TS: Katten beter sig precis som en, just det, katt. Visserligen skiljer det sig lite från katt till katt men katter är levande varelser och är synnerligen väsensskilda från människor. Katter har inte dag och natt som människor utan en helt annan uppdelning av dygnet.

Innan man skaffar katt bör man vara medveten om att katter förstås är gosiga och mjuka men att de är självständiga individer med egen vilja. Katten verkar ha hamnat för denna katt hos fel människor. Mitt råd är att försöka omplacera katten snarast så att han får chansen att bo med någon som uppskattar honom till 100 % eftersom jag finner, av det som du skriver, som om du ser honom mest som ett problem och det kommer aldrig att bli en bra relation mellan dig och katten för katter märker väldigt väl om de är accepterade som de är eller ej. Själv har jag några gånger tagit tillbaka kattungar när jag märkt att de hamnat fel. Jag har också tagit hand om en åtta månader gammal katt som skulle avlivas just för att den helt enkelt var levnadsglad, full av energi och intelligent.

Ska du skaffa katt efter att du gett den nuvarnade en ny chans i livet bör du nog skaffa en relativt gammal katt från något katthem så att du kan hälsa på flera gånger och förvissa dig om det är näst intill en prydnadskatt och att du dessutom har returrätt om katten inte sover när du tycker att den ska sova etc.

Har de som har mamman möjlighet att ta tillbaka katten?

Min högst personliga åsikt är lite såhär att jag tror inte alls att katten skulle ha behövt komma till ett "felaktigt" hem eller så, eftersom det verkar som att du gjort mycket för att han ska trivas och att ni ska trivas ihop. 

Dock måste man veta att katterna har vitt skilda personligheter, och det är inte säkert att ni kan forma honom att ändra sig på de punkterna. Det är inte många katter som sover hela nätterna, min älskling är 1 och ett halvt och hon väcker mig fortfarande varje natt med en leksaksmus i sängen eller bus pågång, när hon har tillgång till utevistelse går jag upp när det ljusnar med henne och öppnar, jag låter henne dock aldrig vara ute mer än ett par timmar i taget. (aldrig hela nätter)

Sen tänker jag såhär att katten är nu 6 månader, och därför är han i princip fortfarande ungkatt, alltså tänker jag så att han fortfarande har kvar väldigt mycket av sitt kattungebeteende och jag tror att han lugnar sig med tiden. 

Vad gäller att skaffa en till katt vill jag mest påpeka att då kommer det vara TVÅ katter som leker med varandra på natten i ditt hus/lägenhet, och de tycker ofta att det är världens bästa idé att springa race över din mage när du sover.  Ofta blir de mer aktiva och sporrade av varandra (personlig erfarenhet) och det är dubbelt med ljud och bus. Samt en till katt med sin egna personlighet och sitt eget sätt att uttrycka sitt missnöje på, osv.

Det här beteendet är sånt jag förknippar med yngre katter, du kanske skulle trivas bättre med en äldre katt eller så? 

#1. Ditt inlägg var vidrigt. Det är folk som du som gör att den sär sajten har så dåligt rykte på i-fokus. På vilket sätt menar du att jag tycker att min katt enbart är ett problem? På vilket sätt förstår jag inte vad det innebär att ha ett djur? "Borde skaffa närapå en prydnadskatt". Ja, pyttsan. Du sitter alltså och leker med din katt flera timmar per dag? Du går upp och leker med katten två gånger per natt för att han vaknar då? Du sover aldrig? Dina katter är bara fluff och mys, och när de inte är det så säger du aldrig till för att du är rädd att de då ska uppfattas som problem? Herregud, du påminner om mammor för femtio år sedan som inte vågade prata om sina söndriga bröstvårtor och skrikande barn på nätterna, som aldrig vågade säga att de JUST NU var trötta på sina barn - för då var de ju dåliga mammor! Är det ett sådant diskussionsklimat du söker för den här siten? Vad gör du ens på forumet förutom att föreläsa? Gå och lek med dina katter på heltid i stället så kanske man slipper se sådana här uttalanden i fortsättningen.

Jag vill ju att min katt ska vara GLAD. Just nu blir han lätt uttråkad och leker ju inte med sig själv. Jag känner flera energiska katter som gör just det - leker själva om inget annat finns att göra för tillfället. Att jag funderar på att köpa en till katt har ju mer med min nuvarande katt att göra än den nya, jag vill ge honom en kompis, så han slipper vara så rastlös. Och sedan hade jag ju älskat den nya katten också, samtidigt som den nya katten fått ha en kattkompis från början.

Jag är helt oförstående till ditt inlägg överhuvudtaget och undrar om du ens har läst inlägget ordenligt eller bara de delar som passar din egna skeva bild, där man så fort man frågar om ett problem menar att "det är ett enda stort problem". Jag älskar min katt och tar hand om honom så bra jag kan. Detsamma gäller min sambo. Han ligger på skrivbordet när jag pluggar, vi leker med hans leksaker ibland flera gånger per dag (men inte flera timmar per dag), vi tar ut honom på kvällarna, han får lov att leka i hela lägenheten så länge han inte hoppar upp i köket (för sin egen skull) eller på matbordet (för vår skull). Vad tusan menar du att man ska göra mer än så? Det är mer än vad många andra gör med sina katter, så då menar du att de inte ska ha djur heller? Kanske att ingen ska ha djur mer än du själv :)? Tur att du är helt perfekt i alla fall!

Att någon röstade "upp" ditt inlägg är minst lika förfärligt det. Ni borde skämmas båda två.

#2. Tack för svar. Ja med två katter kommer det ju definitivt bli mer "ljus och lykta" i lägenheten - men det är det jag vill ha. Hellre det än att min katt ligger och myser med oss för att sedan vanka runt och ha tråkigt för att vi inte kan leka med honom just då. Frågan är ju då om det skulle passa bättre med en busig vuxenkatt :). Det viktiga är som sagt att de kan få sällskap av varandra när jag och sambon helt enkelt inte "räcker till". Katten tycker inte ens det är kul att leka med leksakerna mer än en gång per dag, han blir liksom "jaha, det här var ju inget nytt!", och då blir jag ledsen för att han inte har roligt med oss. Den enda leksak som aldrig slår fel är hans tunnel :), men då måste han vara på riktigt bushumör vilket han tyvärr inte har varit lika mycket nu när han blivit lite äldre.

Jag tänker att om båda katterna vaknar på nätterna så kan man kanske släppa ut dem i vardagsrummet på natten om de börjar tjimma? Nu går ju inte det eftersom katten (såklart) känner sig ensam och alltså börjar göra ännu mer ljud. Någon som har tips eller erfarenhet av detta?

#3

Definitivt är det ju så att de får utlopp för sitt bus ihop, och det är verkligen det bästa sättet att aktivera katter tycker ju jag iallafall.

Men oftast är det så att natten är den absolut bästa tiden för ett kattpar att busa och leka, så det är nog svårt att räkna med att de ska sova på natten

Min erfarenhet är sån att när jag i  början stängde dörren och jag hade två katter lekte de ihop men sedan när de blev sömniga ville de in och gosa bredvid oss och då kom man till det gamla problemet att katter hatar stängda dörrar. 

Men det kan ju hända att din katt blir tryggare med och kan acceptera att sova ensam, men det tycker ju jag är halva glädjen med en katt, nattmyset

# 4 Visst kan katter busa ihop men med åren blir det mindre intresse för bus och man kan aldrig på förhand veta om en viss katt över huvud taget går ihop med en annan katt eftersom de inte är pluggkompatibla.

Det är inte så att problem med en katt löses med att skaffa en till. Problemet kan bli värre och då står man med två katter som inte fungerar. Av mina katter vill några vara ensamma medan några söker sig till några andra.

Jag håller med dig om att en stor del av myset med att ha katt är att de kommer och sover hos mig. Jag har ofta fem, sex katter bredvid mig när jag vaknar. Har man katt och går hemifrån på morgonen och är borta tills klockan fem, sex på kvällen och sedan inte vill ha katten i sovrummet, kan jag inte förstå varför man över huvud taget har katt.

#4 och #5. Ja det är svårt att veta vad som händer om man köper en till katt som sällskap till varandra, och det är ju just därför jag frågar om det! Hundar tar jättelätt över varandras beteenden (skälla, vakta etc) men jag vet inte hur det är med katter eftersom de ju är lite mindre "flockdjur" och mer "individer som kan trivas tillsammans" - om jag inte missförstått det hela.

Mitt "problem" med min katt är ju att han tycker att vi är lite för tråkiga för hans del. Han får inte heller sina tokryck alls lika ofta längre, vilket är lite tråkigt eftersom det var ett jättebra tillfälle att leka aktivt med honom. I stället går han runt i lägenheten och jamar och är egentligen inte på humör för att vare sig leka eller mysa. Det är HÄR jag tror (observera: tror) att en kattkompis hade kunnat vara till hjälp. Men det är knepigt eftersom man aldrig kan veta hur det blir.

Att han vaknar på natten är ju endast ett problem för att min egen natt är så kort, runt fyra-fem timmar. Känns som att man lika gärna kan fråga om det finns något att göra än att INTE fråga och då eventuellt missa ett bra tips :). Känns som att de flesta kattägare borde ha det likadant där nämligen.

Och min katt är aldrig mysig på natten, däremot på förmiddagen är han supermysig :D.

och #5. Jag är borta cirka två timmar per dag då jag är hundvakt, så resten av tiden är jag hemma med katten :). Men då ligger han ju mest och sover bredvid mig vid datorn. Förutom om jag går och gör lunch och han bestämmer sig för att det är dags att stå och tigga en stund, innan han går och lägger sig igen. Inte särskilt mycket aktivering där tyvärr.

Av mina elva katter umgås vissa med varandra medan andra vill vara för sig själva:

- Tre katter som kommit från samma misär och ibland ytterligare en sover bredvid varandra och några slickar varandra och två leker då och då med den andra. En av dessa katter är nog rätt gammal, två är fyra år och den fjärde tre år gammal.

- Två kullsyskon tar någon gång då och då en dust på lek men annars håller de sig för sig själva var och en för sig. Katterna är sju år.

- Två kullsyskon sover ofta bredvid varandra när det inte är för varmt. De är 15 år gamla.

- Så finns tre honkatter som nog helst skulle vilja vara ensamkatter. Den ena, 17 år gammal, är mor till de som är 15 år har under de senaste 14,5 åren aldrig missat ett tillfälle att fräsa åt sina söner. En som nu är fem år fräser till sin dotter som nu är tre år.

Allihop vill sitta i knäet och sova bredvid mig så det blir lite trångt mellan varven. De tigger aldrig mat men kan bli lite tjatiga på kvällen om de får för sig att vilja gå ut men inte får. Efter kvällsmaten är det alltid lugnt.

Oavsett årstid är de ute åtskilliga timmar per dag men de kan gå in när de vill genom sin kattlucka.

Finns det möjlighet att skaffa kattlucka och låta katten springa ut och in som han vill på nätterna? Våra tre har lucka och det är lite spring i början på kvällen, men sen är de nöjda och kommer och gosar med oss. Vi bor också lugnt och har minst 200 meter till stor väg.

Lycka till med kissen.

TS, Om du tänker dig att prova med en  kisse till, försök få det med förbehåll, att du kan få returnera katten om det inte funkar. För risken finns, att du får dubbla problem. Ok risken är liten, men den finns dock där.

Har du ingen stor hundbur? Om du kanske sätter kisse i den på natten och stänger in buren på ställe där du får nattro? OCh att den kissar i sängen, det kan bero på orolighet, osäkerhet, eller UVI. det sistnämnda är lätt åtgärdat hos vet med antibiotika, men då får du verkligen låta bli att släppa ut katten så att han inte kan komma in i något torrt dragfritt ställe. För precis som människor, så kan katter dra på sig UVI om de blir kalla.

Har haft min lilla pälskling i cirkus en vecka nu och han är innekatt (dock född ute av en förvildad hona). Han är riktigt kreativ och behöver inte mkt hjälp från mig med att aktivera sig. Han älskar sina bollar som han har rätt några stycken av och kan springa runt i lägenheten och jaga dem tills han blir trött. Dock håller han sig till det rum jag är i och imellanåt hoppar han upp i knät eller på axeln (han ääälskar att sitta på axeln) för lite gos och mys. På nätterna är han jätteduktig och sover tätt intill mig (alltid bakom ryggen dock, vet inte varför). Mitt enda lilla "problem" är att jag har svårt att vända mig haha eftersom han ligger där och flyttar sig ogärna så har jag somnat på en sida brukar jag få ligga kvar så tills det är dags att stiga upp^^ men det är något jag inte har något emot att leva med.

Önksar jag kunde komma med något tips men vi har aldrig haft något problem med våra katter om nätterna. Hemma hos mina föräldrar går katterna lite som de vill men går de ut på kvällen så kommer de inte tillbaka förren på morgonen och vice versa. På vintern går de sällan ut alls mer än för att uträtta lite behov.

Det finns kanske något sätt du kan testa på om det är så att din katt saknar sällskap?

Sen tycker jag , att 200 meter till normalt trafikerad väg är ett väldigt kort avstånd. Det har vi här och grannen har fått flera katter påkörda. Det är 70väg, så nä, ingen katt ute fritt.