Det jag gjorde så fort min började hoppa upp på bordet osv. (ja det gör en tokig) , det är enda stället jag inte vill ha mina på , köksbordet och diskbänk där det finns knivar osv.

Då brukar jag fräsa till åt henne (ungefär som när du hyschar någon fast på ett argt kattvis )

Och om hon inte lyder så knäpper jag till på nosen

Det är ju bara en liten bebis   Du får  fortsätta lyfta ner honom helt enkelt,

 för en del tar det 50 gånger innan de förstår o andra flera hundra gånger.

Lek o aktivera   honom så han bli trött . Ju mer orastade de är ju mera hyss hittar

de ju på. Min katt är 14år o väldigt lekig  o kontaktsökande nu då det är

 kallt o han ej vill gå ut.

Ang klösning så skaffa en klösbräda om ni ej har.

Ja självklart ska de aktivera honom också, man kan ju inte bli arg på att han gör olydiga saker om han inte får nån aktivering, men det tror jag nog att han får..

Ja precis, när de klöser på nåt annat än klösbrädan så lyfter man dit dom direkt!

Visa att du blir sur på honom när han gör sina hyss, alltså fräs eller annat som ni ser funkar (ex dutt över ansiktet, ett tag i nackskinnet när ni säger NEJ (alltså för att markera, inte för att lyfta), blås på ansiktet, m.m.). Just att du säger ifrån på ett sätt som gör att han fattar att det inte är lek.

Gällande tapeterna har jag inga tips annat än att låta honom hållas (det måste ju vara kanonkul med vasstapeter för en katt som älskar att klättra) än att tapetsera om och kanske spika upp ett par klättervänliga trasmattor på väggarna.

Låter som en kattunge.

#1 Man ska aldrig göra en katt illa som att knäppa den på nosen. Vem har lärt dig det??

Det är ju bara en kattunge så säg till den, till sist så lyssnar den.

#6. Jag gör henne inte illa av en knäpp på nosen, tror du jag tar i med hela min styrka?

Det som händer är att hon blir brydd av knäppen och slutar med sitt dåliga  beteende.

Som många sagt; kattungefasoner. Inget konstigt. Han kommer ändra sig när han kastrerats och blivit lite äldre. Så fortsätt bara att vara ihärdiga och konsekventa med att "neja" de saker han inte får så tror jag det löser sig! Kattungar kan vara hemskt jobbiga. (Men man förlåter ju dem snabbt igen )

Det är långt ifrån säkert att detta kommer att "växa bort". Det kan lika gärna bli så att katten får detta som invant beteende och därmed fortsätter även i vuxen ålder. Förstår/bryr den sig inte om vad "nej" betyder så bör man lära kissen det på ett sätt som får den att förstå.

lägger mig i lite här…..

visste du verkligen vad du skaffade dig för något? en katt är en katt och tyvärr inget som man kan dressera hur som helst

en katt är envis som tusan och ser gärna oss människor som sin tjänare

visst katter går att dressera till viss grad medans andra katter aldrig går att göra nåt åt

för mig är det just charmen med en katt den är självständig och gör som den vill helt enkelt

jag tillhör dom som aldrig ens skulle komma på tanken att göra ett djur fysiskt illa tänk dig själv hur trevligt är det om någon rätt som det är börjar att knäppa dig på näsan hur känns det? och det gör ju oxå ont precis så känns det för katten

jag skulle hellre säga såhär att du har valt att ha en katt då får du stå ut med vissa saker oxå helt enkelt

sen är det faktiskt ett naturligt beteende hos katten att hoppa upp för att den vill ha överblick därför älskar katter att vara på bordet i fönstret och så vidare

har inte själv längre katt men min familj vänner och släkt har det och det är katter överallt men som sagt är katten där den inte borde va då lyfter man ner den och så håller man ett öga på den svårare är än så behöver det inte vara 
och man lär sig fort att man lägger aldrig fram mat eller annat och vänder ryggen till för då är det väck helt enkelt

ja ja ett litet råd som ska användas väldigt sparsamt man kan köpa en sån där blomspruta fylla den med vatten och använda ifall man vill markera att katten gör fel…..men tänk på att sånt kan slå jädrigt fel oxå du kan få en katt som blir aggressiv om du använder det för mycket eller att katten bara ignorerar dig ändå

för mig är det charmen att ha katt och alla som jag känner håller med en katt är självständig och älskar att hitta på hyss och det får man leva med
står man inte ut med det så skaffa en hund istället!

#10  Håller fulständigt med dej.

Mina katter är högt och lågt inga knäppar på näsan, ingen blomspruta.

 Det jag är lite rädd för är en varm spis, när jag använt den ställer jag  en kastrull med vatten på plattan. Jag bara förhindrar skador på dessa självständiga härliga djur.

Jag brukar säga ett bestämt NEJ och ibland väser jag åt dem. Katter e ju fruktansvärt envisa djur så det gäller att du e envisare än katten. Mina 2 äldsta katter förstår nej rätt bra men min lille katt e helt hopplös, han ger en en blick och sen fortsätter han med vad han sysslade med.. hoppas du får rätt på din lille buse =) i den åldern har de så mycket energi så de knappt vet var de ska göra av den.

#10 Jag håller inte med dig helt. det handlar inte om att dressera katten till att göra precis vad man vill, det handlar om att lära den att passa in i ens hem. Det är inte fel att inte tillåta katten att vara på bordet, det är inte fel att inte tillåta den att klättra på väggarna. Däremot bör man ju ha alternativ till detta behov av att sitta högt och att klättra på väggarna.

Jag ser det heller inte som fel att knäppa katten på nosen/dutta till på ansiktet så länge det bara är en markering som gör att katten hajar till - men det ska såklart inte vara så hårt att det gör ont! Så gör ju katterna mot varandra, daskar till på huvudet på den som beter sig illa, även mammakatt gör ju så mot sina små för att uppfostra - så varför kan inte vi människor också göra det för att fortsätta uppfostra? Det är ju ingen fysisk smärta, bara markeringar som gör att kattan hajar till och fattar att det inte är bus utan "Nej!" man menar.

Att knäppa en katt på näsan och att dutta till den med ett finger ser ju inte jag som riktigt samma sak.

Iofs vet jag ju inte exakt vad TS menar med att knäppa på nosen. Det räcker med att man knäpper väldogt löst, så pass att det blir en knäpp bara.

Kattungar är underbara men intensiva. Men som någon skrev här, det gäller att få katten att fungera i ditt hem och du är den som avgör vad som är ok. Undertiden får man väl räkna med att saker slits men i längden så gäller det ju att få stopp på det. Här hemma är det inte ok att klättra på väggarna. Däremot har vi köpt en golv till tak klätterpelare och den används flitigt. Det är inte ok att klösa på möbler. Klätterpelaren tjänstgör. Detta är regler som gäller samtliga inneboende samt gäster;) vi har sagt nej, lyft missen till den plats det är ok. På samma vis har vi fått honom att inte gå över stora vägen ex. Det är lönlöst att försöka uppfostra en katt, däremot kan man få dem att VILJA göra rätt. Ett pekfinger på nosen som markering, är inte skadligt. Det gäller att vara tydlig och ge mycket beröm när ett önskat beteende visas.

för det första, katten är inne i sin allra jobbigaste ålder nu. och har du vävtapet, så får du räkna med det. Gör i så fall som Jossan säger, köp en billig vanlig matta och spika upp den på väggen så får katten tillåtet kul.knäppa på nosen? Nääääää ärligt talat, har du koll på vilken kraft en sån handling egentligen har? Du kan ju knäcka näsbenet på katten ju!!!!!Då är i så fall blomspruta tillsammans med ett fräsande från dig bättre. Gör ett tillägg här, som vi gör när vi försöker uppfostra hund…. Om de gör otillåtna saker, så har vi till en början en hoprullad tidning, som vi daskar till i handen med samtidigt som vi säger FYYYYYYY.Ljudet från den hoprullade tidningen är väldigt obwhagligt för en hund, så nästa gång, så kanske det räcker med att smälla med tidningen. Till slut, så brukar det räcka med att vi visar tidningen… Så funkar blomsprutan här för våra katter. vi har en gammal kattherre som har väldigt mycket egna hyss för sig, men det räcker numera att jag visar flaskan, så slutar han med sina hyss, som att spela harpa på nätdörren, våldföra sig på stackars lilla Esther elelr riktigt bus.

vill man lätt kunna badaa sin katt är vattensprutan inte alltid bra dock. grannen spruta ner min katt när hon gick in i deras hem, hon var på rymmen :(
när vi väl fick fatt henne så var hon livrädd för vatten och är än idag 5 år senare :(

Vill bara tillägga att "knäppa" på nosen kanske lät fel, för jag gör absolut inte illa min kisse, utan det är som någon sa, en liten dutt ungefär som mammakatt :)

En annan sak som jaginte provat än är kanske lite som det med tidningen… eller att matte/husse slänger kopplet i marken för att få jycken på tå. Har klippt av ca 12-15cm av en järnkedja för amplar och annat. Skulle tro att om man kastar den i golvet så reagerar kissen och kanske tar till sig bättre av en påföljande rättning… hoppas jag.

#20 Det tyckte jag lät som en dålig idé. Tycker det gäller både katt och hund, man vill väl uppfostra djuret på ett bra sätt, inte lära dem göra "rätt" pga rädsla.

jag väser med kraft ett "Thsss!" funkar på hund och katt. Dom slutar med vad dom höll på med och stirrar på en "huh?" tillslut fattar dom :)

Tanken är ju inte att de ska bli rädda utan uppmärksammma för vad matte/husse vill just nu…. tror en vattenpistol gör dom mer rädda i så fall. Det är ju inte saken (kedjan) som är det viktiga utan snarare ett speciellt/specifikt ljud. Skulle lika gärna kunna vara en träningsklicker.

hundar och katter har ju ett enkelt sätt att uppleva aker. behag eller obehag. och jag har aldrig dränkt ner  Arne med vatten. Men tillräckligt för att han ska bryta sitt bettende och börja tvätta sig. OCh det är väldigt skönt, att när han börjar spela harpa kl 3 på natten så är det bara att skaka vattenflaskan så lugnar han ner sig. och sm sagt förknippar  ett djur ett ljud med behag altenativt obehag, så handlar de därefter. OAvsett, så skulle jag aldrig våga knäppa eller dutta en katt på nosen  och jag har då aldrig sett en kattmamma dutta en unge på nosen. De kan ge en örfil, men det är med en KATTS kraft. INte en människa. Prova själv att knäppa iväg något med fingrarna, du har ingen kontroll över det.

Jag har två sjumånaders ungar hemma, och nyss var de tre. Allihopa extremt olika personligheter, men ändå formbara eftersom samtliga litar på och på sitt eget sätt ser upp till mig.

Jag har tränat in ord sedan de var små. "Nä-hä" är en varning, ett starkt "Neeej" betyder att gränsen är nådd och "Usch!" betyder någon sorts fara (från nu är du på väg att trilla i toaletten till akta den varma spisen).

Orsaken till att de oftast aldrig låter bli att lyssna är enkel; jag är konsekvent. Det tog en månad att vänja Spoo av med att hoppa upp på diskbänken. Varje gång jag såg att hon tog sats sa jag "nähä!" och föste henne åt sidan. Hoppade hon ändå upp sa jag "Nej!" och lyfte genast ner henne. Upprepade proceduren dagligen.

Samma sak med sladdar. Istället för att gömma undan dom alla och därmed låsa mig själv till att aldrig ha en sladd synlig, så började jag redan när de var små att lägga ner en gammal mobilladdare bland ungarna. "Usch!" när de tog sladden i munnen, och uppmuntran och godis om de istället intresserade sig för leksaken jag samtidigt la fram. På sju månader har dessa ungar bara tuggat av en enda sladd.

När de vill busa men inte jag så ignorerar jag dom helt enkelt, på sin höjd föser bort dom. Zathras lärde sig redan som pyttegrabb att matte inte vaknar om man hoppar på mig, biter i händerna eller liknande. Men kommer han spinnandes och stryker sig mot mig så får han gärna lägga sig på mig och mysa en stund även om sovmorgonen blev kortare.

Katter är otroligt intelligenta. Lär dom sig vad vi människor belönar och vad vi tycker är fel så följer dom det av egen vinnings skull. Vi är trots allt deras tjänare och ur deras ögon är det säkerligen dom som dresserar oss!

Fysiskt våld leder enbart till en otrygg katt, oavsett om det är en dutt på nosen eller en smäll. Ett lätt nyp i nacken är vad jag på min höjd skulle acceptera, det är vad mamma katt gör när hon ledsnat. Men har man tagit ungen först i 12-16 veckors ålder (beroende på kattens mognad) så har mamma redan lärt ungen att bli nekad, och vi människor bör ta vid med positiv förstärkning, inte skrämsel eller våld.

BARA tuggat av en enda sladd??? En sådan sak får ju bara inte hända.

Visserligen brukar kattungana jag har här hemma försöka smaka på sladdarna, så långt har det aldrig gått. Och jag har i princip alltid kattungar hos mig.

#26 Ja, att en dav dom vid 8 veckors ålder tuggade av den gamla mobilladdaren jag provocerade dom med ser jag som en succé, för efter dess har de inte ens så mycket som sneglat på en sladd.

Vad fint att dina kattungar inte tuggar sladd, men någonstans ifrån har de väl lärt sig detta? Men visst, hoppa över poängen med mitt inlägg om det känns bättre.

nä det får aldrig hända.  det är faktiskt enda gången jag  har klappat till Arne. för där anser jag, att den smällen är lindrigare än att dö av  en stöt eller ännu värre,om vi inte skulle vara hemma, hela huset brinner ner på grund av kortslutning. Så det blev en gång, aldrig mera och aldrig mera att han bet på en sladd. det är bara han som visade intresse av det, dessutom. MEn jag köpte små hundtuggpinnar åt katterna sen när de ömsade tänder.

#27 tycker din idé vad super! ska kommaihåg den när jag skaffar katt nr.2

Det är ju bättra att lära sig genom att gnaga på en sladd som inte har ström i sig och förstå att sladdar rör man inte, än att få sig en klapp eller hur man tillrättarvisar sin katt när den testar en strömförande sladd

noir, på den tiden Arne var liten, så hade jag inte ens mobiltelefon. OCh den slutledningen kan aldrig ett djur förstå. de kan inte sluttänka, dvs dra konsekvenser av sitt eget handlande. och vi hade inte ens en tanke på, att han skulle larva iväg till väggurtaget och börja gnaska på en trist sladd…. som vettigt folk här inne föstår, så handlade jag i affektion också. HAde jag haft en unge, som satt och petade i väggurtaget, så hade jag i rena paniken säkerligen  klappat till ungen med. Hur som helst, aldrig mera en kabel som var intressant och Arne är 11 år.

Jag håller med #10

Vi hade en gammal katt som var helt otrolig. Det var som han visste vad vi sa till honom i vanlig samtalston och det var aldrig några problem.

Nu har vi två katter på 8 respektive 7 år. Den äldsta är totalt omöjlig och ingenting, jag lovar hjälper. Den yngre är mer lättledd och det räcker att jag säger Nej lite högre.

Så här finns det katter på diskbänken , matbordet och överallt. Vi har fått välja helt enkelt men allting går