Då jag har en kronisk sjukdom som gör att jag ligger på sjukhus ibland så har jag personer som kan ta hand om mina katter om det behövs. Tyvärr är en av mina katter så väldigt präglad på mig att hon äter väldigt dåligt när jag ligger på sjukhus. Men nu när jag är hemma igen så har hon gått upp en del i vikt men det går ju ganska långsamt tyvärr.

Jo jag har väl gjort likadant. Är väl lite outtalat, men alla vet om det typ. Vi i familjen hade ställt upp för varandra om något skulle hända, och djuren räknas in i familjen. Samma gäller ju mig, skulle något hända dem andra tar jag hand om Kiro eller min systers katt (som hon ska skaffa någon gång iår) om inte jag så min bror osv.

#2  Ni har aldrig pratat om det, utan det är mer att man tar för givet?

Jag vill ha en viss person som backup, någon som jag vet vill ha djuren. Själv så skulle jag inte ställa upp hursomhelst, att någon tar för givet att jag tar djur, utan sånt måste förankras först. I min "värld"

Ja det har inte diskuterats så direkt. Men jag och min far står vandra rätt nära. Det är väl en sådan där outtalad familje regel vi har :P och jag vet att han eller mina syskon inte skulle klara av att ge flickorna till någon annan. Han ville att min Michi skulle flytta dit om jag inte fick ordning på kissadet utanför lådan. Isåfall ville han försöka. Men det löste sig ^^ hade inte kunnat vara utan henne.

Jag har en backup ifall någonting händer att jag inte kan ha kvar mina djur och det är samma folk som passar dom ifall jag ska åka någonstans.

Både här i Sverige och i utlandet har vi backup planer.

I första hand har jag ju sambon, om jag skulle dö eller bli sjuk så att jag inte klarar av att sköta djuren. Om vi båda skulle försvinna skulle mina föräldrar och övriga släktingar/vänner ta hand om djuren själva/omplacera dem i bra hem. Det är inget vi pratat om, men jag vet att det är självklart att de skulle göra det.

Skulle sambon eller jag bli allergiska (jag är allergisk, skulle aldrig kunnat ha pälsdjur när jag var barn men det har växt bort väldigt mycket) skulle vi först och främst försöka lösa det genom att djuren kanske kunde bo kvar genom medicinering, att vi städade ännu mer noga och totaltportade djuren från sovrummet till exempel. Skulle inte det funka skulle jag när det gäller hunden, som är 12 år gammal, faktiskt genomlida det så långt det bara gick om det var jag som blev mer allergisk och om det var sambon skulle vi bo på olika ställen tillfälligt. Skulle det gälla katterna däremot, som båda är 2 år, skulle vi nog omplacera i det fallet.

Men om jag skaffar katt nu och min pappa som bor på landet kan ta den om nåt går fel betyder ju inte det att han kan ta den om 5-20 år… :/

Och när katten kommer ditt kanske inte katten trivs osv, eller inte kommer överens med dem andra katterna osv, så jag tror inte ska man lite för mycket på det…

Dock bör man ha någon som kan ta katten om man tex är med i en olycka eller blir sjuk och måste ligga inne på sjukhus en längre tid.

#7  Så är det ju med alla omplaceringar, katten kanske inte trivs mm. Ett lotteri.

Jag tänker iaf som som så att jag har en person som är kattvan, vet vad kattägande innebär osv.

Ska man tänka 20år framåt, så törs man nog inte göra så mycket för dagen. Som tur är så kan man inte förutse framtiden.

Jag har fullt förtroende för att min sambo skulle göra det bästa för våra katter om jag försvann eller blev oförmögen att ta hand om dem. Sedan om det var att ha kvar eller omplacera är upp till honom.

En grej också, finns det risk att det kan bli problem, tex att jag är allergisk och bara verkar tåla vissa raser, eller att jag inte vet hur min gamla katt kommer reagera när den får en kompis vill jag gärna ha ca 1 veckas möjlighet att lämna tillbaka katten till uppfödaren :)

#10 Det är ju just det, många (de flesta?) har ingen ångerrätt på katten, utan man ska helst veta om man är allergisk eller inte innan köp.

Inte så kul för katten heller att hatta hit och dit om flera ska prova om de är allergiska..

#10 Men köper du av en seriös uppfödare säljer denne för det första inte direkt till någon som säger sig vara allergisk, för det andra tar denne antingen då tillbaka katten eller hjälper till på annat sätt. Seriösa uppfödare månar om sina katter så länge katterna ifråga lever.

#12  Så de uppfödarna som inte hjälper till att omplacera eller tar tillbaka katten är oseriösa? Vad är seriöst egentligen? Jag anser att seriösa uppfödare är de som följer de lagar och regler som finns.

#13 Det får väl stå för varje köpare vad man tycker är tillräckligt. Som jag skrev, en seriös uppfödare är för mig en person som är engagerad i katten hela livet och därmed antingen köper tillbaka katten eller hjälper till att hitta ett nytt hem åt katten om det skulle uppstå oanade situationer. Jag menar alltså inte att de promt ska stå där och släppa allt de har för händer för att hjälpa mig, men att de gör vad de kan för att hjälpa. Och en seriös uppfödare har redan med det i tanken när de bestämmer sig för att ta en kull.

#14  Okej, det är din personliga åsikt om vad en seriös uppfödare är/gör.

#15 Öh, ja, det är väl klart det är. Detta är ju ett diskussionsforum och inte någon slags informationsinstans. Det du skriver här är ju också dina personliga åsikter/erfarenheter. Det som är meningen med ett diskussionsforum, vill man ha enbart information finns det andra sidor för det.

#16  Jodå, jag tycker att forumet fungerar jättebra med att förmedla information! Det finns mycket bra info överallt.

Nu skriver ju många hit för att få just info, när de har frågor, och det är väl bra?

Det jag undrade helt enkelt var om det var din egna åsikt om seriösa uppfödare eller den generella åsikten. "Så här ska alla seriösa uppfödare vara annars är de oseriösa".

Öh..

#11-#12 är man allergisk åker man ju till uppfödare först och provar på och ser om man reagerar, gör man inte det skaffar ju folk oftast en katt av den rasen.

Men det är skillnad på att bo med katten i 1 vecka eller att träffa dem i 2 timmar, eller som min kille, han är allergisk, han kan sova hos mig 2 nätter i rad utan att reagera på våran maine coon, men det är ju skillnad om han ska bo med en maine coon varje dag i 1 vecka. Därför bör man få 1 veckas ånger rätt ifall att…

Och det är ju för kattens skull man ska kunna ångra sig. Om jag inte tål katten eller om den inte kommer överens med min katt mår den väl bättre av att flytta tillbaka till uppfödaren (och skönare för uppfödaren att själv välja den nya ägaren) istället för att jag ska behöva omplacera den akut?

#17 Ja, det är väl klart att det är min personliga åsikt som avgör vad jag tycker är en seriös eller oseriös uppfödare (säljare). Bara att följa lagen behöver inte vara seriöst i mina ögon. Jag tycker till exempel inte att det är seriöst att välja att ta en kull blandraskattungar eller en kull renrasiga ungar av en ras som det redan finns ett överflöd av. Det är inte olagligt eller emot några regler, men det är inte seriöst i mina ögon för det.

Och ja, det här var väl verkligen en sådan tråd där det helt handlade om egna erfarenheter/åsikter och inga lagar eller regler. Och jag tyckte väl att jag svarade rätt tydligt på det redan i#14.

#18 BJag menar precis som du, att en seriös (i mina ögon) uppfödare som väljer att sälja en kattunge till någon som är allergisk men testar om de tål den rasen, i så fall ska räkna med att ta ansvar för katten om det visar sig senare att köparna blir allergiska.

#20 ja för jag har ju en kille som enligt allergi läkaren är jätte allergisk mot pälsdjur, men hittintills har han tålt min syrras maine coone, våra hundar lagotto och bichon havannaise och mina chinchillor(gnagare), dock har han reagerat på kaniner, häst och våran gamla golden retreiver.

Så han verkar tåla allergi vänliga djur, dock är ju det ingen garanti, det kan ju bli olika beroende på kön, innan och efter kastrerning, ras osv.

Men han gillar våran maine coon så risken finns at vi skaffar en sån i framtiden ;)

#19  Okej..

Så nu kanske man kan återgå till trådämnet, det är ingen diskussion om uppfödarnas avel som jag är ute efter, utan om någon gör som jag, försäkrar sig om att katten (annat djur) blir omhändertagen om någon skulle inträffa?

Jag har tex lovat en kompis att ordna för hennes ragdoll om det skulle hända henne el hennes föräldrar något. Hon vill inte att vem som helst ska ha henne o litar på mig. Jag har däremot sagt att jag kan nog ej ha henne personligen men  vet ju hur hon bor nu.

Tog det säkra före det osäkra och allergitestade mig innan.

Sen har jag i och för sig ingen back upp uttalad om jag hamnar på sjukhus men har ett par vänner som tar hand om dem när jag är bortrest så helt säker på att de skulle ställa upp då med. Speciellt som dena ena bor i samma port som mig och jag tar hand om hennes missar mellan varven

Dessutom är 5 olika personer vidtalade och ställer upp att ta hand om en kisse var (jag har dock bara 3) om jag skulle avlida.

Om allergi inträffar finns allergimedicin. Mina föräldrar blev jätteallergiska mot sina katter efter ca 10 år, men de valde ändå att ha kvar dem och själva äta medicin. Så det går om man vill. Jag hade heller inte gjort mig av med katterna om jag fick barn, för jag blir så ledsen när jag läser annonserna på blocket om alla stackars djur som ska omplaceras för att familjen fått barn…speciellt när katterna sällan är mer än max 7 månader…jag menar, Kom igen. De måste ju vetat att de skulle få barn när de skaffade katten. Men "det är ju bara en katt", verkar många tänka.

#25 beror på hur kraftig allergi reaktion man får…

#25 En otroligt dum kommentar! Man kan bli väldigt dålig, och mediciner hjälper inte alltid. Bara för att dina föräldrar fixade det med mediciner så gör det inte det för alla förstår du. Börjar undra hur gammal du är, när du vräker ur dig bpde det ena och det andra..

#27: Säga vad man vill om min mognad eller eventuell intelligensnivå på mina inlägg, men jag kan i alla fall uttrycka mig utan att komma med personangrepp.

#27 det där lätt väldigt elakt?

Du kan ju framföra din åsikt informativt och på ett snällt sätt ;)
Och man kan oftast bara prata utifrån sin egen erfarenhet, är hon intensatt i allrgier osv så kan ju inte hon veta hur det är för andra?

#26 Jag undrar hur gammal du är, är det ett personligt påhopp? För det var åldern det handlade om, inte intelligensnivån, den skulle jag aldrig ifrågasätta då vi alla är olika. Men i viss ålder så kan man tro att föräldrarna vet bäst, att man själv vet bäst, då man är otroligt intresserad av ett ämne..

Då är många här på sajten skyldiga till det "brottet", att fråga hur gammal personen är.. Och visst har du skrivit många olämpliga inlägg på denna sajt.. men det kanske bara är jag som läst dem?

#27  Nej, det är inte elakt, det är min rena åsikt. Att påstå att alla kan klara av sina allergier bara för att sina föräldrar gör det är nonsens, Det räcker att en enda person tror detta med sin allergi, köper en katt och blir tvärdålig. Allergier är inte att leka med. Jag har erfarenhet av detta, så jag vet vad jag talar om.

#30: Jag tänker inte bemöta dina påhopp. Det du säger får stå för dig själv.