Dessa personer sade till och med att de ska anmäla mig för djurplågeri. Skulle vara kul att veta reaktionen på den personen de anmäler till när de kommer med anledningen "funktionshindrad" och detta rör sig om ett par som arbetar för att rädda djur framförallt ena som räddar alla djur den kan rädda, anmäler alla sina grannar i området till djurskyddet osv för minsta fel hon tycker de gör på ett djur. Hon är väll ökänd i stockholm där hon bor just nu pga alla tusen anmälningar hon gjort om det ena och det andra.

Hon har även varit på en av mina vänner som även han har djur och aspergers syndrom, av honom fick hon "satkärring" kastat i nyllet efter det höll hon käft gentemot honom.

Hon påstod att många djurvänner skulle hålla med henne i hennes och hennes vänners åsikter därav frågar jag här inne.

I mina ögon så är inte en handikappad en sämre kattägare, ibland bättre då de är hemma mer. Har själv en kronisk tarmsjukdom som gör att jag e dålig mest hela tiden men jag är ju hemma o ger mina djur den uppmärksamhet de vill ha och behöver. Så för att man är sjuk betyder det ju inte att man är en sämre djurägare.

Visst kan ju förstå att dina utbrott kan skrämma de flesta o även djur men du kanske kan gå ifrån när du känner att det närmar sig, in på toa eller liknande så du inte riskerar att träffa en katt. Tror då inte att du skulle skada dina djur då du efter en hel del inlägg verkar vilja lära dig mer o mer o det tyder ju på bra djurägande.

Dessa människor är inget att bry sig om, svarar man emot blir de bara värre då de lever för att förstöra för andra. Och får näring till sin "sjukdom".

#2 Jag brukar gå ifrån, oftast in i sovrummet och lägga mig på sängen och ta djupa andetag men en del gånger bryter allt ut men jag försäkrar mig alltid att jag inte är i djurens närhet sen kommer alltid hunden till mig också när utrbrotten sker och han börjar slicka mig tametusan överallt så jag blir dyngsur vilket slutar med att jag börjar skratta av glädje istället. Den hunden kan trösta och lugna han, han vet vilka medel som hjälper.

Djur känner av känslor väl o hunden vill väl trösta dig =) Och det fungerar ju=)

Det finns väl många människor utan funktionshinder som inte heller är bra djurägare, så jag tycker det är fel att dra alla över en kam.

Sedan kanske det blir svårare för en del att ha djur beroende på vilket funktionshinder man har?

En som är förlamad kanske inte klarar av att ha en häst, men som kanske skulle klara av en katt tex.

Tycker att man istället borde se till individen och vilket funktionshinder denne har, och vilken typ av djur denne skaffat sig istället för att dra alla över samma kam.

Men gud, klart att man inte kan säga att alla som är funktionshindrade inte är lämpliga att ha djur! Däremot finns det givetvis personer som är olämpliga, men det gäller ju även såna som inte har något funktionshinder. Av det jag har sett på alla bilder och så som du postar här på dina små gullungar så tycker jag att de verkar ha det väldigt bra och ser välvårdade ut. Skulle du skrämma dom så mycket så att du var en olämplig ägare hade de aldrig suttit framme som de gör utan legat och tryckt under sängen eller något. Men det kan ju vara väldigt intressant om de anmäler, dels som du säger orsak: funktionshindrad, men även om det skulle komma någon och kontrollera och se hur fina djur du har, inte vanvårdade för 5 öre!

beror på individen o inte handikappet tycker jag, men jag kan ju säga som så att min dotter har med adhd o as och får utbrott som du pratar om, och nu  äter hon medicin så inte utbrotten blir så starka,. jag skulle inte låta henne ha djur själv, det skulle jag inte, katterna är livrädda för min dotter pga hennes utbrott och att hon då skriker med.  hon har kanin men jag skulle aldrig låta henne ta ansvaret fullt ut, det gör jag, tycker du ska prata med din läkare så du kanske kan få hjälp mot utbrotten, för de skrämmer djuren,  var väll inte vad du ville höra, men så känner jag, diagnos elr inte dianos, men de där utbrotten och djur hör inte ihop enligt mig,

#7

Fast å andra sidan, hur gammal är din dotter? jag tycker inte barn ska ha det absoluta ansvaret över djur endå, oavsett de har handikapp eller ej.

#8 det e så sant så, hon e 13 bara, men jag tänker på de där utbrotten, ts verkar ju till o med ha värre utbrott än vad min dotter har nuförtiden, hon hadde värre innan denna medicinen, och det är ju lika illa hur gammal man än är tycker jag,  jag ser ju hur stressade och skrämda de blev.

men här har vi inga sådana starka utbrott mera tack vare  rispedahl (hoppas jag stavade rätt).  så det kan jag tippsa ts att kolla upp med sin läkare om inte det är gjort, det var lite av en mirakelmedicin på utbrotten.  att djuren är en viktig del av livet det kan jag förstå, så är det här med, det är jusst de där utbrotten som jag kan förstå att folk har åsikter om,  här har vi alltid hafft rum där katterna kunnat vara ifred i för dottern helt enkelt inte fått gå in i de rummen , det är väll svårt att ordna när man e vuxen, men jag tror det finns lösninagr på de flestta priblem bara man vill se dem, sen kanske ts djur inte är lika känsliga som mina, det vet jag ju inte heller,

Självklart beror det på "fall till fall" så att säga.

Det finns fall där det är helt olämpligt likaväl som det finns fall där det passar alldeles utmärkt och t.om berikar livet för både djuret och ägaren.

Men klarar man av djuret så finns det väll inga problem, adhd eller inte? Hunden värkade ju inte alls blir rädd eller stressad, och eftersom han drog sig undan från djuren finns det ju ingen risk att skrämma med heller.

Sen har det ju mycket med åldern att göra? man lär sig ju hantera sin utbrott mer och mer med tiden, eller har jag fel?

Hur som helst ser jag inga problem så länge djuren inte mår dåligt. Vare sig man är sjuk eller frisk.

Jag kan inte säga varken bu eller bä, då jag tycker att det beror på individen och hur pass starka utbrotten blir. Även om djur kan vara "normala" då utbrotten inte pågår så kanske de blir livrädda då det väl kommer ett utbrott.

Men jag tror att de personer det berör känner själva om de ska ha djur eller inte. De ser ju själva hur djuren reagerar vid utbrott.

Håller även med #10.

#11 Att lära sig hantera gör man via KBT (kognitiv beteende terapi) jag har inte fått en sådan behandling än men jag får råd och stöd från psykiatrin sedan har jag ju personlig assistent som alltid är till hjälp osv.

Jag får inte utbrott ofta och när dem kommer märker jag att mina djur inte bryr sig. Hunden kommer illa kvickt till mig och slickar mig i ansiktet och lägger tassarna på mig och det vet han är rena glädjen för mig och får mig brista i skratt istället och lugna ner mig.  Blir jag omöjlig i situationer så drar han ner mig på golvet, skäller och sedan slickar mig i ansiktet, det är som om han säger till på skarpen "sluta nu". Mina katter ligger bara och sover, en del gånger kan dem komma pratandes mot mig. Trots allt det försöker jag gå iväg från djuren när utbrotten kommer men de har en tendens att följa efter.

Man kan ju inte döma utifrån att någon har en diagnos eller handikapp. Då drar man verkligen alla över en kant.

Min sambo har aspbergers och det gör inte honom till en olämplig djurägare. Jag känner även fler med aspbergers som sköter sina djur hur bra som helst. 
Nu har dom inga allvarliga raseriutbrott dock.

Men dom som säger direkt att alla funktionshindrade är olämpliga djurägare är väldigt fördomsfulla och vet inte vad dom pratar om.

Det beror ju mer på hur individen funkar. "Vanliga" människor kan ju också få raseriutbrott. Så diagnos eller inte diagnos, så beror det ju på hur man hanterar ett sånt utbrott som kan avgöra hur lämpligt det är att man har djur.

Att utrycka sig generellt på det där sättet att alla med funktionshinder är olämpliga djurägare är inget annat än solklar diskriminering. Något som är förbjudet enligt lag och som man kan bli dömd för.

Att vara funktionshindrad betyder inte per automatik att man är olämplig som djurägare. Ofta kan en funktionshindrad vara en bättre djurägare an normalfungerande personer då de ofta ser djuren som en viktig del i sin hantering av handikappet. Det är väl känt att djur gör människan friskare och tryggare.

Är man olämplig för att man får utbrott så är man precis lika olämplig om man låter djuren vara i icke ljudisolerade rum på nyår och vid åska…  Allt är omständigheter man inte kan råda över. Naima kan styra utbrotten lika lite som vi kan hindra åskan från att gå.

Vad som avgör ett bra djurägande är den övergripande dagliga skötseln.

#16 Ja jag har ju fått höra flera gånger inte bara från vänner och bekanta utan också från personer här på I fokus, då mest kattägare och uppfödare att mina katter och hunden förståss lever rena paradiset och att det är tack vara mitt funktionshinder pga min noggrannhet med djuren. Har även haft en uppfödare här på i fokus som sagt att den ser fördel med att sälja katter till de med aspergers syndrom då det oftast har ett riktigt bra liv och lever som citerat "princessor". 

Sen får väll var och än bedömma efter eget tycke men det är kul att höra att det finns så många förstående människor.

Jag har asperger syndrom och katter är mitt specialintresse. jag läser om katter, deras naturliga beteenden och försöker ge mina tre missar ett så bra liv som möjligt. de är ju min största hobby. en vän till mig sa för ett tag sedan "om jag var en katt så skulle jag vilja bo hos dig". jag lägger ner mycket tid på katterna (är sjukskriven på heltid) och de är lika tokiga i mig som jag är i dem.

pga mitt funktionshinder så har jag lite svårt med människor. jag förstår inte alltid min omvärld, och i perioder har jag varit nästan helt isolerad. då har jag vänt mig till katterna istället. jag förstår dem bättre än vad jag förstår de flesta människor. och katterna förväntar sig inte att jag ska vara på det ena eller det andra sättet. jag behöver inte försöka passa in. jag behöver inte kallprata. jag behöver inte känna mig annorlunda.

jag får ångestanfall och raseriutbrott ibland. jag kan skrika, gråta hysteriskt och slå sönder saker. jag har haft djur så länge jag kan minnas, och jag har aldrig skadat dem eller låtit något gå ut över dem. det värsta jag har gjort är att argt rytit "gå i väg!", men det hör till ovanligheterna.

Många funktionhindrade är bra djurägare, vissa är det inte. Många "friska" är bra djurägare, vissa borde aldrig ha djur. Att säga att alla funktionshindrade är dåliga djurägare, är lika fel som att säga att alla "ej funktionshindrade" är dåliga djurägare. man kan inte dra alla över en kam i något av fallen.

synd att det finns så många fördomar, och så mycket okunskap. Det verkar som om personerna i den andra diskussion som du nämner är, ursäkta uttrycket, idioter. om de nu inte vet något om olika funktionshinder kan de väl googla lite innan de börjar slänga ur sig sårande ord. det är min personliga åsikt.

husdjur kan vara väldigt rehabiliterande för vissa funktionshindrade. jag läste om en studie där de kommit fram till att husdjur har samma verkan på vissa människor som antidepressiva mediciner har.

#18 Då är vi två. Katter är mitt specialintresse också, ett av dem, jag har tyvärr ganska många specialintressen ovanligt nog. Jag är helt isolerad från andra människor därav känner jag ingen här uppe, har bara ett par vänner och min familj jag umgås med. Trivs bäst för mig själv fri från all stress. Är heller inte pratglad inte äns mot min familj så jag anses vara oerhört tystlåten och avskärmad av mig.

Jag blir glad när jag ser era svar och er förståelse, det är ovanligt att man får den responsen ni ger som funktionshindrad men det tyder ju bara på att här inne finns det människor som verkligen besitter kunskap och det gör mig riktigt glad.

angående utbrotten. jag kan ju såklart bara prata för mig själv, men mina katter verkar inte fara illa. jag inser att det såklart inte är trevligt för dem. den ena katten drar sig undan, och kommer fram efter utbrottet och är som vanligt. den ena katten blir inte rädd i första taget, utan vill trösta. jag får inte "utbrott" ofta, så jag tror inte att detta påverkar katternas allmäntillstånd.

men har man sju raseriutbrott eller ångestattacker om dagen så kanske det inte är lämpligt att ha djur utan att man får hjälp till att hantera det hela. men jag tycker inte att man kan basera om någon är lämplig djurägare eller ej bara av veta dess diagnos. man får se till helheten och inte bara "ett ord på ett papper".

#13 dina djur verkar ju må hur bra som hellst hoss dig så jag tycker inte du ska ta  åt dig vad andra säger, 

 tur man har sina djur, jag föredrar katterna offtast framför folk jag med,

ja, så länge djuren mår bra hos er, så är ju ni bra för djuren.

Finns många lämpliga djurägare som har någon sort av funktionshinder, i många fall har dom djuren det bättre. Men tycker det beror mera på individen än funktionshindret om man är lämplig djur ägare eller inte.

Min bror har aspergers syndrom och han tar hand om sin katt och sin son väldigt bra .

#24 Ja jag har en vän som också har aspergers syndrom, djur och son och han sköter det finnemang (det är denna kille hon också varit på liksom mig som jag skrev i texten). Hon har även varit på min närmsata vän (den förstnämnda vännens bror) innan han avled. Han hade adhd, aspergers, dyslexi, epilepsi och anorexia samt att han själv också hade katter, 6 stycken, och fem barn. Honom var hon på hela tiden och kallade honom för ouppfostrad ungjävel och djurplågare/barnamisshandlare dock var han en sådan som kan svara upp så han fick tyst på henne.

jag har epilepsi, fick det när jag var 4,5 år… och sen när jag gick i 3:an har jag alltid haft djur.. förra året opererade jag mig pga att jag hade dagliga anfall och frånvaro attacker. kunde ha 10-15 anfall om dagen. anfallen skedde i serier, anfallen var korta 5-10 sek vanligtvis.

när jag hade dom så gömde katterna sig under sängen. sen efter när allt var klart, kom dom fram till mig, nosade och strök sig mot mig. som att dom förstod att det inte "var mitt fel"…

idag får jag anfall kanske ca 3-5 gånger i månaden men bara på natten.

#26 Usch, det kan inte vara lätt. Jag var ofta med min bästa vän när han fick epilepsianfall och jag absolut avskyr att se dessa sakakningar, blått ansikte, fradjande mun och sedan minnesförlusten. Som tur är visste jag ju hur jag skulle aggera vid de tillfällena.

#27 det är nästan det som var det värsta, asså om man fick anfall när man åkte tåg eller buss, för det har ju hänt.. alla bara stirrade skräckslaget på en.. det var ju jättepinsamt för mig även ifall det inte var mitt fel så känndes det ju lite "weard" 
det var ju bra att du visste hur du skulle göra, samma sak var det med mina kompisar/min kille..

Nu har redan många skrivit det jag också tycker, men det skadar väl inte att upprepa: Funktionshindrade är (nödvändigtvis) inte olämpliga som djurägare.

Jag har också Aspergers syndrom, men får nästan aldrig utbrott så det fungerar bra.

Jaha nu är jag totalt spärrad från forumet och min användare är borttagen och argumentet jag fick för det var att de inte behöver förklara sig till varför.

Men härre jävvlar… Ursäkta men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt dessa tragiska människor..

Jag har ADHD, djuren har vart de enda jag faktiskt kunnat "bonda" med, deras språk förstår jag - det är rakt och utan lögner, av någon anledning kommer folk till mej när dom har problem med sina djur, inte kan hantera problemhundar etc etc..

För två år sedan fick jag en avlivningshotad hund, hon hade haft fyra olika hem innan hon kom till mej och var klassad som "ett hopplöst fall" - trots jag haft problemhundar många ggr tidigare var hon speciell - hon svarade inte på "säkra kort" jag har fått kämpa med henne men ALDRIG ALDRIG ALDRIG tappat humöret - visst har jag gråtit i kudden några ggr eftersom det är frustrerande ibland men hon har verkligen varit den överlägset bästa medicinen någonsin för mej - jag är MYCKET lugnare sen jag fick henne och mitt tålamod är oändligt (dock inte när det gäller idiotiska människor).

Samma med mina katter, skulle jag inte ha dom hade jag haft svårt med rutinerna, men nu tack vare dom går jag upp varje morgon - inte för min skull men jag skulle aldrig svika ett djur - att vara behövd - ge kärlek, behöva sköta mat och låta och vård betyder så enormt mycket..

Och nu menar jag INTE att "normal-begåvade" inte kan ha samma bra relation men eftersom vi "diagnostiserade" i regel har svårt med människor men inte i relationer till djur så är vi toppen mattar/hussar..

MEN självklart… alla har olika problem, vissa personer borde verkligen inte ha djur eller barn eller nått men dessa personer finns bland alla - normala eller diagnostiserade handikappade…

Jag vet oxå hur svårt det är att inte ta åt sej av vad folk säger, "vi" är sårbart hudlösa samtidigt som vi har sånna tjocka pansar murar mot omvärlden.. Men försök att bara låta deras ord rinna av, det är synd om dom för att dom inte förstår bättre…

Ta hand om dej!!! Älska dina djur och tillåt dej älskas tillbaka.. <3

#30 vad menar du med det? Argumentet från vem?

#32 Från de som styr forumet.

#33 Hm skumt. Men du verkar ju kunna vara inne?

#34 Läs #0

aaah du menar så. Nu känner jag mig lite trög ;P

Tänkte du menade här :P eftersom din bild är borta och din sajt inte är aktiverad längre osv.

Jag skulle nog nästan anmäla dom där som stängt ut dig och skrivit sådär om att funktionshindrade blir dåliga djurägare

#36 Jo för att jag ska lämna iFokus därför är allt det borta. Tror inte man kommer så långt med anmälningar.

vad synd att du ska lämna iFokus NaimaG! (fast jag förstår dig då stämmningen ibland kan bli otrevlig här inne)

men nu fattar jag noll. Du är ju Medarbetare på Katter i Fokus. Vilken sajt är det du är portad ifrån? Inte nån på fokus?

Även jag har en personlighetsstörning (borderline/asperger) och har tre katter som betyder mer för mig än något annat i världen. Jag riktar all ångest inåt, jag slår inte sönder saker eller så utan gör illa mig själv istället, men aldrig att jag skulle göra nåt mot katterna. Det är dom som är mina livlinor, dom som gör livet värt att leva.

Dom som säger att funktionshindrade är olämpliga djuräger vet inte vad dom pratar om.

#39 Läs #0

Funktionshindrade… Hmmmm, så då menar de att bara för att jag haltar och knappt kan gå, så kan jag inte ha en katt??? eller för att jag är deprimerad sedan jag var med om en trafikolyckan och familjemedlemmars bortgång så kan jag inte ha en katt?

Gruppen funktionshindrar är ju så stor: läs- och skrivsvårigheter ingår ju även i den kategorin. Man kan ju bara ha förlorad syn på ett öga, så duger man inte enligt "dem" Funktionshinder är ju en typ av handikapp. Så "de" har i anda ordalag sagt att "inga handikappade är lämpliga djurägare". Då verkade det ju se ut som om de inte ser till forskning som bevisar att djur har en hälsosam och positiv effekt på sjuka, funktionshindrade, gamla, barns inlärning osv. Det stor om det i Höglandets tidning nu i veckan senast.

Hur blir det då med tjänstehundarna, som hjälper de synskadade, eller epilepsihundarna som underlättar och varnar när epilepsianfall kommer? osv.

Deras slogan till argument är inte övertänkt ö h t.

De borde hellre kämpa för att få en svensk SPCA, än att kämpa för en lagändring som de aldrig kommer att få igenom. Ett SPCA kan lättare hjälpa än att stjälpa som de i sitt argument gör. De (spca) har ju oftast befogenhet att omplacera djur som far illa och /eller inte har det så bra som de bör. Ett SPCA kan dessutom  ha bättre koll på djurägare över lag, än vad dagens myndigheter kan.

NaimaG: Hoppas att du överväger ditt beslut och bestämmer dig för att stanna kvar. Tråkigt om en annan sajt förstör för dig, så att du inte ens vågar vara kvar på denna sajten.

Man behöver absolut INTE vara en dålig djurägare bara för man har något funktionshinder. Det handlar ju om hur man är som person helt enkelt. Jag har adhd men inte är jag sämre matte för det. Tvärtom jag är väldigt noga med att katterna har det bra och får väldigt ofta höra att mina katter är så fina, välskötta och har det så bra

Man kan inte dra alla över en kam. Alla är olika individer. De som uttrycker sig så, och säger att alla funktionshindrade är dåliga djurägare, kanske har träffat någon som faktiskt varit det, och sedan tror att det gäller alla.

Det är väl som med alla andra, även bland "friska" människor, det finns både bra och mindre bra djurägare.