Kycklingvingar - salmonella och campylobacter?
Min veterinär och jag gnabbas om det här med att ge rått kött, bland annat kycklingvingar, till katt. Hon säger att det är vansinne pga campylobacter och salmonella, som inte dör vid infrysning utan först vid upphettning till över 60 grader.
Men dessa bakterier usätts väl katter för naturligt ändå? Salmonellan som vi är så rädda för, den finns väl hos vilda fåglar som är katternas naturliga bytesdjur?
Jag har läst på nån BARF-sida/artikel att salmonellan sällan överlever kattens starka magsyra, och om den överlever så är tarmarna så korta att den inte hinner "sätta sig" - hur vet man detta? Är det fakta, eller är det egna slutsatser pga "brist" på dåliga erfarenheter?
Så hur farligt är det egentligen med dessa bakterier för katter? Jag vill ha fakta med källor.
1. Svenskt kött genomgår rigorösa salmonellakontroller. Om så bara en kyckling testas positivt skickas hela besättningen för destruering! Salmonella är ingen risk om du köper livsmedelsbesiktigad kyckling. När katter åker på salmonella är det nästan uteslutande för att de äter upp en vild fågel som redan är halvdöd pga. salmonella. Katten blir alltså smittad för att den äter en kraftigt kontaminerad födokälla.
2. Campylobacter är i stort inget problem så länge köttet hanteras hygieniskt. En stor del av våra katter bär på campylobacter utan att visa några som helst symptom på sjukdom, väldigt få blir sjuka (Skirrow 1981; Sandberg et al 2001).
Dock är det viktigt att vara noga med hygienen för att vi människor inte ska smittas av campylobacter. Vi kan smittas av våra katter så inga pussar efter att katten har tuggat kycklingben.
Tack för snabbt och bra skrivet svar!
Starta ny diskussion