För övrogt satte jag fram lite kattmat vid skohyllan där hon gömmer sig. Nu äter hon med god aptit, det hör jag ända hit!

Köp som sagt en kompis till den lilla stackarn.

Ja, jag ska! Jag får som sagt hem en katt i april. Men just nu, ska jag bara låta henne vara och vänja sig själv? Kanske sätta kattlådan i hallen med?

Sätt fram toalådan dit där hon gömt sig och bädda lite mysigt också.Vatten har hon också där hoppas jag. Hon blir nog snart tuffare ska du se.

Enligt den förre kattägaren är hon superkelen och jättebusig när hon väl känner sig säker. Men den vuxna katten kommer i april, tror ni att det kommer funka? Eller tror ni det finns risk att han är elak och skrämmer henne? Jag kommer vara hemma när han kommer, hela tiden typ, så jag kan ju titta till dom, men är det stor risk?

Du MÅSTE inte köpa en till katt om du inte vill.

Man brukar märka på katten om de trivs själva eller om de är väldigt rastlösa och behöver en kompis.

Om du jobbar mycket kan det ju vara bra med två katter, men det är ju absolut inget måste.

Jag vill jättegärna ha två kattungar. Jag jobbar inte, men jag har praktik men är ändå hemma väldigt mycket. Men när jag inte har praktik pluggar jag ju, men har knappt några lektioner och kommer vara hemma hela tiden.

Jag har bäddat på hennes gömställen. hon har hoppat upp på spisen också, så jajg fick vara snabb med att rensa diskstället, dumt nog hade jag glömt det! Så då fick jag offra mina armar och lyfta ner henne. Nu har hon lagt sig på mitt duschdraperi.

#6

Usch vad egoistiskt!!! Du själv går ut och träffar varelser av din egen sort, om du känner för det. Men katten….nä…. den ska vara dömd till att sitta hemma och vänta på att ägaren ska komma hem och ha tid med den.

#9. Haha , ok..

Undrar om TS förstår om det är ironi eller ej…

#11 att vad är ironi?

Det var frågan ja….

Jag fattar inte. Ironi? Aja. Iallafall, jag undrar fortfarande. Finns det något mer jag kan göra för henne? Hon är ganska skygg fortfarande, jag har låtit henne utforska och varit ute ur lägenheten. Jag vet, det tar tid. Jag vill bara hjälpa henne!

Lessen om jag lite stal din tråd lite ;-)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ironi

Kärlek är det som funkat bäst för mig

Jag vet vad ironi är. Undrade bara vad det har med den här tråden att göra. Men jag har bestämt mig att jag ska ta hem en utav hans systrar med, ägaren har inte fått dessa två sålda ännu som är kvar. Det är lika bra, även om nu katten skulle vänjasig och bli glad så känns det ändå bättre att hon har en liten lekkamrat.

Första veckan är hon nog lita blyg av sig. Det är skrämmande med nytt hem, nya människor och att vara utan mamma och ev syskon, men snart kommer hon att börja utforska omgivningarna och dig. Ge henne lite tid så släpper det nog snart!

Det är så mysigt med en ny liten varelse i hemmet..

Jag kan ha missförstått ;-)

Jättebra beslut… men det kan bli lite komplicerat med att få kastration har jag märkt. Fick min lille kille kastrerad vid 5.5 månader. Hans syster blev förhoppningsvis inte könsmogen innan han blev vid ca 5 mån…

Underbart beslut du tagit. Nu blir kissen glad av att få en syster hos sig. Se bara till att kastrera dom omedelbart vid sex månaders ålder så att det inte blir inavelsungar.

Det är bara att jag får se när jag har råd, jag har råd med en katt just nu så jag får ta det när jag kan försörja två! Men jag ska absolut köpa en, antingen en syster om ägaren inte får de sålda eller en annan unge. Ett litet framsteg idag är att hon vågar vistas i vardagsrummet när jag är där,innan var hon inte där överhuvudtaget utan tryckte bara på toan. Just nu sitter hon bakom mitt skrivbord, testade att ta fram laserpennan, hon har inte bitit på den innan överhuvudtaget. men nu följde hon den nyfiket med blicken och till och med nosade!

För övrigt så fräser hon så fort jag sträcker fram handen mot henne (tänkte ju hon skulle lukta lite). Så på den fronten är det inte bra, men i övrigt så känner jag att hon är lite, lite, pyttelite säkrare med tanke på att hon verkligen följer leksakern amed blicken!

Lys inte i hennes ögon bara ;-)

Det blir bättre med henne ska du se. Se bara till att tillbringa tid med henne. När hon känner tillit blir det bättre. Min tjej var jätteblyg ibörjan och när man sträckte sig efter henne sprang hon iväg. Första gången hon hoppade upp i knäet var jag gråtfärdig… stora karln.. halleluja moment lixom !  

Ge henne blötmat och se om du kan klappa henne när hon äter.

Det går inte, jag har redan testat. jag vill inte tvinga mig på henne heller, hon har redan rivit mig haha! Men jag kan som stolt matte berätta att hon har sniffat på mina fötter. Hon lekte med laserstrålen (!!!!) och sen sniffade hon på mina fötter, men backade undan snabbt igen. Men lite stolt är man ju. Från att gömma sig helt och nte våga fram överhuvudtaget till att börja leka med lasern och inte bara glo på den. Till och med komma och leka precis vid mig!

Alltså det känns inte alls bra. Visst, man kan inte räkna med att de finner sig direkt. men hon verkar vantrivas totalt. Viist, hon leker med lasern. men hon sitter bara och trycker utan att ens undersöka. Jag förväntar mig inte att hon ska börja kela direkt, men åtminstone mjukas upp lite, lite under de snart 4 dagarna hon varit här. Jag försöker verkligen ha hopp att det ska gå, för jag föll verkligen för henne. Men är det verkligen värt det? Jag vet liksom inte vad jag ska göra, har testat typ alla tips jag har fått men inte en reaktion. Hon VILL liksom inte undersöka.

Och när hon gnäller så låter det inte alls som att hon bara känner sig lite rädd. Hon är livrädd och känner sig inte trygg överhuvudtaget, det låter så hjärtskärande. En katt till skulle ju funka men jag har verkligen inte råd. Kanske dags att börja fundera på om det kanske är bäst för henne att åka tillbaka till sina syskon :/

Jag tycker det låter som att hon absolut behöver en kattkompis att ty sig till. Det är bra att du inte köper på dig ytterligare katt om du inte har råd. Ungarna ska kastreras, vaccineras, äta kvalitetsfoder och försäkras. Om jag vore du så skulle jag lämna tillbaka henne så att hon har sina syskon runt sig igen.

Jag kan ta hand om henne om inte ägaren vill ha henne tillbaka men jag bor i Sthlm.

Kattägaren har sagt att vi kan lösa det om det verkligen inte går. Men jag känner att hon trivs inte alls, hon är fullkomligt livrädd. Och när hon jamar låter hon plågad på nåt sätt, det är hemskt att höra. Tycker ju samtidigt så grymt synd om henne.

Jag har bestämt mig för att ge henne ett par dagar till och se om det går. Är det ingen förändring innan onsdag nästa vecka så får hon gå tillbaka till ägaren så får jag testa på nytt med någon annan!

Om det går att lösa så att hon får komma tillbaka till uppfödaren och att du ska prova med en annan katt, gör inte om samma misstag igen. Välj en katt som är självständig och mer tyr sig till människor än till de andra katterna. En som verkar klara sig utan sina kompisar.

Pröva att ge något som är väldigt gott, typ leverpastej eller RC Exigentmat. Lägg lite i handen och sitt still utan att titta på henne. Om hon tar godbiten så beröm henne med lugn röst. Nästa gång håller du handen lite närmare dig, och tredje gången kanske försiktigt smeka henne på sidan eller på ryggen.

Till slut borde hon förknippa dig med mys och trygghet.

Ja, jag ska det med. Jag frågade ägaren hur de andra katterna är, för han säger att de inte alls är lika svårflörtade. Men jag ska ge henne 1-2 veckor till, blir det inte bättre sen, då får hon åka tillbaka till ägaren och så får jag se oim jag hittar en liten kattunge som är lite lättare. det kanske är bra att umgås lite med katten innan man tar hem den, så att den hinner lära känna en?

Stackars katt. Jag säljer aldrig kattungar som ensamkatter och det är inte för intet katthemmen inte heller gör det.

Jag har aldrig haft det problemet med ensamkatter innan. Jag tror inte att denna är tillräckligt självständig bara. Jag har haft ett flertal ensamkatter hos bägge föräldrarna och dessa har trivts som fisken i vattnet hos oss.

#32 Ja det har ju inte gått så många dagar än så ge det lite tid. Men är nog absolut värt att byta katt om det inte funkar med lillan du har. Man måste se till kattens bästa. Men avvakta du.

Personligen vill jag hellre ha hand om vuxna katter, eftersom jag där kan avgöra redan innan om kissen passar mig och mina katter (jag har ju 2 egna, men har ofta en jourkatt). Då kan man välja en katt som verkligen matchar ens livsstil, tidsmässigt och intressemässigt. Vissa katter är självständiga, andra vill vara med precis överallt. En del är mitt emellan. Så är det med precis allt, till exempel med aktivitetsnivån, och eftersom vuxna katter har utpräglade personligheter så kan man genom att prata mycket med ägaren/jourhemmet/katthemmet beroende på varifrån man köper katt, avgöra om katten kan passa in i ens liv eller inte. Det är mycket svårt att göra med kattungar eftersom de har sååå mycket kvar i sin utveckling.

Jag vill helst ha en kattunge. Jag känner att det jag vill är att lära upp katten från grunden, eller vad man ska säga. Följa denna kattens utveckling och se hur den lille förvandlas från en söt kattunge till en stor, vacker och vuxen katt. Skulle det inte funka med denna katten ska jag testa en gång till med en annan katt, funkar inte det kommer jag vänta tills jag vet att jag kan skaffa två kattungar samtidigt. Men iallafall, jag lockade upp henne i min säng precis. med lasern. hon nosade väldigt nyfiken på mitt täcke och på sängen. Kul, så kanske hon kan känna igen min doft!

Jag vill helst ha en kattunge. Jag känner att det jag vill är att lära upp katten från grunden, eller vad man ska säga. Följa denna kattens utveckling och se hur den lille förvandlas från en söt kattunge till en stor, vacker och vuxen katt. Skulle det inte funka med denna katten ska jag testa en gång till med en annan katt, funkar inte det kommer jag vänta tills jag vet att jag kan skaffa två kattungar samtidigt. Men iallafall, jag lockade upp henne i min säng precis. med lasern. hon nosade väldigt nyfiken på mitt täcke och på sängen. Kul, så kanske hon kan känna igen min doft!

Idag har vi lekt ial lafall. Med laserpennan. Till och med i soffan har hon varit, ca 5 cm ifrån mig. Hoppas det går bra alltså, för jag skulle gärna vilja ha kvar henne. Här är hpon förresten. Bilden är tagen första kvällen, jag lyckades få en liten på henne!

Det går ju framåt!

Söt liten missa :)

Nej, det går inte framåt. Var i kattbutiken idag och hon som jobbar där tycker absolut att någonting inte verkar bra. Dessutom har kisen börjat bajsa utanför lådan, även om den är ren. Hon har varit duktig hela veckan och gått på lådan. Igår hade hon bajsat precis utanför och idag på badrumsmattan. Enligt hon i butiken brukar det vara en protest. Har dock fått hem everclean så det kanske funkar, men jag kommer nog byta och se om någon utav de andra katterna är lite mer självständiga. För den här trivs inte, det kan jag säga direkt. Visst behöver de tid, men den här kan jag knappt ändra ställning i soffan med utan att den rusar iväg och gömmer sig.

Jag tycker du ska vänta tills du har råd med två. Kattungar bör definitivt ha en kattkompis. Kattungen måste ju vaccineras och försäkras med en gång. Och är den inte avmaskad så måste du göra det nu också.

Fast enligt uppfödaren i kattbutiken så är katter egentligen ensamdjur.

Det håller jag ABSOLUT INTE med om. Kattungar har ett mycket stort behov av en kattkompis, ingen kan säga något annat. Sedan finns det vuxna katter som helst är själva.

#42 Dom är inte flockdjur, men heller inte direkt solitära. Dom flesta katter trivs väldigt bra med en annan katt.
Dom får ut väldigt mycket av varann och det är inget vi människor kan ersätta

Alla katter är ju olika. Min var lite skygg i början, men jag lät henne bara vara. Satte ut ett par olika vattenskålar och filtar på lite olika ställen och sen lät jag henne vara. När hon kände sig hemma kom hon och nuförtiden är hon vid min sida hela tiden och väldigt social. Hon har ingen annan katt-kompis, men ska kanske få nu detta året. Hoppas din katt blir lite tuffare =)

Mirah är hemma igen och nu har jag två av hennes små syskon här istället. Vi bestämde oss för att testa det ändå. De är lite mindre skygga än vad Mirah var, jag har lyckats busa med dem ett par gånger och jag gav dem lite godbitar i form av kokt medwurst, vilket de gillade och tog emot. Sen är de ju lite rädda och just nu ligger de bägge två under sängen, men det känns bättre än förra gången iallafall. Nu är det bara upp tillbevis att det funkar. Ägaren sa att det kanske är så att det luktar hund här, de frra som bodde här (flyttade in för 3 veckor sen) hade en liten chihuahua, så det kan ju vara den lukten de känner.

Men har du råd nu då med försäkringar, kvalitetsfoder, vaccinationer och kastreringar? Kastreringarna kommer att gå på 1000/katt. Undrar eftersom du själv skrev att du inte hade pengar.

Kommer troligtvis att bli påhoppad för detta, så jag tänke rberätta redan nu att jag kommer göra mitt allra bästa för att få det så bra som möjligt. Det är uppfödaren själv som föredrog detta framför att ta hem en katt själv. Jag ska ha två nu i någon vecka, tills de vant sig vid mig och vid hemmet. Den som kommit närmst mig kommer jag behålla, den andra kommer uppfödaren att hämta igen. Ni får gärna hoppa på mig och ha era åsikter, jag kommer ändå göra mitt yttersta för att få den katten som är kvar att trivas. Det är bara nu i början som de kanske kan vara lite säkra om de är tillsammans.

#48 Helt ärligt tycker jag det är lite "elakt" att ha två katter ihop som blir bästisar och tyr sig tillvarandra för att sen ta ifrån den sin kompis.

Det bidrar inte till att katten känner sig trygg.

Har full förståelse till att man kanske inte har tid och ekonomi till två katter, men då kanske man hade kunnat vänta lite istället tills det var mer aktuellt.

Jag skulle aldrig ha en kattunge själv och jag skulle aldrig omplacera några av mina hittekatter till ett ensamt hem heller.

Speciellt kattbebisar behöver någon som tar hand om dem och visar dem hur saker och ting går till.

Och speciellt om kattens familj är borta på dagarna, jobbar, går i skolan osv. Vad är det meningen att katten ska göra ensam hemma hela dagarna? Sitta i fönstret och bara vänta på att sin ägare ska komma hem.

Det är lite elakt mot katten faktiskt.

Ni får såklart tycka som ni själva vill. Men jag har haft ensamkatter i flera omgångar, från att de var ungar, som växt upp och blivit hur trygga som helst. Alla vill inte heller ha flera katter, utan tycker att det räcker med en. Jag är hemma nästan hela tiden, jag har inget jobb och jag har föreläsningar väldigt sällan. ibland inte ens en gång i veckan. När jag fått ett jobb eller annan sysselsättning kommer jag att skaffa en till och jag har planer för det med. Så jag tror inte att alla ensamma kattungar trivs ENBART om de har en kompis, eftersom jag själv har haft kattungar tidigare som bevisat motsatsen. Sen är det upp till var och en om de känner att de vill ha en kattkompis till sin katt, men jag kommer skaffa en tids nog och om inte alltför lång tid.

Mycket egoistiskt gjort tycker jag. Kattungar är levande varelser som inte ska behöva flytta runt som någon jävla sak. Håller med Ulrika, varför inte vänta tills du har råd att ha katt överhuvudtaget. Som det låter så har du knappt råd med en. Hur ska du få pengar till vaccineringar som ska göras omedelbart och försäkring? Vad får dom för mat av dig, Friskis om jag får gissa??? Lämna tillbaka ungarna och vänta tills du har råd.

Som sagt, ni får tycka som ni vill. Jag har råd, skulle jag haft två hade jag helt klart lagt undan pengarna och tagit katterna först. Samma sak med en. Men för mig blir det lättare med en så länge, men jag kommer att skaffa ännu en inom en väldigt snar framtid. Det är bara just nu jag kommer nöja mig med en. Men redan i sommar/höst kommer jag skaffa ännu en. Som sagt så kommer jag sätta katten i första hand, så jag kan lova att den kommer få bra mat och mycket kärlek.

Jag kan även säga att jag kommer iaktta dessa, jag vill självklart att de ska ha det bra. Om jag märker att det inte blir bra eller att det inte funkar så kommer jag att lämna tillbaka direkt. Jag tycker bara att man måste ge det en chans, men om jag märker att en kattunge inte mår bra kommer jag ju inte tvinga den att vara kvar här.

Ska säga en sak till. Jag har itne ens bestämt mig än om jag ska behålla bägge. Jag har råd, det är bara att jag denna månaden kommer få snåla något så fruktansvärt om jag ska ha två katter. Det är inte så att jag inte kommer kunna köpa mat eller ge katterna det de behöver, men det kan bli lite kämpigt. Jag vill så gärna ha två katter, men alla min omgivning tjatar om att jag bara ska ha en katt. Just nu funderar jag så att dt bara sprakar. Jag har till nästa lördag på mig och tills dess kommer ajg ha bestämt mig om jag sk aha en eller bägge.

jag har en ensam kattunge och jag hade också helst velat ha en kattkompis till henne, men eftersom jag tyvärr fortfarande bor hemma så har jag inte fått min vilja igenom.

Som tur är så var inte min katt skygg alls ända sen dagen hon kom till oss! Lekte och kelade på direkten. Kan väl bland annat bero på att det nästan alltid är någon hemma så hon har aldrig behövt vara ensam särskilt länge. Nu när jag läser massa inlägg om olyckliga nyinflyttade kattungar så tycker jag att jag verkligen hade tur.

Hur var det förresten när du hälsade på uppfödaren? Hur var kattungarna mot dig?

Ja, alltså det jag k'änner är att kattuppfödaren var så himla på om att jag skulle ha två i en vecka. Han sa att jag kan ta en, men jag borde ta två tills de vant sig så att han kan hämta den ena. Mina katter är bägge ganska lugna, Mycket under sängen och lite skygga, men de blir gärna klappade och leker och utforskar. Ungefär som de brukar.

Alltså. första gången jag var där gjorde vi misstaget att bara jaga katten och nästan tvinga katten in i buren. Inte konstigt att hon blev som hon blev. Igår satte jag mig på golvet i rummet och lekte med katterna i över en timme tills de gick in nästan självmant i buren. Jag hoppas detta funkar, jag kommer iaktta väldigt noga och märker jag minsta lilla så åker de nog tillbaka bägge två och så väntar jag. Men går det bra behåller jag nog en. Det är katterna som ska gå först och mår bra.

Risken är enorm att den katt som blir kvar blir väldigt olycklig och börjar leta efter som kompis, ropa hela dagarna och nätterna och börjar protestkissa/-bajsa. Jag har pratat med många som haft två katter och den ena flyttat eller gått bort och den kvarvarande har blivit fruktansvärt olycklig.

Det KAN gå, och då är det väl bra, men jag tycker att det är mycket själviskt gjort av dig och dumt gjort av uppfödaren att ens föreslå detta.

Att ta hem EN katt som verkar funka bra som ensamkatt är en sak, för då får den förhoppningsvis en trivsamt och bra liv eftersom den inte är beroende av annan katt för att må bra. Men om du inte hittar en kattunge nu som passar som ensamkatt är det rent elakt att efter ett tag avlägsna dess kompis för att istället leva ett liv som ensamkatt.

Jag tycker att du gjort fel. Jag tycker att du borde väntat med att skaffa ny katt tills du hittat en som faktiskt passar som ensamkatt eller tills du har råd att ha två.

För SÅ bråttom kan det ju inte vara att skaffa katt. När du väl har råd att ha två kan du ju ändå prova med en, men skaffa en till om den första inte trivs som ensamkatt.

Du får säga vad du vill, försvara dina handlingar, men jag tycker faktiskt att du gjort fel, vad du än säger till försvar. Jag tycker du ska välja kattunge noga eller vänta tills du har råd med två. Ett kattköp ska inte vara som att köpa kläder!

okej, då vet jag.

Jag accepterar era åsikter. Men jag tycker att en utav dem faktiskt verkar funka som ensamkatt också. Och visst, då kanske jag helt enkelt borde tagit enbart den. För det är fortfarande just den kattungen som är mest framåt. Den andra ligger mest och trycker under sängen medans den som är mer framåt är ute och leker med oss och sådant. Går det så går det, går det inte får den åka tillbaka och då kommer jag vänta tills jag hittar en annan som passar som ensamkatt. Men jag hade lika gärna kunna hitta en som verkar passa som ensamkatt, lärt känna den ordentligt och så skiter det sig ändå. Man kan aldrig veta helt säkert, det är det som är grejen.

Nej det är väl klart att man aldrig vet säkert. Men jag tror nog ändå att det är bättre att långsamt men säkert att hitta en passande kattunge. Eftersom det ökar chanserna att hitta den rätta katten för dig.

Det bästa vore att konsultera med uppfödaren om vilken/vilka kattungar som med större sannolikhet kommer klara sig bra som ensamkatt. Men även att du umgås med de ett tag för att se vilken som verkligen fäster sig vid en.

Hur som helst så hoppas jag att allt ordnar sig till slut och att ingen katt blir olycklig.

Jag ska göra allt som går. Det är skönt att det finns åtminstone någon som inte får mig att känna mig som en hemsk djurplågare. Jag kan erkänna att jag inte tnkte riktigt rätt när jag tog hem bägge två, men kan inte alla göra det misstaget? Kattuppfödaren har gjort klart för mig vem han tycker är mest framåt och jag såg även igår när jag var där och umgicks med katterna att en av katterna varmycket mer framåt än de andra. Och det är den plus ett syskon jag har här. Om detta inte funkar nu kommer jag självklart inte göra om detta igen, eftersom jag känner att det inte var riktigt var rätt. Men nu kommer jag att ge det en chans när de ändå är här. Jag vill bara göra klart för mig att ajg inte plågar mina katter. Jag kommer inte tvinga någon att vara kvar här om de inte trivs och jag kommer aldrig att låta mig själv gå före deras behov.

Jag tycker det är jätte konstigt att uppfödaren kom med en sådan idé… just pga det som IceJossan har nämnt. Hur som helst så det i alla fall positivt att du tar åt den kritik du nu har fått och att du inte kommer göra om det.

Men jag tror inte det endast handlar om hur framåt katten är, utan snarare hur pass beroende den är av andra katter. I fall katten har ett stort behov av leka andra katter så är den inte en bra ensamkatt.

Nej, det var precis det som hände med den första katten. hon var inte alls redo att vara själv och komma till ny miljö. Men nu när jag har bägge katterna här kommer jag ge det en chans. Självklart tar jag åt mig med kritiken och jag vet att det kanske inte var helt rätt att göra såhär. Så ja, funkar inte detta kommer jag inte göra såhär igen. Enligt uppfödaren så är det just en utav dessa två jag har som har störst chans att klara sig själv.

Tänk på att du själv ska stå ut med att endast ha EN av dessa katter kvar. En ensam kattunge kräver enormt mycket som du säkert redan vet.

Om JAG skulle välja ut EN kattunge skulle jag välja en lugn eller "mellanaktiv" plutt som helst leker på egen hand och med människor, inte med sina syskon. En som hellre umgås med människor än med andra katter. För mig spelar det ingen roll hur framåt katten är, men jag skulle vara noga med att katten inte är för "på" och aktiv, för det skulle jag aldrig orka med eftersom det blir jag som måste aktivera kissen (den leker sig sällan tillräckligt trött på egen hand). Jag ska dessutom kunna lämna den ensam då jag behöver (för att jobba, plugga, handla, umgås med kompisar, eller vad det nu kan vara). Många katter som är väldigt framåt och ständigt söker sällskap är just väldigt beroende av sällskap. Jag vet många katter som "skäller" på matte/husse genom att kissa på dörrmattan när de varit borta för länge. Andra hänger i gardinerna och bryter sig in och slaktar soppåsen för att de inte har något bättre för sig. Jag hade en hittekattunge som fick panisk ångest så fort jag gick utanför dörren, och att stänga toadörren var nästan lika illa. Ju mer aktiv katten är, desto mer sällskap och stimulans behöver den. Ju mer aktiv, desto större behov av kattsällskap eller utevistelse för att kunna tillfredställa sitt behov av stimulans.

Det finns många som har ensamkatter såklart, även väldigt aktiva sådana. Men det krävs nog väldigt mycket tid, tålamod och intresse av ägaren till en sådan katt för att båda ska trivas i vardagen. Jag vet inte vad för typ av kattägare du är, men jag hoppas att katten du väljer rätt när du väljer vilken katt som ska stanna, om någon av dem passar.

Så tänk dig för noga när du väljer katt (även mellan de två du nu har) - passar någon av dem som ensamkatt? Kommer den få lagom aktivering på för katten rätt sätt utan en fyrbent kompis av samma kaliber? Det är inte säkert att rätt katt för dig är den som är mest framåt och social. En sådan katt kan funka perfekt, men den kan också bli en liten plåga som praktiskt taget lever PÅ en.

Jag ska absolut tänka på det! Jag iakttar dem, vem som är ute mest själv och leker och vem som är självständigast. Förhoppningsvis går det bra, skulle det inte så kommer jag åtminstone ha lärt mig utav mina misstag tills nästa gång.

Jag ska absolut tänka på det! Jag iakttar dem, vem som är ute mest själv och leker och vem som är självständigast. Förhoppningsvis går det bra, skulle det inte så kommer jag åtminstone ha lärt mig utav mina misstag tills nästa gång.