Katters sorg
För någon månad sedan hände något mycket
tråkigt.
Vi hade varit borta i några dagar och grannfrun hade
nyckeln och gick in till katterna morgon och kväll
och städade lådor och tittade till dom.
När vi så kom hem så märkte jag genast att Mulle
som är 15 år skrek så hjärtskärande.
Jag tog upp honom och satte ned honom på golvet
för att se hur han rörde sig.
Till min stora fasa såg jag att 3 ben var brutna,
det ena frambenet var så illa så det var snedställt
inåt.
Jag satte in honom mycket försiktigt i kattburen
och åkte genast till veterinärstationen.
Väl framme fick jag bara fram "akut, katt, avliva".
Veterinären kom direkt och det blev ett mycket
kort farväl då han skulle få sin insomningsspruta
så fort som möjligt.
När jag kom hem var Emma, hans syster, helt
förtvivlad. Hon for runt i korgen och buffade med
nosen och letade efter honom.
Det märktes mycket väl att hon for väldigt illa,
hon blundade hela tiden och var oerhört trött,
doppade med jämna mellanrum ned nosen i
filtarna och somnade på direkten. Satt uppe hos
henne hela natten och visste inte om även hon
behövde tas bort med tanke på att hon for så
oerhört illa. Att äta eller dricka vatten, inte ens
hennes älskade kaffegrädde, var att tänka på.
Efter 3 dagar så kom hon igen. Vi har en katt
till, alla 3 har alltid varit mycket goda vänner
så de två ligger alltid tätt tillsammans och
ligger alltid med huvudet mot den andres päls.
Jag kan mycket väl tänka mig att många tyckt
att det är bara är att skaffa sig en ny katt.
Men Mulle var Mulle och helt oersättlig.
Katter är så oerhört personliga och inte bara
något som man byter ut och så är allt bra
igen som många, som inte haft katt, verkar
tycka.
Så genom detta så förstog jag ännu mera hur
fästa katter är vid varandra, speciellt syskon.
Att de lider oerhört mycket om de förlorar den
andre. Jag visste inte ens om hon skulle klara
av att komma igen med tanke på hennes reaktion.
Och visst undrar jag vad som hänt Mulle, om han
ramlat ned och farit så illa p g a benskörhet,
skelettcancer ???
Och tankarna kommer också om när det hela
kan han hänt.
Så visst har våra kissar oerhört mycket känslor
och förstår mycket mer än vad många tror.
Men herregud, har du inte frågat grannfrun om hon vet något. Katten kan ju ha gått omkring så i flera dgr. Låter ju inte troligt att det skulle ha skett precis innan ni kom hem. Jag skulle ta mig ett rejält snack med damen och jag skulle ju aldrig låta henne titta till dom igen. Och andra sidan skulle jag aldrig åka ifrån mina katter flera dagar med någon som bara kom in och gav dom mat. Stackars katter.
Vilken sorg.
Visst kan djur sörja. Tveksam dock att de sörjer mer för att de är syskon.
När vi avlivade vår hund för många år sedan så gick vår katt in i någon slags depression. Han slutade nästan äta. Låg vid ytterdörren och i hundens korg. Det tog väldigt lång tid innan han blev sig själv igen och jag glömmer aldrig hur maktlös jag kände mig.
/Maria
Gud va otäckt! vad kan ha hänt?
#1
Varför genast dra slutsatsen att grannfrun brist i sin skötsel över TS katter? Om katten varit skadad i flera dagar antar jag att grannfrun kontaktat TS redan när det skedde.
Vad kan ha hänt inomhus också? verkar otroligt att detta hänt inomhus med en så gammal katt. Kan han ej ha sprungit ut o blivit påkörd?
*1 Tråkigt med fördömande i denna mycket svåra situation. Eftersom det är ett forum om våra älskade
katter så ska vi väl kunna få berätta om svåra saker
utan att utsätta för detta ?
Min mans sjukhusvistelse gjorde att jag var tvungen
att vara hemifrån i 2 dagar.
Så har man katt så kan man alltså inte åka hemifrån
trots att man ordnar kattvakt ? Och det är inte alla
som ens gör det utan tycker att de klarar sig själva
bara de har mat, vatten och rena lådor.
Och grannfrun är själv s.k. kattmamma så henne
håller jag om ryggen till 100%. Hon har gråtit lika
mycket som jag.
Katterna känner henne mycket väl och hon satt hos
dom och pysslade med dom när hon var där.
Och då det varken var vått i korgen eller något annat
så ger det mig hopp om att detta hemska hände
samma dag som vi kom hem.
Men i denna akuta situation gjorde jag vad jag kunde
för våra älskade katter, för de är vårat allt.
Men jag tackar er andra för erat stöd då detta fort-
farande känns oerhört tungt och jag saknar honom
oerhört mycket.
Ps: Efter att ha fått 2 katter påkörda så har jag mina
katter inne trots att vi bor på landet.
Starta ny diskussion