Katter iFokus

Katter

Etiketter: hälsabeteendekosthållning
Läst 2876 ggr
Mia
0

behöver hjälp och råd ang innekatt

Hej alla!

Jag har haft en kattunge i en månad nu, det är en hane och han är 5månader nu. Jag bor i en etta på 37kvm (ska eventuellt flytta ihop med min pojkvän till 44kvm)

Mitt problem är med katten, han jamar väldigt ofta och jag uppfattar honom som väldigt social då han alltid ska vara i närheten och är väldig gosig. Rätt ofta jamar han jämt och ständigt och ibland låter det lite som att han piper/skriker. Jag tror att det beror på att han är så social men min pojkvän säger att han är understiumerad och att man inte ska ha innekatter egentligen.

Han har leksaker såsom möss, bollar, två klösmöbler och en vippa med en mus på som jag måste hålla i och leka med honom. Jag får väldigt dåligt samvete och undrar om jag är helt fel för honom? Jag tror inte att jag har pengarna till att köpa en till katt och min pojkvän är skeptisk till en katt till och även jag faktiskt.

Jag har en möjlighet att lämna över honom till min syster som bor nere i Skåne men det är också i en lägenhet, visserligen större men jag undrar om det är rätt? Jag är lite egoistisk eftersom jag känner att han kommer att lämna ett stort tomrum efter sig..

Hur känner ni spontant när ni läser det här? Vill gärna ha hjälp och råd.

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Imasy
0
#1

kan han ha blivit könsmogen och ropar på brudar? :)

Mia
0
#2

#1 Fast han har ju varit såhär jamig och pratig sedan jag fick hem honom och då var han 15veckor.. Förra ägaren sa att hon hade låtit honom vara ute 2 ggr, och det sa hon när hon redan lämnat honom hos mig. Kan det vara något?

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

[Emma--]
0
#3

Hur mycket aktiveras han? Det kan nog även vara dags för kastrering snart.

För nog kan det hända att katten behöver mer aktivering, men behöver inte nödvändigtvis behöva gå ut för att få det.

Sen tror jag det kan vara en bra idé med en kattkompis också. Men har du inte råd med det, så är det ju svårt.
Men med en kattkompis så kan dom aktivera sig med varann väldigt mycket. Och leka på ett sätt som människor aldrig kan ersätta.

Josefa
0
#4

Låter som att han är understimulerad och behöver en kattkompis.

jullan92
0
#5

han kan ju ha blivit könsmogen redan då, de kan väl bli det redan vid fyra månader..

Mia
0
#6

#3 Han är igång hela dagen, kväll, natten. Han är bra på att roa sig själv och jag leker med honom men kanske inte lika ofta. Han är värst på kvällen/natten men det är väl inte så konstigt, dem är väl nattdjur?

Har ni några tips på hur man kan aktivera honom mer utan att det nödvändigtvis måste innebära en kattkompis? Jag ska ju ev flytta ihop med min pojkvän och jag tror han är skeptisk till två katter..

Han har även en aktiveringsboll som jag brukar fylla med godis eller torrfoder och han fattar vinken..

Annars är det bara kattkompis som gäller, eller?

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

jullan92
0
#7

Jag har en jättelång tunnel som funkade jättebra när min sessan var ensamkatt..

katterna
0
#8

Har du ett klösträd som han kan busa och klättra i? Laserpekare är en jätte bra sysselsättning. Sen finns det ju många aktiveringsleksaker som aktiverar katter. Men laserpekaren är nog bäst, då dem får jaga och springa av sig .

Mia
0
#9

#8 Jag har ett klösträd och en klösmöbel som han har.. Sen utöver det har han en aktiveringsboll, andra bollar, möss och vippor

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Jourhemmet
0
#10

Gör som Jullan92, ge din katt en kompis Skrattande

Mia
0
#11

#10 Jag vet inte om jag har råd med det, jag är ju högskolestudent och min pojkvän är skeptisk till det.. Har även hört att dem kan börja kissa och ändra beteende nu när man flyttar osv..

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Mia
0
#12

Ett alternativ är hos min syster som bor i skåne, hon har två katter..

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Jourhemmet
0
#13

Då kanske det är ett bättre alternativ, för kattens skull..tänker på din sambos inställning+ekonomin Rynkar på näsan

Mia
0
#14

#13 jo jag vet.. jag är bara lite egoistisk eftersom han kommer att lämna ett så stort tomrum efter sig.. usch!!

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Jourhemmet
0
#15

Det förstår jag men mår inte katten bra så..Gråter

Mia
0
#16

#15 precis.. man måste gå efter kattens bästa även om det smärtar en själv..Obestämd

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

[Emma--]
0
#17

#6 Då tror jag att du får försöka engagera dig mer och leka med katten lite mer. 
Katten är ju dessutom väldigt ung och säkert väldigt busig Tungan ute Han kommer nog tillslut lugna ner sig lite på natten, men det kan ta några månader.

Gör så han får jaga leksaker. Kartonger brukar kunna vara väldigt bra gömställen. Jag köpte hem en kattleksak en gång till mina, men dom lekte mer i kartongen haha.

Det är ju jättebra med aktiveringsbollen så katten får arbeta lite för maten.  

Tipset du fick om laserpekare kan vara bra, det är dock svårt att få något slags naturligt avslut på leken. Jag brukar göra så att den röda pricken smiter ut genom fönstret eller något sånt. Men jag vet inte om det egentligen är nödvändigt.

Men som jag fattar det så studerar du? Är du borta mycket om dagarna? För det kan vara väldigt bra för katten att få sällskap.

Mia
0
#18

#17 Ja, precis.. Engagera mig mer kanske hjälper till.

Ja, han är väldigt busig. Kartonger ska jag tänka på! Han har ganska många leksaker men ska köpa hem mer och engagera mig mer med t ex vippleksaker. Han har en som han älskar, en mus på ett långt snöre som jg leker med honom . Aktiveringsbollen gillar han väldigt mycket!

Ja, jag studerar på högskolan. Nej jag är hemma väldigt ofta, jag går i skolan tre dagar i veckan och då endast 2-3timmar varje gång så detär inte ofta alls. Jag har väldigt mkt självständigt arbete och liknande.. Glad

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

[Emma--]
0
#19

Okej. Men börja med att försöka leka mer med honom Glad

Det går ju också vara t.ex stödhem. Det är väl lite olika vart man väljer, men på vissa ställen behöver man ju då t.ex bara betala mat och sand och sånt, men inte veterinärvård. 
Du kan ju alltid kolla runt, men vill ni inte ha en till katt ändå blir det ju svårt.

Jag tror bara det är väldigt bra för en katt att ha en kattkompis. Så om inte den möjligheten finns så kan det ju vara värt och fundera om det inte blir bättre om han får flytta till din syster. Men jag tycker helt klart du kan försöka börja leka med honom mer först och se hur det går.

MajaBack
0
#20

Har du funderat på att gå ut med honom i koppel? Brukar trötta ut mina vildar mer än någon lek jag kan hitta på. Det var faktiskt det enda som riktigt hjälpte med min pratsamma Knytte innan hon fick en kompis - koppelpromenad, mycket lek och olika aktiveringsleksaker.

Mia
0
#21

Tack för era tips! Det hjälper mycket Glad Just nu har  vi lekt hela morgonen med vippleksaken.. Koppelpromenader ska jag tänka på, det var baranågon som skrev att han kan kissa vid ytterdörren för att markera att han vill ut osv..?

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

[Emma--]
0
#22

#21 Du får vara beredd att katten vill ut dagligen på koppelpromenader om du väl börjar. Men det är en jättebra aktivering.

Har ni balkong förresten? I såna fall kan ni ju näta in den också.

Jourhemmet
0
#23

Jag vill att du tänker på att det KAN bli problem som fler skrivit, om du börjar gå ut med kissen. Kan bli mycket mjauande vid dörren sedan. För vissa katter funkar det utmärkt medans andra inte.Obestämd

Mia
0
#24

#22 Nej jag har ingen balkong, eller ja..en fransk balkong har jag men den hjälper inte mycket. om vi flyttar kommer vi ha en markaltan

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Mia
0
#25

#23 Precis det jag tänker på med..

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Jourhemmet
0
#26

Jag röstar för syrran, då får han kattkompisar att trötta ut Skrattande

chilisalsa
0
#27

Skaffa några talgbollar att hänga utanför fönstret. Bor själv på 3:e våningen men taloxar och blåmesar hittar dit på ett kick. Efter ett tag bryr dom sig inte om att det är någon på andra sidan fönstret…

Inte blir det något skräp eller spill som de på våningarna under kan ha ont av heller. Jordnötter funkar också fint då dom tuggar i sig allt dom får ut.

Medarbeterare på Kost

Mia
0
#28

Hej alla!

Har kollat över ekonomin de följande månaderna och det ser inte mörkt ut för en kattkompis. Har funderingar på att kastrera min lille buse redan nästa månad, min syster sa att jag kunde skaffa en kattunge som är en hona. Men det går väl inte att redan göra det nu när min hane på 5månader är okastrerad? Han lär väl vilja hoppa på henne..? Då är det väl bättre att vänta till nästa månad om jag kastrerar honom då?

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Jourhemmet
0
#29

Om du köper en tre månaders så är hon ju inte könsmogen

Mia
0
#30

#29 Okej.

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

[Aquelegia]
0
#31

Min katt var utekatt förr men trivs ganska bra som innekatt. När han blir för rastlös går vi ut med honom i koppel dock bara nattetid då han är alldeles för rädd för att gå ut dagtid (mycket bilar och saker som låter) han jamar väldigt mycket men vi har 2 långa gummisnören med plingande leksaker på som vi hängt i hallen och köket hans favorit lekplatser. Då kan man bara gunga igång leksaken och han hoppar efter den. Ett mycket hett tips då det är grejer som rör på sig och inte bara ligger där som vanliga leksasmöss :) bild och beskrivning finns på denna hemsidan : http://djurmaxi.se/karmmus-p-1779.html

Den får man dock ta loss ibland och flytta till nya ställen ^^ Eller själv leka med. Min katt är heeeeeeelt förälskad i den. Tar enorma språng och får kattfnatt. springer in i väggar för han har sån fart! Sedan dess klagar han nästan inget förutom för mat ! Och vi behöver väldigt sällan gå ut med han.

[Aquelegia]
0
#32

Juste angående ngn som nämnde att din katt kanske lugnar ner sig om ngr månader hihi min kisse är 7ÅR och beter sig lika tramsigt ^^ Jag har turen att min katt avskyr andra katter. Han hatade tom min sambo första tiden ^^

Tasspuls
0
#33

I din situation så skulle jag INTE skaffa en till katt. Är du osäker på ekonomin och din blivande sambo är skeptisk, så tycker jag inte det är en bra idé. Jag är även av den åsikten att om man bor på en yta på mindre än 40kvm så är det för litet för en katt…och då speciellt för en busig kattunge. Att skaffa ytterligare en katt på den lilla ytan skulle vara otänkbart för mig. Men jag förstår dig verkligen, det är en tuff situation du hamnat i, för vem vill lämna bort en älskad katt :( Men min åsikt skulle vara att omplacera katten för kattens skull, hur jobbigt det än är.

essut50
0
#34

Jag tycker du ska skaffa en till katt, det är inte så dyrt att ha två än att bara ha en.

Ang. sambon så gillar han säkert katterna bara du flyttar dit,

" En smula nyfikenhet håller oss unga"

"Hjärtat är lyckligast - när det slår för andra"

EddaM
0
#35

Skulle kastrera honom som du hade tänkt nu o avvakta med kompis om du känner dig skeptisk, ett par månader efter att han blivit kastrerad så kommer han att bli lite coolare =)

Madeleine, ägd och uppfostrad av fem pälsklingar!

S*Luddhuvet´z

 

[Norrbysa]
0
#36

Min syster hade samma problem. Hon bodde trångt och katten trivdes inte ensam. Hon flyttade ihop med sin pojkvän till en strörre lägenhet men det hjälpte inte.

Sen övertalade jag henne att skaffa en kattkompis och då blev allting bättre! :-)

Nu har han alltid någon att busa med! :)

Så jag röstar på en kattkompis. Din pojkvän kommer att bli förälskad i katterna ändå förmodligen så det löser sig tillslut ändå. :)

Jourhemmet
0
#37

#33

Du tog orden ur mun på mig..Glad

[Malin]
0
#38

Oj, det känns som en svår sits detta! Jag hade väntat med en eventuell katt till och sett hur den nuvarande beter sig efter kastrering och så vidare. Såg att det har tipsats om laserpekare och det är verkligen kanonbra och tröttar ut kissarna rejält :)

Sen tycker jag inte att man ska se det som ett tvång att ha två katter utan det är ett val man måste få göra. Flera här inne förespråkar det men jag hade nog inte velat ha det på så liten yta + att det går att stimulera och aktivera katten lite extra utan en kompis till denne.

Hoppas det löser sig!

Mia
0
#39

#38 Tack för dina råd Glad Jag och min pojkvän är också lite skeptisk över ytan, känns nästan lite taskigt med två katter på så liten yta. Jag har varit till djuraffären och köpt en laserpekare och lite andra roliga leksaker som han älskar Kyss Han var i full gång hela dan och kvällen igår!

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Erina
0
#40

Lita på din magkänsla, du verkar bry dig mycket om din katt och betyder ens djur mycket för en så är magkänslan aldrig fel. Själv så tog jag hand om en 1 åring och märkte ganska snart att han saknade något. Jag gav honom mycket tid, köpte leksaker och klätterträd, men det var verkade trots detta som att han letade efter någon. Min magkänsla sa hela tiden att det var kattkompis som gällde och till slut så valde jag att lyssna på den och skaffade en liten kompis. Det har jag ALDRIG ångrat! Han verkar så mycket lyckligare nu, han är så harmonisk och älskar verkligen sin "lillebror". Vi är så glada alla tre och även om det går lite mera pengar så är det såååååå värt det, med tanken på glädjen som finns i hemmet.

Vad gäller storleken på lägenheten så är jag kluven, Visst är det litet, men katterna kan utan problem busa på den ytan. Mina två håller mest till i hallen när de leker och den är inte stor. De får vara i hela lägenheten, men väljer att begränsa yta de busar på. Jag tror absolut att det kommer vara positivt att skaffa en kompis, ni måste vara säkra på att ni vill detta. Svårt att ångra sig sen.

Mia
0
#41

#40 Absolut bryr jag mig om min lille katt! Vill att han ska må bra och trivas och jag har märkt en liten förändring nu med fler leksaker och när jag ger mig in i leken med honom, han jamar inte lika mycket iallafall. Men jag ska se efter hans kastrering och prata med pojkvännen, vi ska ju flytta ihop i februari så jag måste tänka på honom med. Glad

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Erina
0
#42

#41

Tycker jag låter förnuftigt! Varmt lycka till!

Mia
0
#43

#42 Tack så mycket!

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.