nån slags näringsbrist för han ställer sig ofta i vår öppna spis och slickar på väggen där…hmm, skumt.. tack igen!:))

Tror nog att det är bra att ta kissen på en seniorkoll.

Du har helt rätt Josefa, tror oxå det är dax…

Hubbes kaninmat med lite socker och solloja har jag hört ska hjälpa som tusan. Det kan nog också funka med lite laktosfri grädde och även kycklingskinn. Eller så borde du ta gamla missen till en seniorkoll. Det är mina tips det. :D

Tack Kamilla

Jag har också hört Kamillas tips och måste säga att de hjälpte väldigt mycket till min gamla Sussie :)

Med kaninmaten menar du? Det ska jag absolut testa, plus att åka med Hampan på en gammelkontroll;)) Tack Wolf

Att han slickar på öppna spisen kan absolut betyda näringsbrist. Har han hållt på med det länge? Det kan vara så att hans organ har försämrats och därmed kan han plötsligt ha fått svårt att ta till vara på alla näringsämnen.

Jossan, han har inte hållt på länge med det, märkte det för ett litet tag sedan…ytterligare ett tecken på en seniorkoll med andra ord..:)

Är han inte lika pigg på att röra sig så kan jag varmt rekommendera Aktiv Katt som är ett glukosaminpulver. En kollega började ge sin gamla hona detta tillskott för en månad sedan, och hon är plötsligt en pigg kattunge igen 

Lite extra omega-3 olja kan också hjälpa.

Tackar Cindy

Vad är Hubbes kaninmat för något? Lille Gammelhampan, då får nog vara beredd på att han snart vill gå till de sälla jaktmarkerna. 16 år är en väldigt aktningsvärd ålder. Du har gett kisse ett väldigt bra liv eftersom han har blivit så gammal. MEn som många här säger, en seniorkoll är nog på sin plats, för jag tror nog, han har åldersdiabetes och det är ju upp till dig om du vill och kan plåga en sån fin herre med sprutor. Jag hade aldrig gjort det med en katt i den åldern om det hade varit det. Då hade han fått äta det han gillat och fått guldkant på sin sista tid. Min förra kisse blev 16 år. ungefär samma symptom, avmagrad muskelmassa försvann, men pigg och glad. Döv det sista året, men när synen försvann abrupt en dag, så tyvärr, då blev det Regnbågsbron. Men hon hade ett gott liv det sista, fick äta vad hon ville och var älskad av oss alla hela sitt liv.

Fick en liten tår i ögat av att läsa ditt inlägg hawknestgrove…men du har så rätt, tror att Hampus är inne på sitt sista år tyvärr. Jobbigt för jag har haft honom sedan jag var 20 år, men oj vilken underbar, speciell katt han är..kommer åka på en koll och sedan köra på med allt gott som han gillar att äta och se till att hans sista tid på jorden blir sååå bäst den bara kan:)) Tusen tack för allas tips och råd. kram

ja när den sista dagen kommer….

skrivet av snälla WIKKI

(© Inger M. Andersson, Wikkis stora matte - låna gärna men ange källa hit till Wikki-bloggen!)

Gråt inte nu utan lyssna bara:

Vi lämnar dig inte! Inte för en sekund lämnar vi dig!

Våra kroppar har lämnat det här jordiska, kattsliga, det är sant. Du tog adjö av min varma tass, min svala nos och min spinnande kropp med de skimrande ögonen. Du kan inte bära mig i famnen längre. Kanske har du till och med grävt en liten grav som ska rymma de fysiska resterna av min lilla kropp. Eller kanske vet du inte ens, men anar, att jag lämnat detta liv hos dig…

Men inne i dig kommer jag alltid att finnas. I din hjärna och i ditt hjärta, och i din hud, dina ögon och dina händer, kommer minnet av mig alltid att finnas kvar!

Du kommer att vakna mitt i natten av att än en gång ha känt mina tassar gå över täcket och röra vid dig i sömnen. Du kommer att se mig skymta i ögonvrån snett bakom dig, just där skuggan möter ljuset, i ett hörn, eller en vrå. Du kommer att se min svans skymta ute, i ett prång, bakom en buske, över ett staket. Du kommer att höra ljudet av mig lapande vatten där inga vattenskålar längre finns. Och du kommer att höra mitt mjauo, såväl i vakenhet som i sömn, som ett rop någonstans ifrån.

Och det beror på att jag aldrig kommer att gå ifrån dig! Den kärlek du har gett mig, kommer att hålla en gnista av mig kvar! Den kommer alltid att brinna i din närhet, och när du lyfter upp och klappar en annan katt, med dina mjuka händer som smekt mig så kärleksfullt, då kommer varje ömsint beröring att fortplantas också till mig.

Och i den kattens förnöjda ögon kan du se, om du tittar noga, den där lilla lågan som en gång var jag. Hos varje katt du möter, och kanske hos en ny katt som kommer att dela sitt liv med dig, kommer du att se den där glimten av det eviga livets katt, där jag är nu.

Någonstans i alltets gåta finns minnets ekon, som kan låta dig behålla allt det fina och det svåra vi upplevde tillsammans. Men där finns också sången som jag spinner för dig, och som aldrig kommer att tystna. Om du lyssnar noga, kommer du att kunna höra den precis när du vill, kärlekens sång från din älskade katt, som älskar dig tillbaka.

Ibland, just när du är precis i det där skimrande ljuset just mitt emellan vakenhet och drömsömn kommer du att välbekant känna min speciella nosbuff stryka över din kind, som en änglavinge, känna en kattstor tyngd trampa sig tillrätta på armen! Och tro mig, just då är jag där hos dig!

Din AllraKäraste ÄnglaKisse

(© Inger M. Andersson, Wikkis stora matte - låna gärna men ange källa hit till Wikki-bloggen!)

Oj,oj,oj….vilken vacker text…kan inte föreställa mig ett öga torrt efter att ha läst detta…orden går rakt in i hjärtat. Tusen och tusen tack för det fina du skrev!!! kram

Som jag påpekade, orden är inte mina… De är Wikki bloggkattens.. Gå in på den bloggen så får du läsa mycket vackert….

http://metrobloggen.se/wikipedia/

Tack vännen