vad söt han e..Förstår att du är ledsen. :(

Jag förstår också att du är jätteledsen men det är nog dags för Tusse att få somna in så som du beskriver det.

Du får försöka tänka på alla ljuvliga minnen ni har tillsammans.

Jo, det känns att det är dags nu. Vill inte att han ska må dåligt sin sista tid i livet när han har haft det så bra och vi älskar honom. Vi kan ju inte ha honom kvar för våran skull.

Det kommer ju även kännas lättare med tiden, våran hund gick bort i januari i år och innan trodde jag att jag helt skulle bryta ihop men även om jag tänker på henne nu så gråter jag inte längre, det kan hända någon gång men ganska sällan. Om några månader så kan man tänka på honom utan att gråta..

Ska dit snart och hälsa på honom, har varit hos mina föräldrar (där han bor) varje dag nu i helgen. Vi bestämde i fredags att det var dags nu.

Idag och innan vi åker till veterinären imorgon så ska han få lite gäddfilé, det tycker han väldigt mycket om. Och jag vill inte att han ska vara hungrig imorgon hos veterinären, då ska han få vara mätt och vara så glad han kan.

Usch, kan inte sluta gråta…

Det är det som är det svåra, att veta när det är dags att släppa taget hur tufft det än är. Du gör rätt som ser till din katts bästa och välmående. Tänk på alla glada och goa händelser som blir vackra minnen istället.

Det är ett tungt beslut, men jag tror att ni har fattat det rätta beslutet för Tusses skull!

Det är hemskt att behöva ta farväl av en kär vän och kamrat. MEN att ta detta beslut, utifrån kattens mående, är en kärlekshandling. Det sista man kan ge sin  katt. För hur mycket vi än vill ha våra älskade katter hos oss för alltid så kommer ändå den dagen när vi måste säga farväl, för kattens eget bästa.

Visst det är jobbigt och svårt. Men det måste vi veta den dag vi skaffar vår katt att denna dag kommer då vi måste ta detta svåra beslut.

Katterna förstår att vi vill dem väl, att vi tvingas ta detta beslut för dem. Men visst det är jobbigt. Men vi får aldrig låta våra känslor styra utan det är kattens mående som måste få styra detta.

Ofta kan det underlätta att kunna få hem en vetrinär för att få detta gjort i hemmiljö. Det stressar katten mindre, den behöver inte resa till en djurklinik med en massa främmande lukter och främmande människor omkring sig. Katten är ju sjuk och behöver inte flera jobbiga situationer runtomkring sig.

Så har man möjlighet så tycker jag att man skall ta hem vetrinären till sig. Man kan alltid fråga när man ringer och pratar med vetrinären om avlivning.

Jag har det bra som har en vetreinär som alltid kommer hem. Men jag vet även vetrinärer som har en klinik där vetrinären kommer hem om man vill det. Jag har låtit avliva flera av min katter här hemma. Det är inget jag ångrar. Det har varit mycket mindre stresande både för mig och katterna. Dessutom har mina andra katter haft möjlighet att kunna få ta farväl, om de velat.

Så att ta detta beslut ser jag som en sista kärlekshandling till den älskade katten. Att se till så de slipper lida mera.

Våra älskade katter får gå över Regnbågsbron till en friskare värld där de mår så mycket bättre.

Usch vad tråkigt. Men det är bättre att låta honom somna in än att han skall lida. Man kommer till en punkt då man vet att det är för deras egna skull. Men naturligtvis är det väldigt ledsamt. =(

*kramar* Madeleine

Tack allihopa för dom fina orden.

Det märks nu att han börjar tackla av, vi ställde fram gädda till honom när han sov och efter några timmar så sov han fortfarande och hade inte rört gäddan, han älskar gädda så det märks att han är väldigt trött nu.

Jag är ändå väldigt glad att avlivning finns som ett alternativ, det finns så många gamla och sjuka människor därute som egentligen skulle må bättre av att få gå vidare så det är skönt att man kan göra det här för sina fyrfota vänner så att dom slipper lida den sista tiden efter ett så fint liv.

Jag kommer nog känna en lättnad när allt är över, nu har man fortfarande allt framför sig. När våran hund gick bort i januari i år så var jag faktiskt lättad att det var över, hon hade varit sjuk i 7 år och man bävade inför den dagen men när det var gjort så var det skönt att hon fick det bättre och man visste att man inte hade den dagen framför sig längre.

Nu ska Tusse få träffa sin mamma Sara igen, hon gick bort den 20 juli 2005 så hon var 13 år gammal. Han saknade henne väldigt mycket i början så nu ska han få träffa henne igen.

Och jag vet att jag kommer få träffa honom igen, han kommer inte vara döv och dement då och han kommer vara pigg i kroppen som han tidigare var när jag träffar honom och de andra som gått vidare… Då kommer vi träffas och vara glada igen…

Jag och mamma tittade lite i gamla fotoalbum ikväll när jag var hos dom och här är en bild på Tusses mamma Sara som kattunge. Hon föddes i juni 1992 och somnade in i juli 2005.

Här är en bild på en pytteliten Tusse med mamma Sara.

Vilken vacker kille förstår att det är svårt men ändå bra när man känner det är dags då gör man honom en tjänst att hjälpa honom. Jag hoppas han får ett fint avslut nu.

Många kramar vet det känns väldigt tungt

Nu ska jag snart åka till mina föräldrar igen och vara där en stund innan vi åker till veterinären. Ikväll ska jag tända ett ljus för honom, ni får gärna göra detsamma… Imorgon ska vi åka till våran sommarstuga och begrava honom, bredvid sin mamma… Han älskade att vara vid sommarstugan, han har varit där varje sommar sedan han var liten…

#12

Ni ger honom verkligen ett värdigt farväl.

Tänker på dig.

ikväll tänder matte och katterna ett litet ljus för Tusse och hans familj som älskar honom så mycket att de kan släppa taget nu när det är dags för honom att vandra över regnbågsbron till Tasseland. vi skänker också en liten slant till katter som inte har lika stor tur att ha en sån underbar familj för att hedra Tusse.

styrekramar till dig!

Tänker på er

Jag tänder ett ljus här hemma…

Tack så mycket för de fina orden allihopa… Betyder mycket…

Kl. 15.51 idag så slutade han andas och jag känner mig på sätt och vis ganska lättad, man har inte det framför sig längre. Är fortfarande jätteledsen men nu gråter jag inte så hysteriskt längre som innan. (Fast tårarna kommer igen nu när jag skriver det här.) Då oroade man sig så över hur det skulle gå, men det gick jättebra.

Vi fick gå ut genom en annan dörr efteråt och då såg jag veterinären i ett annat rum när hon snöt sig och det kändes faktiskt ganska bra, att hon inte bara är en veterinär som gör sitt jobb utan att hon är mänsklig och tyckte det var jobbigt när vi var ledsna. Det var på sätt och vis en tröst.

Imorgon ska vi till sommarstugan och begrava Tusse bredvid sin mamma Sara, han är med henne nu och våran hund Molly som somnade in i januari i år fiskar upp lite gädda åt honom, det var hon alltid med och gjorde förr. Allihopa älskade att vara vid sommarstugan och Tusse har varit där varje sommar sedan han var liten.

Tusse fick lite gädda igår och kycklinghjärta idag innan vi åkte så att han slapp vara hungrig där, kycklinghjärta tyckte han var jättegott.

Än en gång, tack allihopa för stödet, det värmer.

Vila i frid Tusse

  jag är så innivassens blödig, Uff va jobbigt

Tänker på dig. Vet precis hur det känns.

Kram

Ha det så bra lille gammelpojke

Hej vännen

Hej vännen!

Jag var med om samma sak fast akut för 5,5 vecka sedean. Min älskade röda Börje hade varit lite krasslig några veckor och inte ätit så bra. ett besök hos veterinär blev att han hade magkatarr. Det bliev inte bättre och vid nästa besök efter en jobbigt tung helg så konstaterade en annan veterinär att han hade tumörer och vätska i lungorna. Jag fick bestämma mig på stids och det var så fruktansvärt att jag aldrig kommer över det. att se på honom ( haft honom sedan 11-dagars ålder) och säga att du kan inte följa med hem. Jag är 50+ men är så fruktansvärt ledsen fortfarande. Har en katt kvar men det är inte detsamma. Han kremerades och väntar på min hylla på att vårsolen ska komma fram. Då ska han stoppas ner i min dotters trädgård med sitt gräs under sig och sitt halsband. Han var innekatt som följde med ner i trädgården. Äskade börje vi ses en gång.

Det här hjälper mig mycket:

Regnbågsbron
_På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som
vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit
frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…_

det här håller mig uppe tills min tid är slut. 

Börjes mamma forever