Idag..Tisdag den 15:e mars 2011 vaknade jag på ett sätt som man verkligen inte vill vakna på. Denna morgon tog dom henne ifrån oss. Betsy. Vår fina lilla katt. Hon pratade alltid. Ett slags kurrande ljud gav hon ifrån sej. Hon sov mest och bara var där. men gud så söt hon var. och en oslagbart snäll katt. Att vakna upp och att få veta att ett liv är borta är nog det hemskaste som finns. Varför kan inte alla få förtjäna en död som ära på grund av ålderdomen. Ska det vara så mycket begärt?. Det gör ont. Den obeskrivliga smärtan läks aldrig helt. Minnen finns. både bra och dåliga. speciellt dom dåliga. För det är vad som sårar oss. Det som gör oss rädda…

Betsy hade en orginell päls. hon var vit men de såg ut som om hon hade snövits svarta hår och så en svart kappa på ryggen. Hennes röst. kurrande mjau:ande röst var så otroligt gulligt. Hon var sjuk i 2 dagar. Ett frisk tecken kom men det hjälpte inte. hon somnade in denna morgon och nu hoppas jag. och ber för allt i världen att hon har det bra, även bättre nu. Även den stora sorgen som alltid kommer finnas är jag djupt inne i mitt hjärta "glad" över att hon slapp lida mer. djur är våra sanna vänner. dom finns alltid där. dom sårar oss aldrig hur dom än gör. visst en häst kanske slänger av dej till exempel. Men du komme rjuknappast hata dom för livet pga det. Därför förtjänar verkligen inte djur detta.

Älskade betsy<3 må du vila i frid<3 för det förtjänar du.<3 om det nu finns en annan värld för dom bortgångna så hoppas jag att du har det bra. Och att du är lycklig där och så förblir det<3 Vi kommer aldrig någonsin att glömma dig<3 Farväl<3 vår underbara lilla katt<3