Kolla på tänderna hur det ser ut. Här kostar det ca 1400 (om jag minns rätt) på djursjukhuset att ta bort tandsten. Och ungefär hälften hos en privat veterinär.

Hos min veterinär kostar det 600 att ta bort tandsten. Hur gammal är katten?

# 1 Shit vad dyrt!! Jag betalade 400 för att kastrera min hankatt

#2 Hon är 8 år..

Var bor ni båda?

ja, men kolla om det verkligen är tandsten. Det ser du om du lyfter på läpparna på katten och kolalr in tänderna. det kan ju faktiskt vara värt att ta en koll hos vet om det nu visar sig att det inte är tandsten också. För det där låter konstigt som du beskriver. Tipsar dig om råa kycklingvingar, som det står om i några trådar här, det är bra att gnaga på, om kisse ngillar det. OCh ja , dyrt… Djur kostar att vårda det är bara så….

600 lät riktigt billigt. Hos min veterinär kostar det ca 1100 om det bara är lite grann tandsten, sen kostar det mer om där är mycket tandsten. Djur kostar att vårda. Men kolla upp tänderna , det lät inte riktigt bra!

Ja för det krävs ju tyvärr sövning för en borttagning med ultraljud.

#3 Bor i de smålänska skogarna! ;)

Ska vaccinera hunden snart, så vi tar katten samtidigt.
Men jag ska försöka kolla in hennes mun - om jag får! :p

När katter har Forl kan dom göra så där. Röntgen krävs för  säkerställa  Forldiagnos. Men hoppas att det bara är tandsten annars slutar räkningen på många tusenlappar.

Torkade kycklinghalsar ska vara riktigt bra mot tandsten. Försök hitta det, och hoppas att din kisse äter det.

#9 Läste lite om forl och det låter inte alls kul… Hoppas det "bara" är tandsten

#10 Jag har hört att man ska vara försiktig med att ge kyckling just för att det är flisigt ben i kyckling

Men torkade kycklinghalsar, finns det i djuraffärer?

#11 Om din katt äter råa kycklingvingar har du ett gratis bot på tandsten. Nåja nästan gratis, kycklingen kostar ju:)

Men ben i kosten tar bort den allra mesta tandstenen och man slipper veterinärsbesök.

Men nu vet jag ju inte om just din katt hade tandsten eller inte, men kan ändå vara ett tips inför framtiden.

Ben som är kokta flisar sig, men i och med att rovdjur ska äta köttet rått så är det ingen fara. Att ge grillad kyckling från matbordet däremot kan gå riktigt illa.

Jag blev lite paff när ni rekommenderade kycklig, jag har hört allt om att man inte ska ge fågel och fläsk just för benen.

Men, kan vara värt att testa

#13 Katter fångad ju småvilt ute i naturen och fåglar står nog rätt högt på menyn. Så varför man inte skulle få ge fågel till katt är rätt konstigt - det är ju helt naturligt. Däremot ger jag aldrig några tjocka ben utan bara tunna vingarna.

Om du kokar eller tillagar kycklingen på något sätt så flisar sig benen(går princip i bitar när det tuggas) och det är då det inte är bra och det kan fastna i halsen osv.

Annars är det bara att slänga fram råa kycklingvingar, torkade kycklinghalsar som IceJossan föreslog m.m. 

Om jag tolkar dig rätt så gör din katt likadant som min yngsta gör. För min började det vid ca 6 månaders ålder med "torrtuggande". Jag trodde han hade problem med bytet till vuxentänderna så vi åkte till veterinären.
Hon fann inga mjölktänder, men lite tandsten (fast han var så ung!). Vi tog bort det men tuggandet har fortsatt. Veterinären är rådvill, ser inga tecken på forl eller andra sjukdommar, så hon rekomenderade att avvakta och se om det blir värre. Han gör det ett par gånger i veckan, ibland mer men inte oftare än förrut (han är ett år nu). Äter torrisar och tuggben utan problem. Även sett han gnaga i sig en sork. Men för säkerhets skull borstar jag tänderna på honom (så gott det nu går), men har inte märkt någon förbättring. Fast tandstenen har inte kommit tillbaka så vitt jag kan avgöra i alla fall.

#16 Kan det vara så att tänderna växt lite fel och skulle behöva slipas en pyttesmula för att bettet ska kännas rätt?

Svårt att veta. Veterinären såg ju som sagt inget fel. Är det fel så är det nog pyttelite och kan man inte se det så kan man heller inte veta vart man ska korrigera. Plus att katters emalj är tunn och ganska skör (om man jämför med våran).
Oftast då han gör det sitter han och tittar när vi äter. I början var jag jätteorolig. Men eftersom det varken blir bättre eller sämmre och han inte verkar ha ont av det (självklart märker han vad det nu är, annars skulle han väll inte göra det) så väljer jag att avvakta och hålla koll på hur det utvecklas.