Ska man tvinga dom "gamla" katterna att vara inne? Känns ju inte så kul. Snälla!! Skulle verkligen behöva några tips eller åsikter?!

Det kan ta ett tag för katter att acceptera varandra, jag skulle nog ge dem lite mer tid till att börja med. När jag skaffade min andra katt fick jag rådet att räkna med rätt mycket fräsande i början.

När det gäller frågan om att släppa ut eller hålla inne kan du säkert få bättre svar av andra, jag har ingen erfarenhet av utekatter. Spontant kan jag tänka att det kanske skulle vara bra att hålla dem inne lite så att de vänjer sig vid varandra, och så att de inte smiter av missnöje, men det är som sagt bara spontana gissningar.

Hoppas att det snart blir bättre med katterna!

tack för svar. Det är ju sant, jag vill verkligen inte att dom "gamla" katterna försvinner.

Hoppas att någon med vana av utekatter svarar också! Men verkligen, tack för svar!!

Jag har den erfarenheten, av egna utekatter som helst håller sig utomhus när jourkatter invarderat deras hus.

Jag stänger in jourkatterna i mitt sovrum eller i tvättstugan på nätterna så att mina egna får vara ifred då utan att behöva oroa sig. Jag låter dem även vara utomhus mycket, umgås mycket med dem ute genom att gå promenader och så (har matsäck med till katterna :P), och när de är inne men vill ut så väntar jag oftast längre och längre med att släppa ut dem. Jag stänger även in jourkatterna då och då för att umgås extra med mina egna, busa och gosa utan att småttingarna är i vägen. Och jag försöker få mina egna att busa och slappna av så mycket som möjligt även när  jourisarna är i närheten.

Det brukar ta ca 3-4v innan de accepterat "de äckliga snorungarna matte släpat hem" :P

Sen kan jag rekomendera att dela av huset med en nätdörr, så att de får var sitt utrymme utan att behöva beblanda sig. Dina äldre katter ser småskitarna men vet att de är "bakom galler och bom". När de vuxna katterna är ute, iaf honan som avskyr småttingarna, kan småttingarna få vara ute i hela huset. Och allt eftersom det går bättre och bättre mellan de 4 katterna med galler emellan så kan de vara ute tillsammans korta stunder. Umgås då så mycket som möjligt med de vuxna, lek och bjud på favoriträtten (även om det kan ta ett bra tag innan de slappnar av och kan äta), och se till att uppmuntra varje möte positivt - aldrig negativt genom att fya eller nåt eftersom mötet då blir negativt.

De senaste jourkatterna lärde jag att de inte fick vara med när mina egna katter lekte - då var leksakerna paxade och de fick vänta på sin tur. För att visa att leksaken var paxad så sa jag "Min!" och föste undan småskitarna tills de fattade att vänta. De lyssnade rätt bra när jag knäppte med fingrarna, så när de försökte gå fram så sa jag "Min!" igen och knäppte med fingrarna så satte de sig och väntade. Detta var oerhört uppskattat av mina egna katter, som äntligen fick busa utan att jourisarna snodde leksakerna för dem!

oj! Jätte stort tack IceJossan. Härligt att få respons. Jag HOPPAS verkligen att något av detta kommer att fungera för mig.

Men en fundering bara.. Om dom där 4 veckorna flyter på och ingen bättring har inträffat, hur mycket längre ska man försöka?

#5 Ja du jag vet inte. Jag har inte haft det problemet..

Mina katter hatar inkräktare utomhus, de ska utrotas till varje pris och går ihop i maskopi mot inkräktaren. Men de accepterar att jag släpar hem otyg ibland och går istället undan, som om de inkräktare som är inomhus inte ska utrotas eftersom det är matte som tagit hem dem, de är mest bara är dumma och fula, hehe. Det längsta jag haft jourkatter är ca 5 månader, och i slutet var de nästan kompisar med mina Ronny och Ragge.

Men ja det måste tiden utvisa, om det fungerar eller inte. Håll ut i flera veckor, ibland tar det lång tid. Men det viktigaste under den här perioden är dina vuxna katter - de får inte känna sig bortglömda! Jag föser ibland bort småpluttarna när jag får syn på mina egna och går fram till dem istället, för att visa att de kommer först. De kan se lite malliga ut ibland när jag gör så, medans jourkatterna kan se alldeles förvisade ut! Men jag tycker det är viktigt att de egna/första katterna kommer först så att de inte känner sig bortglömda, och även att de nya ska lära sig att världen inte kretsar kring dem (vilket småpluttar har en tendens att göra ;) )

OM det inte skulle bli minsta bättring på en, två månader så får man acceptera läget och respektera den/de som faktiskt bodde där innan kattungarna kom..

Jo, utomhus är dom ju helt fantastiska på att hålla sitt revir. Och då är det ju bara bra.

Haha! Söta, malliga katter. Det ska jag också göra. Imorgon får det bli promenad med dom "gamla" krakarna. Har semester en vecka till så då får det bli till att blidka dom stora.

Det är sant. Kattungar tror verkligen att allt handlar om dom. Dom förstår heller inte att dom stora katterna absolut INTE vill ha dom i närheten,trots fräs och morr. Ändå ska dom upp och stryka sig mot stora hanen som tycker att dom är SÅ ÄCKLIGA. HAHAH

Tack,tack,tack för tips!

#7 Haha ja jag känner igen det där ;) Hade en liten vit galning som spenderade de första 8-12 veckorna tillsammans med ca 40 andra katter, och han var en sådan huligan att både människor och katter i familjen fick fnatt på honom! Han hängde i våra armar och bet och gnagde, och så fort Ronny och Ragge kom in så flög han på dem och hängde runt halsen på dem och skulle brotta ner dem! Den lilla skiten på 1,5 kg mot mina stora grabbar på 4,5 kg! Haha, gisses vad det såg kul ut, och grabbarna orkade till slut inte ens bry sig om att smälla till honom så de gick till matskålen med en envis vit pälsboll hängandes om halsen :P ALLT handlade om honom, lillskiten, hela världen kretsade kring honom ^^,

Hur går det? Några tecken på förbättring?