Jag tror inte du kan göra något åt det, speciellt som det är en vuxen katt som fått göra så tidigare. Stor skillnad på katter och hundar.

själv kan jag inte förstå varför de inte får vara på bord och bänkar (vad nu bänkar är i detta fall). katter är inga hundar som man dresserar hursomhelst. fundera på vad en katt får göra och inte hos dig och sen om det är just en katt ni ska ha eller hund. mina katter ligger på soffbordet och håller oss sällskap när vi se på tv, även när vi äter. men kommer tassarna för nära tallriken så får de gå ner.

Då undrar jag varför katterna ska vara överallt?

Min katt får inte vara på bord och köksbänkar, han är det när vi inte ser men han vet att han inte får vara där så han hoppar ner direkt om man får syn på han. Ibland måste man säga till honom och det räcker oftast att säga åt honom att gå ner.

Det finns folk som har små hundar som också får vara på bord, "för dom är ju så små" men för mig spelar det ingen roll. Inga djur på borden. Vi sitter inte heller på bord och köksbänkar.

Jag tror visst att det går att lära honom, varför skulle det inte gå? Det viktiga är att du är konsekvent, antingen får han vara där eller inte. Inte ibland.

Ser du honom på bänkar eller bord sätt ner honom och säg samtidigt tex "gå ner" lite halvargt och du kan ju även ge honom nåt gott sen när han går ner självmant så ska han nog lära sig. Du kan ju försöka fixa så han kan sitta i ett fönster och titta ut. Ibland sitter dom på bord för att kunna se ut genom fönstret.

Man kan inte lära gamla hundar sitta och att försöka ändra på speciellt en vuxen katts vanor kan med stor sannolikhet medföra stora protester från kattens sida och katter har ett stort register att ösa ur när det gäller att visa missnöje: Klättra i gardiner, peta ner ömtåliga saker på golvet så att de går sönder, kissa på ställen där de inte ska kissa och då får man vara glad om det är slasktratten i diskbänken mm.

Jag brukar för det mesta ha min laptop på köksbordet och när jag använder den på kvällarna när iaf en del katter kommit in brukar jag ha ett helt gäng som ligger runt datorn och kurrar.

En av mina katter har sin matplats på köksbordet men på en speciell duk. En annan har sin matplats på diskbänken.

Fast de får inte vara för nära min mat när jag äter.

Av vad TS skriver är det kanske inte en bra idé att flytta denna katt över huvud taget. Katter är självständiga varelser med otroligt mycket egen vilja och känner man att man inte är beredd att låta katten få göra lite som den vill ska man förmodligen överväga om man ska ha katt över huvud taget.

Just i detta fall är det ju inte bara fråga om att flytta för katten utan också att bli enda katt. Såvida din mammas katter inte tycker illa om varandra är en sådan flytt inte att rekommendera och tar du katten hem till dig ett tag så kan den lägga sig till med ovanor som den fortsätter med även om den flyttar tillbaka till din mamma.

Man kan lära gamla hundar sitta. Går hur bra som helst. Lärandet sker hela livet, för alla sorters djur.

# 5 Du behöver inte läsa ordspråk bokstavligt men för hundar, katter, hästar och människor etc blir det svårare och svårare att lära sig något nytt hur gärna man än vill ju äldre man är. Att flytta en vuxen katt från en kattkompis och att försöka få den att helt ändra sitt beteende är faktiskt att utsätta katten för onödig stress.

När det gäller uppfostran av katter och barn går jag efter devisen att aldrig försöka få dem att göra eller inte göra något som jag inte kan tvinga dem att lyda. När det gäller barnen har jag förstås förmått dem att inte göra vissa saker genom att prata med dem och förklara tills de förstått innebörden som t ex att inte gå ut på vägen på egen hand när de var små.

var konsekvent från början, varje gång du låter katten hoppa går du tillbaka några steg. Så bestäm ett ord/ljud (har du sett ceasar, hundviskaren? han säger tsch! åt hunderna bästämt men inte spänt, så gör jag och funkar på mina katter och andras jag testat på) och sen om katten inte flyr själv så tar du ner den. Gör om detta några hundratals gånger så lär den sig. Var envis

#3 att jämföra människor med djur är bara dumt. eller brukar du klättra på klösmöblerna? för mig får katterna vara med överallt, de har inte äckliga tassar och jag är inte pälskänslig. i såfall skulle de inte få vara i sängen heller.

#8 Alla vill inte ha katterna överallt, inte hundar för den delen heller. Acceptera det.

självklart är alla olika men att jämföra med människor tycker jag är dumt. acceptera det.

Vänta och se efter att ni fått katten. Ni kanske inte tycker likadant när ni fått hem den. Jag hade alla möjliga föreställningar innan vi fick hem vår första katt och nu har vi tre som är med i sängen, på köksbordet, på köksbänken etc. ^^

Lyft ner och säg nej. Själv lärde jag mina katter genom att sutta gosedjur bredvid de och samtidigt säga nej högt och tydligt. Nu räcker det att säga nej så går de därifrån.

Anledningen till att mina katter inte får gå på bordet är för att där äter vi och anledningen till att de inte får gå på diskbänken är för att där finns spisen och det är för deras säkerhet. Annars får de sitta i vissa fönster där jag har gjort plats och så får de sitta på bokhyllorna. Så jag kompenserar deras behov av att komma upp en bit ifrån marken genom att ge de platser där de faktiskt får vara. Vi har en trapp också som de älskar att ligga i.

om du ska låna katten, varför försöka uppfostra på nytt, om den ska tillbaka sen? jag är inte riktigt ok med tanken att man lånar djur hit och dit. varför skulle ni inte kunna ha katt? måste ni låna hem en för att se om ni kan ha katt? bor ni tillräckligt stort och har kattmöbler och inte är allergiska så finns det väl inga hinder direkt?

Efterssom de flyttar till nytt revir så är det andra regler och oftast lär de sig fort. Jag har haft flera omplaceringshuskatter i olika åldrar som fick vara överallt men hemma hos oss får de inte vara på bord eller i sängen. Inga problem. säg åt dem eller lyft ner dem om det behövs. De kommer troligtvis vara där när du inte är hemma då katter är ögontjänare men man kan lära även gamla katter vad som är godkänt.

Vi tog över våran skogis från min systers svärmor när han var 4år. Han var överallt där men han är inte det nu. Han är inte ens i sängen när vi inte är hemma. vi har vitt överkast och han lägger oftast lite hårstrån där han är.men vi har aldrig hittat något där.inte ens trampmärken.

Antingen är det godkänt eller inte, precis som det var någon som skrev. Om de inte får vara på borden så får de aldrig vara där.

Här hemma får de vara med överrallt, en del tycker det är att skämma bort dem men det känner inte jag att det handlar om. Där vi bodde förut var de med och kollade när jag diskade, fixade käk osv. Det föll sig helt naturligt i vårt hem. Men visst tycker man inte att ens familjemedlemmar på fyra ben ska vara med överrallt så är det viktigt och börja lära dem det tidigt. Men ofta så vänder det och folk tycker det känns bättre och låta dem vara med ändå :)

vattenspruta är hyfsat effektivt, varna med tsssch ljud innan, flyttar den inte sig så blir det en skvätt. Brukar bli diskussioner om att detta gör katterna vattenrädda, det stämmer inte helt. Våra katter är helt ok att duscha o tvätta när det behövs. De älskar att stå i badkaret o få dricka en slurk.

Katter kan lära sig i de flesta åldrar, detta är för att ur ett evelotionsmässigt sätt har de varit tvungna att konstant kunna anpassa sig till sin omgivning.  Nu är det så att din lägenhet är en ny omgivning med sina egna regler och den får anpassa sig eller iaf försöka sitt bästa.

Naturligtvis bara för att man använder vattenspruta så innebär det inte att man sprutar katten i tid och otid. Inte ens när de missköter sig iom att de lär sig snabbt att blomsprutan låter psssht så kan man enkelt göra detta ljud med rösten.

Våra katter får inte vara där det finns mat, serveras mat eller tillagas. Vill ju inte att katten hoppar upp på varma spisplattor eller snor kyckling som tinas. Kontorsbordet där man egentligen inte ska äta är däermot ok, så det går att lära katter att skilja på olika bord dessutom.

Vardagsrumsbordet och köksbordet får dom inte vara på, dock får de sätta upp framtassarna på kanten för att titta vad som finns uppe på bordet om de är nyfikna. Dock för de inte ta in bakbenen på borden. Rätt luddig och knepig regel. Den är så för att de ska kunna stilla nyfikenheten utan att behöva hoppa helt upp på bordet och stilla den. Regeln fungerar utmärkt och efterföljs i stort hela tiden. Naturligtvis testar de ibland men då får man vara konsekvent och nu räcker det att bara säga ap ap eller nej.

Alternativt psssht med rösten eller klappa med händerna. Vattensprutan används knappt alls längre mest när vi har kattungar som är under upplärning men de äldre lyssnar bättre. De är smarta =)

Sen ett tips är att aldrig (försöka det är svårt ) använda kattens namn när man säger åt den eller tillrättavisar den. Man vill ju att katten har positiva associationer till sitt namn, och verkligen lystrar när man vill att den kommer sen.

Våra katter har olika handsignaler beroende på vilken katt man vill ska komma till en. Knyten näve kommer en katt, knuten näve med två fingrar pekandes nedåt kommer en annan, klappar man platt hand tja ja då kommer de flesta =/

#13 det är väl bra att de känner på om de verkligen vill ha katt ist för att de köper en kattunge och känner att det inte är rätt och den måste omplaceras.

Våra får vara på borden och bänkar men inte när det finns mat där (till oss). Och diskbänk och spis är absolut förbjudet område även om det har hänt att man har hittat en katt där. Gör då ett Tsch ljud och de hoppar ner.

#17 om de kan ha innekatt där de bor, står det i första inlägget, inte om de om de vill ha katt. för mig är det skillnad men kanske inte för andra. men det kanske är så man ska göra, låna katter hit och dit innan man köper. dessutom så kan man ju också köpa vuxna katter. uppfödare omplacerar ju hela tiden.

Min katt är 18 år och han kan snurra runt på kommando, sitta, och high-five. Så att gamla djur inte kan lära sig något är bara skitsnack.

Detta gör han dock bara när jag har godis till utbyte, såklart.

Och han vet att han inte får vara mitt på bordet eller på diskbänken eller något annat bord i våran lägenhet.

Han får bara sitta på bordskanten vid fönstret för att titta ut (vi har blommor i kruka i fönsterbrädan så det blir lite svårt för honom att sitta där)

Han lyssnar när jag säger åt honom att hoppa ner eller om han gör något som han inte får göra så säger jag "Nej!" och då så backar han undan.

När ni ser att katten är på ställen där ni inte vill att han ska vara, säg ett skarpt "Nej!" (inte både du och din pojkvän samtidigt då, utan ni får göra det var för sig) och bär ner honom och sen så kan ni schasa ut honom ur köket. Så skulle jag gjort iallafall. Jag hoppas att ni kan få fler tips från andra för att det är inte så kul med katter på alla höjder i hemmet..

Har man en innekatt måste man lära sig en del om katters behov. Att endast vistas i golvnivå är helt emot kattens natur.

#20 Så himla sant!

Ju högre dess bättre tycker katter. Ett krypin alldeles under taket som katten kan nå via någon slags hög klätterställning. Ge katten en av hyllorna rätt högt upp i en bokhylla, kanske fixa det så att katten kan vara PÅ bokhyllan.

Jag blir alltid så upprörd när det blir tal om usch, fy, nej, blomsprutor etc från kattägare. Katten har inte haft en chans att välja var den ska bo och har man katt måste man acceptera den som den är och dess natur. Det finns för övrigt inte två katter som är lika för de är personligheter precis som vi människor och då får man möta dem utifrån deras personlighet och behov.

Katter är ögontjänare! Visst kan man få dem att inte gå t.ex på matbordet och andra bord men bara då vi är hemma. vad de gör när vi är borta kan vi bara gissa men jag är övertygad att de då och då hoppa rupp på bordet.

Jag vill inte ha katter där jag äter. Behöver de ligga högre upp (vilket våra katter inte verkar förstå att katter ska göra) så finns det andra platser så som bokhyllor, soffor, sängar osv.

Våra katter sover oftast mitt i vägen på hallmattan. Alla 6 samt hunden "slåss" om de bästa platserna på denna långa hall matta. Övriga sover i TV-rumssoffan. ALDRIG på bordet.

Mina katter får vara var de vill (förutom på spisen) så länge inte vi tycker att de ska vara där. De får vara på bordet, men ska vi äta eller av någon annan anledning inte vill ha dem på bordet så lyfter vi ned dem och försöker de ändå komma upp säger vi bara "nej" och tar ner dem igen. Inga problem.

Har aldrig fattat varför man ska flänga runt och spruta vatten och skälla och allt vad det är för att "lära" katterna att de inte får vara på bordet, så fort du inte är hemma sitter de likförbannat där ändå.

#2 Nej, katter är inte som hundar men bara för det så ger det inte katterna mer rätt att vara på bord och köksbänkar.
Vad är skillnaden på en liten hund och en katt, då borde ju en mindre hund ha lika mycket rätt att vara på bänkar/bord som en katt?
Katter går att dressera, de är mer svårmotiverad men det går!
Jag vill inte ha hår överallt och främst inte i maten eller på köksbänkarna där maten ordnas, därmed får de ej vara där.
Angående ditt inlägg #6:
Jag har aldrig sagt att jag ska ändra hans beteende helt, även om katter är självständiga djur så behöver även de gränser. Och att sätta en gräns för bord och köksbänkar ser jag inget fel med, hos mamma får han inte vara på köksbordet men är det när man inte ser så det blir inget nytt för honom. Bara lite mer att han inte "får chanserna" då köksbordet alltid är inom synhåll där vi bor.
Och angående detta med låninge som du skrev om i #13 så kan jag säga så här. Jag är helt säker på att vi kan ha katt då inget säger emot, men man vet aldrig helt säkert förren man faktiskt har en.
Spelar ingen roll vad som sägs så blir det alltid annat när djuret faktiskt är på plats.

#7 Ja, han har jag sett på ett par gånger och även jag använder det ljudet. =)
Dock ser jag hellre att man tränar med positiv förstärkning än "nej ord" då det är bättre enligt mig.

#18 Snälla lilla du, det lånas inte "hit och dit". Du gör om mina meningar så de låter mycket värre än vad det är, som jag skrev till dig tidigare så vet man aldrig förren man faktiskt har en katt där och då är det bättre att man kan låna en katt av en bekant och se så allt faktiskt var grönt och sen lämna tillbaka i värsta fall.
Men vi kan byta ut det till fodervärd om det låter bättre, en del bli fodervärdar av just denna anledning - för att checka så det faktiskt är grönt!

#20 Är ingen som sagt att katten ska vara enbart på golvet, med bänkar och bord menar jag köksbänken där det finns spis och där mat tillagas och bord är köksbordet.
Jag vill inte att han ska skadas och jag vill inte ha en massa hår i maten som tillagas därmed mina gränser angående bänkarna och bordet i köket. Men annars får han vara överallt.
Vi har ett klösträd på 2m som han ska få med tunnel, hängmatta och hus + att vi har en stor garderob på över 2m som vi hade tänkt fixa till det på högst upp så han ska få vara där när han vill. =)

#22 Vi har en 2m klösträd med tunnlar och ett hus på som han ska få, sen har vi även en garderob som är över 2m hög där vi ska ordna så han kan få där med med eget krypin och så. =)

grattis till den kattägare som inte har hår överallt. de dyker upp där man minst anar det. och jag tycker ändå att det blir hit och dit när den lånas. (hem till dig,dit till ägaren igen). många små hundar får vara på bord och bänkar.har inte sagt till dig att det är fel att katter inte får vara på bord och bänkar, men jag kan inte förstå varför inte. stor skillnad. varma spisplattor är väl en självklarhet att de inte får vara på. vi uppfostrar och umgås olika med katter och tur är väl det. för mig är det mys när ena katten ligger på köksbordet och har koll på mig när jag lagar mat, jag har dem gärna i närheten och hos mig hela tiden. men inga tassar i tallriken där går gränsen. men eftersom du skriver på ett diskussionsforum så får du olika svar, vare sig du gillar dem eller inte.

#26 Men det kanske är bättre att vi tar en katt på en gång ifrån katthemmet och sen upptäcker att det var fel personlighet
(bara för att ta något exempel) eller att något annat var fel och därmed måste omplacera den igen till ännu ett nytt hem, då är det bättre att kunna lämna tillbaka honom dit han är van att vara och därmed blir inget nytt = mindre stress.
Katthem tar inte emot bara så där och dessutom är det ofta nya dofter titt som tätt på katthem då katter kommer och går vilket ger med sig mer stress.
Det är inget som säger att katten ifråga lämnas tillbaka, det är fortfarande prat om i fall vi ska behålla honom om allt fungerar som vi tror det gör.

Och ja, katthår dyker upp där man minst anar det men det går att minska på katthåren.
Jag vill inte ha något djur där jag tillagar mat vare sig det är för mig själv eller för djuren, jag vill heller inte riskera att katten går på spisen. Vi har inte diskmaskin utan vi har torkställ som tar upp en del och den bänk som går att tillaga mat på är minimal för sedan kommer spisen.
Och jag vill inte ha en massa hår där jag äter, så enkelt är det bara.

Det är inte alla som vill ha katterna på köksbänkarna eller matbordet, det är bara att acceptera det.

precis, acceptera också att jag och många andra vill och älskar att ha med katterna överallt. eller ville du ha en tråd där alla håller med? en favoritplats här hemma är tydligen i diskmaskinen med har jag märkt, det är väl varmt och gott därinne. alltså de går in dit när jag har luckan öppen för tork. jag kan inte få spatt för hår överallt, det funkar inte. då kunde jag vara kattlös. jag har inte katterna på bänken när jag lagar maten, men de får gärna vara på bänkar och bord annars. vem säger att du får rätt personlighet på den katt du kanske skaffar sen? för denna katt skulle ju bara vara på prov. du vet inte vad du får för katt om det inte är en raskatt, inte ens då är du hundra på temperament och personlighet.

#28 Jag accepterar att en del vill ha de överallt, jag har inget emot de som vill ha det men du verkar vara väldigt emot mig som inte vill ha det. Haha, hade jag velat det hade jag inte skrivit på ett diskussionsforum. =P
Har heller inte sagt att jag "får spatt" för att det är hår överallt, i sådana fall hade jag inte haft djur överhuvudtaget.
Om du inte läste det så skrev jag att det fortfarande är på tal om att vi ska behålla katten om allt fungerar och fungerar det inte så vet vi varför det inte fungerade och kan därmed förhindra det till nästa gång.

Då frågar jag Dig - vad tycker Du är bäst eftersom att jag tydligen gör väldigt fel enligt dig:
1. Ta en katt ifrån katthemmet direkt för att sedan kanske upptäcka något som gör att det inte fungerar längre och sedan behöva omplacera den igen. En katt som redan omplacerats ett x antal gånger och inte får komma tillbaka till det ställe den är van vid då katthem inte tar emot bara så där, vilket ökar stressen.
2. Ta en katt som växt upp med en och alltid fått bo på samma ställe från 12 veckors ålder, som man känner sedan den föddes och som får återkomma till det ställe där den bott på i sina 2½år om något skulle bli fel.

Vad skulle det kunna vara som "inte fungerar"? Bor ni i en jätteliten lägenhet?

#30 Bor inte i en liten lägenhet.
Ärligt så vet jag inte riktigt vad det kan vara, som vi vet nu så ska det inte vara några problem överhuvudtaget men man vet aldrig förren djuret faktiskt är där, det blir en helt annan sak när det väl är på plats.
Men om det nu skulle bli problem så är det både snällare och bättre att kunna lämna tillbaka dit han är van att vara än att ta en annan katt och behöva omplacera igen till nytt hem.
Funkar det (vilket vi tror det gör som det ser ut nu) så är det på tal om i fall vi ska överta denna katt helt.

Egentligen finns det väl mycket som kanske kan hända att det inte fungerar. Har man inte haft katt sedan innan eller inte djur heller för den delen så är man ju inte medveten om vilken uppoffring det faktiskt kan vara att ha djur.

Jag får exempelvis dåligt samvete när jag sover borta en natt bara trots att jag vet att de har mat och att jag kommer hem igen sen tills de ska få mat nästa gång. Jag kan inte ha blommor i alla fönster för de vill gärna ha en plats i fönstret där de kan sitta och spana, det kan vara svårt att åka på längre semester utan katterna om man inte har kattvakt. Det kanske kostar mer än man först trodde… Ja lite vad som helst med andra ord.

Egentligen så kan ju vad som helst hända och då är det kanske bättre att låna en katt och se om man står ut med de förändringar som man kanske är tvungen att göra. Katter vänjer sig nog lättare vid förändringar än man tror att de gör. Särskilt en trygg och stabil katt som vet vart den hör hemma ifrån början. Värre tycker jag att det hade varit om de tagit en katt ifrån katthemmet som redan flyttat runt. Det anser jag inte att det hade varit så snällt.

# 32 Precis rätt det som du skriver att de flesta som inte haft ett djur fattar inte vilket ansvar och vilken tid det tar att sköta om djuret. Själv vill jag inte kalla det uppoffring utan snarare hur mycket av sina egna behov som man måste sätta i andra hand när man har djur och barn för den delen.h

Så fattar jag inte talet om att en katts personlighet inte skulle passa in. Som med barn så är man glad åt det man får helt förutsättningslöst. Man växer ihop med en katt och efter något år vet man precis var man har varandra och det är det som är tjusningen med att få ett djur som vän.

Fast personlighet kan spela roll. Vill man ha en gosig katt och får en som helst ligger för sig själv så kan det kanske kännas som att det kvittar egentligen.

Jag ser det inte heller som en uppoffring, då skulle jag inte ha fem katter och två kaniner hemma men det finns nog de som ser det som en uppoffring att ha djur och då kanske man inte är riktigt rätt person för det heller. Känns det som en uppoffring så kanske man inte ska ha djur.

#33 klart personligheten ska passa. Dom som köper raskatt går förhoppningsvis inte enbart efter utseende eller hur?

Jag köpte katterna utefter utseendet.

# 35 m fl Hur kan någon avgöra en katts personlighet under ett förhoppningsvis långt liv utifrån hur en kattunge verkar vara?

Håll er till TS fråga istället för att diskutera val av katt..

#37 Olika kattraser har olika personligheter som sitter i rasern. Vissa raser är livligare än andra tex.

38 är du moderator? förresten så är det onT att prata om val av katt då det handlar om personligheter/beteenden som ts skriver om.

#40 Jaha, så är det förbjudet helt plötsligt att säga till även fast man inte är moderator?

TS frågade inte hur katten ska vara. TS frågade hur hon ska få katten att lyssna när den befinner sig på ställen där den inte ska vara. Val av katt har inte något med det att göra, även fast det hör till, men det är inte ett svar på TS fråga.

Har inte påstått att det är förbjudet?

#42 Nej, men du verkar otroligt dryg och skeptisk bara för att jag säger att man ska hålla sig till TS fråga istället för att svamla vidare till en diskussion om val av katt?
Jag antar att det inte är det TS är intresserad av att veta. Isåfall så kan TS svara på det nu.

Måste en moderator/sajtvärd/medarbetare vara mamma över alla på sajten och säga till? Varför får inte jag eller någon annan göra det?

Jag tycker iallafall att diskussionen börjar riktas åt ett annat håll. Just sayin.

#32 Katten ifråga har växt upp med både mig, min pojkvän och mamma så han hamnar inte hos nytt folk eller så och är trygg med oss.

Både jag och pojkvännen är uppväxt med djur, jag har haft katt sedan 4års ålder och kanin sedan 3års ålder, hund sedan 3½års ålder och häst sedan 9års ålder så djur är inget nytt.
Det som är nytt är att det nu är i lägenhet där katten ska vara inne hela tiden, vad jag vet så ska allt fungera då jag inte ser några hinder nu.

Men för att återgå till det ursprungliga ämnet så tror jag inte att det ska vara några problem med bänkarna och bordet, katten ifråga är redan ganska van med detta även om han gärna testar. =P