En katt till - tacksam för erfarenheter
Hejhej! Jag och min sambo har en 3-årig kattkille som vi älskar mer än livet. Nu funderar vi på att skaffa en kattpojke till för att utöka den lyckliga familjen :-)
Jag vill gärna höra om era erfarenheter av kisse nummer 2. Jag är medveten om att konflikter mellan de tu är att räkna med i början. Jag är också medveten om att katter är individer och att det är helt olika hur de reagerar. Och det är där lite av min oro ligger.
Tänk om vår kisse, som är otroligt bunden vid oss, är en ensamkatt? Men samtidigt så har han alltid hittat kompisar var han än varit (han är utekatt), och när han var runt året gammal så lät han till och med grannkatterna komma hem till oss och leka med honom. (låter som barn, haha). Detta, bland annat, har fått mig att tänka att han är en rätt social typ som skulle uppskatta sällskapet av en katt till. Plus att han är så charmerande och nyfiken på allt :-)
Okej, lite svammel det här. Men kanske är det nån av er som har erfarenhet av att skaffa kisse nummer 2 som haft en förstakatt som är lite som vår, dvs väldigt mammig och pappig?
Tacksam för all input.
Kastrerar ni båda killarna så ser inte jag varför de inte skulle gå ihop. Klart att det kan vara lite fräs i några dagar men sedan går det nog kanon skall ni se. =)
Madeleine, ägd och uppfostrad av fem pälsklingar!
S*Luddhuvet´z
När vår första katt Tusse var 13 år fick han en kompis som var 4 år och det gick bra, fast lite bråk första tiden.
Men se till att kela med första katten så han inte blir bortglömd. Första natten låg jag i vardagrummet med Tusse medan husse låg i sovrummet med Milou, för att han inte skulle känna sig övergiven.
" En smula nyfikenhet håller oss unga"
"Hjärtat är lyckligast - när det slår för andra"
De påminner väldigt mycket som de var för mig.
Vi har en kattpojke på 1 år, och skaffade en till kattpojke. Katt 1 är väldigt charmig och tyr sig till allt & alla. Han är också ute året runt- jag var väldigt orolig för hur det skulle bli med en till, men ändå ganska lättat över att han är så social med andra katter som han är med hela tiden. Allafall, från början när lillkillen (katt 2) kom hem var katt 1 ganska elak med honom, han bet tag i nacken och tryckte ner honom. Men som de råd jag fått skulle jag försöka att "inte se" det och låta katt 1 få visa katt 2 vem som bestämer osv, men självklart till en viss gräns, de får inte börja slåss. Inte för att jag tror att den minsta katten skulle våga kaxa alldeles för mycket men. Vi lät katterna träffas några gånger om dagen, anpassat efter när katt 1 var inne. Efter några dagat så slutade katt 1 och bita katt 2, och använde mest tassen och "peta" på lillen, annars så rör katt 1 nästan inte den lilla (katt 2) Men han sitter och iaktar honom väldigt noga. Så det är nog inte så mycket och göra än att se hur det funkar. Jag har itne kommit längre än att äldsta katten iaktar den lilla katten, men jag tror inte det kommer bli några som hellst problem. Och förlåt ifall det var förvirrande och läsa, men hoppas du förstår! Lycka till!
En katt låter dig sova i sängen. Ute på kanten.
Tack för era kommentarer! Verkar som den generella erfarenheten, både här och på andra ställen jag kollat, är att det blir lite fräs, men att det i de allra flesta fall blir bra i slutändan.
Dubbel gläjdje, tänker jag! :-)
ja och kastrerade hankatter brukar bli de mest underbara fostermammor.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Starta ny diskussion