Kan tänka mig att det är en väldigt stressande situation för dom. Speciellt när ni har en som är skygg och inte ens kommer fram till er. 

Låna en kattfälla kanske?

Tillsyn ska ske minst 2 ggr/dag dessutom. 

I framtiden kan det nog vara bra om ni inte släpper ut dom sådär eftersom risken då är att ni måste lämna dom själva.

Detta är en av riskerna och baksidorna av att ha katten ute. MEn harni en syster som åker ut och ser till att matskålar och vattenskålar är fyllda är det bättre än inget iaf.

Hoppas katterna är kastrerade!

Jag tror inte katterna känner sig övergivna det finns mängder med människor som de kan fjäska för, som sen tror att det är en övergiven katt och fortsätter mata den som sin egen.

Hoppas ni finner katten och lyckas också få fatt i den =) Håller tummarna!

Och jag antar att katterna är kastrerade.

I och med att det är frigående utekatter, så finns det alltid en risk för att något händer dem, dem kan bli stulna, instängda, skadade av rovdjur eller annat…

Är katterna kastrerade? Annars kan det även vara så att dem letar efter en partner.

Jag har hört om folk som har skaffat katt, och sedan bara släppt ut den för att bli utekatt, utan att ha vant den vid de nya omgivningarna, och denna katt har då lyckats ta sig till det gamla hemmet.

Vore jag er, när ni får tag på katterna igen (vilket jag hoppas på), så kanske det vore en ide att bygga en rastgård på erat lantställe, så att ni inte behöver oroa er över att katterna försvinner när det är dags att åka hem. För tänk om ni åker hem och den ena, eller båda är borta igen, och den tassar tillbaka till lantstället med ett ordentligt och smärtande sår, hur länge skulle den inte behöva vänta där, tills din syster kom förbi igen för att mata den?

Båda katterna är såklart kastrerade. vi har haft dom här katterna i hela deras liv och dom är vana vid vårat landställe och vara ute där. Det här händer nästan aldrig och jag vet att våra katter inte skulle nöja sig med en rastgård. Vi behandlar inte våra katter som små bebisar som inte klarar att vara ute, dom är ju katter och inte typ hundar. Jag tycker att dom ska få vara ute och springa hur dom vill och det kanske inte alltid är det perfekta men nog är det mkt roligare liv för dom än att bara sitta i en rastgård. Jag undrade om dom kände sig övergivna. Jag ville inte ha tips på hur vi ska ta om hand om våra katter.

#5 Men dom bor ju inne annars, så varför skulle dom inte nöja sig med rastgård? Och är man på ett ställe tillfälligt så bör man ju hellre försöka än att riskera att något sånt här händer. 

Och vad är det för skillnad på en katt och en hund när det gäller ansvar och tillsyn?

Ibland borde nästan folk behandla sina katter "som bebisar", istället för att kallt räkna med att dom klarar det mesta.

I naturen överges många djur av sina mödrar när det är dags och det är en helt naturlig del av den naturliga processen. För att spåna vidare  på att sällskapskatter hör hemma ute av naturliga skäl så bör övergivenheten så också vara naturlig, därmed har du inget att oroa dig för.

Svaret är kort och gott ja de kan troligen känna sig övergivna. Dock kanske inte samma form som vi människor känner.

Tycker vidare att kattgård bör vara er familjs sommarprojekt på landet.

Om katterna har varit borta hela vintern, så kan det ha flyttat in någon annan katt på deras tidigare revir, som nu har jagat bort dem.

Men det var kanske 7:e elr 8:e gången som vi var där i år, så då borde det ju redan ha hänt. Det finns en vildkatt på vårat landställe som ibland är på våran tomt men våra katter tycks inte störas av den, fast den var där förra året oxå