Jag tror han nog skulle må bra av att ha en kattkompis. För även om han har dig som går hemma hela dagarna skulle det nog vara roligt med en kattkompis som han kan leka med och aldrig vara ifrån.

För åker ni någonstans är han ju aldrig ensam utan har någon hos sig! :)

Mer stimulans i tillvaron är vad som behövs. Det är mysigt med tillgivna katter, men det måste finnas andra saker i livet för en katt än dess människa, annars blir det inte bra för någon. Jag tycker att ni ska satsa på en kattkompis till Harry.

#1: Ja, det var så jag tänkte också. Vi vill helst ha en kattunge från samma uppfödare från där Harry kommer ifrån, men de ska inte ha kull förrän i vår, så vi kanske får se oss om efter någon annan…

#2: Finns det andra sätt till stimulans förutom en annan kattkompis? Som jag skrev ovan vill vi helst ha en kattunge från samma uppfödare och det tar ett par månader. Vi leker mycket med honom med laserpekare, vippor och sånt när han är på humör. Han har bollbanor och sådant han själv kan leka med och leksaker som vi stoppar i godis i så att han får nosa, krafsa och leta. Han gillar inte att gå ut när det är kallt, annars skulle det säkert vara bra stimulans.

en tanke vore att kanske ställa upp som stödhem åt någon hemlös stillsam liten kisse? Då vet ni ju att kissen flyttar till ett permanent hem så smånigom…

#4: Ja, det ska jag ta upp med sambon. Tack!

#3 Förutom det du själv nämner kan man kattanpassa lägenheten så att den lockar katten till aktivitet på egen hand. Förutom de klös- och klättermöjligheter som en golv-till-tak-klöspelare/möbel ger, kan man försöka möblera så att katten har möjlighet att hoppa upp på möbler, bokhyllor och garderober. Gömställen bör det också finnas som katten kan dra sig tillbaka till om den vill.

När det gäller självständighet är det viktigt att man som kattägare inte fokuserar för mycket på sin katt, speciellt inte om man är hemma tillsammans hela dagarna. Harry behöver inte få uppmärksamhet och bekräftelse varje gång han söker det. Var uppmärksam på ditt eget beteende och se hur ofta det är du själv som söker kontakt med Harry och även när och hur du svarar på hans kontaktförsök. Kanske finns det något där som kan förändras utan att det känns jättekonstigt?

Jämför ditt eget agerande mot Harry med din sambos, så kanske det blir tydligare vilka beteenden som bör tonas ner.

#6: Tack för väldigt tänkvärt inlägg. Lägenheten är ganska kattvänlig, men inga golv till tak klätterställningar och högre bokhyllor, då Harry är väldigt klumpig och verkar trivas i sitt 160 cm höga klösträd. Han har även gömställen och roliga krypin.

Han leker mer och mer självständigt och jag antar att jag som "mamma" måste bejaka hans självständighet. Jag uppmärksammar hans jamningar och låter honom nästan alltid få den uppmärksamhet han vill ha. Jag ska prova att dra ner lite på detta och hoppas han istället leker och undersöker lägenheten på egen hand.

Väldigt intressant återkoppling som sagt. Jag måste reflektera mer över min roll som matte.