Min springer undan. Sedan om det är en brötig hantverkare, så finns han inte. En lugn vuxen, med mjuk röst, kan bli sniffad på med säkerhetsavtånd. Någon enstaka har fått närkontakt…

Litet barn= panik, varnande lågt mjau. Blev lite oroad över det faktiskt. Han är en riktig enmanskatt, men om jag skaffar barn i framtiden kan det nog bli problem, han har aldrig någonsin varnat tidigare mot/för människor. Kan han vänjas eller är det kört? (5,5 år gammal)

Helt olika.
Elvis älskar hantverkare. Gäster som sitter i soffan och pratar bryr han sig inte om, men ta fram en verktygslåda, borrmaskin eller cementblandare så ska han med. Eller en skåpbil med prylar i. Han har varit med och bytt fönster, byggt garage, gjutit golv och grävt ut till nya kloaker. Alla som varit här och jobbat känner honom "det är en konstig katt den där…". Vi har hämtat ut honom från lastbilar många gånger.

Jason däremot  ligger helst och sover och tycker att alla som kommer in på "hans mark" är misstänksamma så han morrar åt dem, även ballonger som svävar förbi på sommarkvällar (han morrar precis som en hund - har andrig hört det förr hos en katt). Inne i huset är de oftast ok, då har ju vi (min man och jag) typ "accepterat dem".

Zathras och Spoo ÄLSKAR när det kommer besök. Är det någon de inte känner så kollar de snabbt på mig för att få klartecken att de är OK. Är det någon de känner så trasslar de in sig i dennes ben och kräver uppmärksamhet.

Shango hälsar glatt på allt och alla.

Sigma tycker det är läskigt i början, men smyger snart runt och inspekterar de nya tvåbeningarna.

Har två huskatter, den ena perserblandis. Perserblandisen är helt orädd, han vill gärna komma fram och se vad som händer. Karaktäristiskt är att han brukar hitta ett intressant föremål och lägga sig där (exempelvis på gästernas väskor, en avlagd tröja etc) och sedan lugnt bevaka vad som händer. Han går inte runt och stryker sig mot gästerna men vill alltid vara med. Känns rätt kul :).

Min andra huskatt är en hittekatt. Gömmer sig direkt för främlingar och kommer inte fram ens om jag lockar honom med lek eller mat. Ja, honom har knappt min mamma lyckats få en skymt av… Vi har gäster rätt sällan men vi övar på att bjuda in enstaka personer ibland och säga till dem att hålla sig lugna och "ignorera" katten, så vågar han sig fram ibland :). Men ingen tillåts gå närmare än en armlängds avstånd.

såhäär blyg

Alla mina 3 katter brukar nyfiket komma till dörren ! Men är det mycket folk som kommer eller barn så springer min ena katt snabbt in i sovrummet och under sängen och gömmer sig ett tag och kommer efterhand ut och kollar läget.

Alla tre springer till dörren för att se vem det är som hälsar på. När gästen tagit av sig skorna vill de lukta i dem. ^^

Mina försvinner spårlöst när det ringer på dörren e det nån de känner igen så kan de tänka sig att komma fram annars förblir de gömda

Spencer kan "försvinna" någon minut men är sen framme och aktivt deltar i allt, han blir dock extra mammig, lite av en knäkatt när det är någon han inte känner^_^

Min jourkatt Flora litar inte på någon annan än mig för tillfället så hon sticker bakom/in i soffan och kommer inte fram förän gästerna gått.

Mee fösvinner spårlöst och visar sig inte. Pipis leker vaktkatt och morrar åt folket. Esther springer undan, men kikar fram runt hörnet. Arne…… fjanten… letar upp gästernas skor och åmar sig i dem, sedan går han lös på folks hår och tvättar dem i huvet. Bäst att sitta still då annars så blir han arg.Sen brukar han fläka ut sig i deras knä.

Så Arne är en stylist med andra ord! Kollar skorna, fixar frisyren och får dig att må bra!

Våra jourkatter som kommit och gått har betett sig olika allihop. Julius hoppade rätt upp in knät så fort gästen hade satt sig - han charmade till sig ett nytt hem snabbt som attan ;) Tussan däremot, som vi har nu, är ytterst misstänksam mot främlingar och ligger gärna under soffan en bra stund och blänger innan hon kommer fram och kanske, kanske är besökaren värd en liten hälsning.

Harry brukar alltid komma springande till dörren för att hälsa, om han inte äter eller sover för då tar han lite längre tid på sig.

Sen nosar han gärna och brukar älska att bli klappad och buren, även av gäster som är helt nya för honom. Har han tur får han även mysa i deras knän.

Två av mina katter som när de kom till mig när de var mycket små men tillräckligt gamla för att ha hunnit bli förvildade försvinner sju år senare spårlöst så snart de hör en bildörr stängas ute på gården. De enda som de tyocker om är mina vuxna barn.

Sju av dem umgås mer eller mindre gärna med gäster men den ena är skeptisk till min dotters hund. När hunden kommer sätter dig denna katta högt upp i t ex kläterställningen.

Två är väldigt skygga så de håller sig på rätt långt håll när det kommer gäster.

Jag kan se på alla när det stängs en bildörr ute på gården. De får då en speciell gångart.

Min tjej går oftast ut i hallen och sätter sig bara. Hon har aldrig varit rädd för främmande och går aldrig undan från besökare, men hon är ju inte alltid på keligt humör heller. (När pappa hälsar på brukar han hålla fast och "tvångs-mysa" med henne, haha!)

haha Halvdansken!!! så kan man se honom……

Hur reagera din/dina katter när det ringer på dörren, eller när ni får gäster?

De kommer rusande till dorren ihop med hundarna som ar valdigt gastglada. Ena kissen brukar sitta pa avstand och titta da han ar lite skyggare men den ena katten ar varre an min gastglada schafer som valp.