Ja tyvärr är det så, men tänk inte så utan tänk att alla år över 10 är en bonus. Min första katt blev 18 år. Det var svårt när jag tog beslutet att ta bort henne. Fortfarande (hon gick bort 1993) får jag tårar i ögonen när jag tänker på henne, men det går över ganska snabbt för varje gång går tankarna automatiskt över till alla fina och roliga minnen på saker vi gjorde tillsammans. Och hur konstigt det än låter så var det otroligt fint när hon somnade in. Hon låg där lugn och stilla istället för att lida. Det var faktiskt en fantastisk känsla som jag inte trodde var möjlig att känna.

Vet hur svårt de är att förlora sin katt vi har två katter nu och har haft 2 katter förut. En av dem dog t.o.m i förtid för att den skada sig å slutade äta.

Den andra dog av ålder de blev till slut blind å halv döv då vi beslöt oss för att den skulle få dö.

Va hämsk å se den lida när den blev gammal å sjuk men hon kämpade på massa å vi tog ut henne på landet nåra sista gånger så hon fick va där.Hon trivdes bra utomhus å levde ett fint liv.

Hej men tänk vad mycket fina minnen ni har ihop och det låter ju dessutom som om din katt haft ett väldigt långt och bra liv fullt med kärlek. Så allt du kan göra är att finnas där för din vän och minnas alla fina stunder.

Ha de bra

 Eva & Mojje

Förstår dig verkligen. Har Tusse som är 14 år, har njurproblem och hjärtfel. Nu har han blivit så mager, det syns när man ser honom bakifrån. Han äter och äter men det tycks inte hjälpa alls. Man får ta en dag i taget..