Hjälp!-Katternas relation knakar i fogarna
Det här blir ett långt inlägg, men jag hoppas att någon orkar läsa och kan ge mig råd.
Vi har två katter här hemma, Knytte och Selma. Knytte är ca. 4 år och kom till oss förra sommaren efter att ha blivit upphittad i en trappuppgång utan att någon ville kännas vid henne. Hon är mycket social och verkade lite understimulerad hos oss, så vi fick tipset att skaffa henne en kompis. Det blev Selma.
Selma kom till oss i februari från Kattstallet och var då 12 veckor. Efter lite småfräsande i början blev hon och Knytte väldigt goda vänner, de sov ihop, lekte och tvättade varann. Knytte fräste till när Selma bet henne i svansen, men annars var de sams. Vi hade varit lite oroliga eftersom Knytte verkat arg på främmande katter ute och generellt är en bestämd dam, men allt gick strålande och det märktes att hon blev mycket mer harmonisk av en vän.
Nu i början på sommaren hände mycket på en gång. Selma som nu var ett halvår löpte för första gången, och vi satte henne på p-piller i väntan på kastrering. Knytte (och Selma också så klart) tyckte att löpet var jobbigt, men när det avbröts var deras relation som vanligt.
Strax efter åkte jag och min sambo iväg i 10 dagar, min syster, som känner katterna bra, bodde här med dem. Min syster beskrev att Knytte verkade lite orolig i början men sedan lungnade sig. Under vår resa gjorde Selma illa foten och blev tvungen att ha tratt, något som Knytte tyckte var hemskt otäckt. Så fort Selma var uppe och gick fräste Knytte och gick undan. När vi kom hem var det ganska snart dags för kastreringen, så det blev en lång period med tratt.
Jag tänkte mig att fräsandet och missnöjet berodde på tratten, men när vi tog av den gick det inte över. Nu, en månad senare, har Knytte fortfarande perioder varje dag då hon går runt och skriker och fräser. Särskilt illa är det när Selma vill leka eller ligga i sängen, men ibland blir Knytte rosenrasande utan att jag kan förstå vad som utlöst det. Ilskan riktar sig nästan bara mot Selma, men ibland går Knytte runt och bara morrar för sig själv.
Det är fortfarande så att de också har stunder av vänskap varje dag, då de tvättar varandra eller leker. De har heller aldrig slagits mer än någon enstaka "örfil".
Nu undrar jag vad jag kan göra. Knytte är märkbart stressad och obekväm, och jag vill verkligen inte att vår spralliga gos-Selma ska bli rädd och hämmad. Har någon några tips eller tankar på vad som har hänt? Är det bara att Selma blivit äldre? Kommer de att hitta en ny relation isf? Vad kan jag göra för att underlätta? Hittills har vi inte lagt oss i alls utan mest ignorerat utbrotten, är det rätt?
Jag har varit hos veterinären med Knytte för koll utan att de kunnat hitta något, och tycker inte att hon verkar ha ont när jag klämmer på henne själv heller. Jag har feliway ikopplat utan att märka skillnad. Då vi bor relativt trångt har jag försökt inreda små extra krypin så att de kan komma undan varandra. Sen har jag försökt trötta ut båda katterna med lek och koppelpromenader för att se om det hjälper. Nu har jag helt slut på ideér, så alla kloka råd skulle göra mig glad!
![[Norrbysa]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Puttar tråden så att du kanske får svar.. Har du testat Feliway?
#1 "Jag har feliway ikopplat utan att märka skillnad."
Annars har jag ingen aning riktigt… Vi har tre katter. Huskatten är även hon en riktigt bestämd dam och det tog två-tre år innan hon accepterade vår andra katt. Den tredje katten har vi inte märkt någon skilland förrens nu faktiskt och då är katt #3 över året.
Enda jag har som tips om man nu ska kalla det tips är att hålla ut 
Jag tror att problemen du har just nu inte har med kastreringen att göra och inte med något av det tidigare som varit.
När katten kastrerades så blev det en skiftning i rangen hemma och de måste nu hitta sina platser igen. Det är fullt naturligt och löser sig ofta inom ett par veckor till någon månad om man bara låter dem sköta det själva utan att lägga sig 
Jag kan berätta om när min äldsta gosse här hemma kastrerades.
Denna gosse har hela livet varit lugnet själv, ingen har någonsin bråkat med honom och han har aldrig någonsin visat minsta aggression mot någon över huvudtaget. Han var vänligheten personifierad!
Så kastrerar jag honom och kommer hem och givetvis fräser de andra och tycker att han luktar konstigt och att något är ju annorlunda med honom. Men vad jag inte hade räknat med är att min älskade goa lugna gosse skulle förvandlas till en riktig tyrann!
Under flera veckors tid flög han på och muckade bråk med så gott som allt och alla! Det var som om han plödsligt hade ett behov av att hävda sin plats och att sätta de andra i respekt. Troligen var det också precis detta som hände. Efter några veckor började det avta och lugnet började åter infinna sig. Idag är han matriarken här hemma, han behöver aldrig bråka men blir det bråk gossarna emellan (jag har tre fertila hanar ihop) så går han emellan och splittar dem och sätter dem på plats och går sen tillbaka till sin favoritplats och somnar om
Så med detta vill jag säga, ge dem tid att hitta sina nya platser att komma överrens om vem som är ranghögste osv… du ska se att det ger sig inom någon vecka. Undvik i största möjliga mån förändringar och köp gärna hem feliway så att du kan hjälpa dem lite på traven. Du kan också ge dem något gott en gång om dagen tillsammans så att de får förknippa varandra med något väldigt positivt!
Lär dig lyssna på din katt och du får svar du aldrig glömmer!
#1 & 2: Tack båda två!
#3: Skönt att höra! Jag hoppas att detär något sånt, känns inte alls orimligt. Tycker att det redan verkar ha lugnat sig en aning, nu är det bara några gånger om dagen hon blir riktigt arg.
Har märkt att Selma provocerar en del också, petar på Knytte när hon sover och så, det hade jag inte sett innan. Antar att Knytte måste sätta lite gränser om inte annat.
Om någon skulle läsa det här i funderingar kring sina egna katter så tänker jag att jag borde tala om hur det gått. Det visade sig att Knytte antagligen hade ont iaf. Hon började kräkas mycket, och vid ett andra besök hos veterinären kom de fram till att hon nog hade ont i magen. Med medicin mot magsår och foder för känsliga magar blev hon sitt gamla jag, och nu är de helt sams igen och har varit det i en månad.
Starta ny diskussion