Hej.

Våran katt (hona dock) fick urinsten i slutet på förra året. Det började med att hon gick och kissade väldigt ofta men det kom oftast inget eller så kom det väldigt väldigt lite (såg även ut som att det var lite blod i det). Jag ringde till vår veterinär och rådfrågade dem om vad jag skulle göra och vad de trodde att det kunde vara.

Vi fick en tid hos veterinären nån dag senare (de sa att de trodde att det kunde vara urinvägsinfektion) och då kollade de igenom henne och kände så att blåsan var tom (vilket den var) så de trodde att det var en urinvägsinfektion. Vi fick medicin utskriven och åkte hem.

Kissen blev bättre men dock så kom det tillbaka efter nån vecka (efter att medicinen var slut). Jag ringde då tillbaka till vår veterinär som sa att han skulle skriva ut en starkare medecin och om detta inte hjälpte så skulle vi få komma in igen och göra ett ultraljud på plåsan och urinrören.

Åter igen blev det bättre med medicinen men det kom tillbaka efter någon vecka så då åkte vi in och de fick göra ett ultraljud på plåsan och urinrören. Vilket visade två stora stenar som vi fick operera bort.

Veterinären sa till oss att om det är små stenar så kan man "skölja" urinrören och på så sätt få bort urinstenarna men när det är så pass stora som vår kissa hade så går det bara att operera bort dem. Dessutom så måste hon nu äta specialmat (och detta måste man vara sten hård på) så att det inte kommer tillbaka.

Nu är våran kisse sig själv igen och det var värt de 10000 kr som hela kalaset gick på!

Detta blev långt men hoppas att det var till någon hjälp:)

Självklart avlivar man inte en katt pga urinsten. Åk omedelbart in med katten till vet då det är ett livshotande tillstånd. När en sten täpper till helt så tar det några få timmar innan katten dör en mycket plågsam död. Har man djur så får man räkna med att det kostar och åker ni inte in så bryter ni mot lagen då ni är skyldiga att söka vård. Byta foder räker oftast för att katten inte ska få tillbaka det. Åk nu….

#1 - En urinvägsinflammation skulle det kanske snarare kunna vara. Katten verkar inte alls ha ont, han kan kissa även om det ibland tränger på utan att det kommer något. Mer i gårkväll, endast en gång i dag. Han har inget blod i urinen och klämmer man honom på magen över blåsan så känns det inte som om det skulle vara något problem med den. Då kanske det kan hjälpa med antibiotika - om vi har tur!

#2 - Att ta ansvar för sitt djur kan ibland innebära att man tvingas avliva och att det är ett bättre alternativ för djuret än utdragna behandlingar och inskränkningar på livet. En 12-årig utekatt är inte en ungdom. Om vi beslutar att avliva vår katt så beror det på fler omständigheter än bara ev. urinsten. Och självklart får våra djur den vård de behöver!

Nu är ju inte urinsten någon sjukdom som behöver bli några utdragna behandlingar eller något större lidande av, om ni förstås inte struntar i att åka in. Katten kan mycket väl ha urinsten men att det inte täppt till helt utan eventuella stenar rör fortfarande på sig. Katten kissar snarare blod om den har uvi än sten.

Förstår inte riktigt varför du skriver här inne och inte redan har åkt till en veterinär när du uppenbarligen ser att katten lider. Är det sten så kan ett uppskjutet besök bli betydligt dyrare om ni väntar.

Våran kissade inte blod heller, till en början… Men det kom mer och mer så det kan nog vara vilket som. Plus att vårna kisse hade också en tom plåsa men det visade sig att det var urinsten, så åk in o låt en veterinär kolla på det så får ni svar :)

Om ni har tur så kanske det inte behövs ett så stort ingrepp.. Och har ni katten försäkrad så går ju det mesta på den så de behöver absolut inte kosta några 10000 kr som det gjorde i vårt fall.

Lycka till med katten!

En katt kan leva och bli 20 år gammal, så en 12åring är i mina ögon inte en gamling. Vår katt som vi hade under hela min uppväxt blev 19 år gammal och var ute/innekatt.

Min mormor och morfar hade även dom en kisse som blev 15 år gammal (blev sjuk och fick avlivas) men det opererades mot urinsten när den var en bit över 10 år utan att det var några större problem för katten. Även den var en ute/innekatt.

Oftast klarar våra djur så mycket mer än vad vi tror och återhämtar sig bra. Jag har varit med om illrar (som är mindre och känsligare än katter när det kommer till sövning/operationer) som opererats vid äldre dar, där man öppnat hela buken och där illern varit sitt gamla jag igen efter 5-7 dagar redan!

#6 - Det låter ju lovande. Har bara min systers katt som referens och det var verkligen ett lidande och då var den katten ändå ung.

Har fått en tid bokad, men vår vet tyckte inte att det lät akut.

#7 Jag tycker att beror mycket på vilken veterinär man vänder sig till och självklart finns det alltid risker med en operation. Ofta går man på erfarenheter som ligger närmst till hands.. Om jag åter igen drar paralleller till illrar så är det mycket vanligt att de får problem med sitt insulin och bör därför gå på kortison resten av livet. Jag har i stort sett bara bra erfarenheter av det och det märks att illerns liv förbättras när behandlingen sätts in, medan andra väljer att aldrig behandla och avliva direkt de börjar bli för sjuka för att orka med livet..

Jag tycker dock att det är en aning oroväckande om din veterinär inte tycker att det lät akut…
Klipper in en liten text från Roslagstull Vetrinärklinik´s hemsida:
"Urinstenarna bildas av små kristaller som i sin tur består av mineraler och proteiner. Hos katter med benägenhet att bilda urinsten leder därför ett överintag av mineraler och proteiner till bildande av urinkristaller. Dessa kristaller kan sammansmälta med varandra och leda till irritation och ev stopp i urinröret. Katten kan då inte kissa alt få ur sig små mängder urin efter upprepade försök. Förutom att tillståndet är mycket smärtsamt (en överfull urinblåsa) så kan katten råka ut för urinförgiftning vilket är direkt livshotande. Skulle du märka att din katt springer ofta på lådan utan något större resultat och ej sett normala urinmängder på 24 timmar, bör du snarast uppsöka veterinär."

Antingen är din veterinär arbetsskygg eller litar på att katten ska överleva till tiden ni fått för att sedan tjäna massor av pengar på en operation.

Om jag vore du så skulle jag vända mig till en annan veterinär eller rättare sagt, jag hade varit hos veterinären så fort jag hade upptäckt att min katt inte kunde kissa. Men det är klart, väntar man så kanske katten självdör i plågor, då sparar man iaf en massa kosing.

Katter med urinrelaterade problem ska endast äta mjukmat och gärna extra vätska. Inget torrfoder över huvud taget. De flesta katter som får urinstenar, Idiopatisk Cystit, njursten och UVI kan leva ett fullgott liv om man ger dem mycket vätska som är A och O för katter.

#10 Men vår katt äter bara torrfoder, minns dock inte namnet (men det går bara att köpa hos veterinären).. Och detta foder var det våran veterinär som sa att vi skulle ge henne (och köra stenhårt på) det för att förebygga uppkommsten av ny urinsten…

#11 Det är väldigt få veterinärer som har någon större näringslära för katter. Dem vet bara vad tillverkarna av fodret säger. Inget torrfoder till katter med urinrelaterade problem!
Tack och lov har många veterinärer börjat inse detta och förespråkar mjukmaten för katter med urinrelaterade besvär. Om det är så att du vill ge Urinary eller annat som finn hos veterinärer välj då mjuk maten hellre.

Katter får sitt huvudsakliga vätskeintag via sina bytesdjur och är inga vattendrickare. Om du ser vad en katt fångar för byten ute och tänker till vad du ger dem när du ger torrfoder. Inge vatten! Och en katt dricker inte 0,5 dl vatten/kg kroppsvikt och dag av sig själv. Vilket skulle vara ca 2dl för en 4kg katt om dagen. Tänk dig att du har en behållare, häll i salt och minimalmängd med vatten. Och gör så några dagar. Vad händer? Jo, saltet byggs på mer och mer för det finns inget vatten att spola ur det torra med. Vilket i slutändan leder till att katten får problem med stenar och annat. Ger du mjukmat med vätska så spolas blåsan ur väldigt ofta och inget ligger kvar och irriterar. Så det är mer logiskt att ge mjukmat än torrfoder veterinärerna förespråkar. Veterinärfoder är inte medicin för då hade du behövt recept för det.

Som tur är så dricker våran katt mycket vatten:) Denna maten vi fick order om finns ej som mjukmat så vi kör på med den… Ska dock ringa vår veterinär på måndag och säga de du nyss skrev o se vad han säger..

Vilken mjukmat rekomenderar du att vi ska köpa till våran katt?

Hur kan du veta att din kisse dricker tillräckligt? Har du mätt vattnet nån gång? Kan vara bra så vet du om den dricker tillräckligt. Kan vara bra för dem som ger sina katter endast torrfoder att mäta för att vara på den säkra sidan att dem dricker tillräckligt. För det finns många katter som vägrar mjukmat.

Återigen så har inte veterinärer någon näringlära. Det dem vet är vad dem lärt sig av fodertillverkarna. Har denna veterinär sagt att du ska ge din kisse just det fodret och inget annat så kommer denna inte att säga annorlunda. Så det spelar ingen roll att du frågar. Vad anser du själv? Utgå från mitt exempel med salt och vätska. Sen vad din katt skulle äta i det vilda. Sök på nätet. Flera veterinärer jag varit till på sistonde har mer och mer kommit ifrån att ge katterna torrfoder och rekommenderar mjukmat. Då dem insett att det är väligt många katter som fått problem just för att dem gett sina katter torrfoder, inte bara urinrelaterade utan även diabetes då många ger torrfoder men stor andel spannmål i.

#14 Mjau, Bozita eller Pussi är bra blötmat. Undvik Whiskas då den innehåller för mycket salt = urinsten. Läs på innehållsförteckningen på ditt foder, hur mycket spannmål innehåller det? Gissar att ni använder RoyalCanin eller Hills. Min veterinär berättade att dom har ca två timmars näringslära, sedan är det upp till var och en att läsa på efter intresse. Veterinärerna får betalt av fodertillverkarna för att sälja deras foder.

Tyvärr kan som sagt veterinärerna väldigt lite om djurs behov när det kommer till kosten. De säger det som står på påsarna på de fodren som de själva säljer.