Åh vad roligt!
Birmor är så härliga. Kusinen har en underbar brunmaskad hane.
Lycka till

Tack för lyck önskanTyvärr så blev det ingen liten tjej för mig.Det klickade liksom inte till.Det måste kännas in i hjärtat och det gjorde det tyvärr inte.Så jag får fortsätta att leta.

#2 Ah vad synd.

Jo, det måste klicka!
Bättre lycka nästa gång!

Förstår precis vad du menar. Vi var iväg och kikade på en annan liten rexhona innan vi åkte och tittade på lilla July som vi föll pladask för. Den första rexhonan vi tittade på kändes inte alls rätt. Inge fel alls på katten men det klickade bara inte, varken för mig eller någon i min familj. Känns det inte rätt så finns det massvis av andra katter som letar nya och bra hem.

Lycka till i ditt sökande efter rätt katt!

#4  Får jag fråga varför det inte klickade.

var det uppfödningen i sej som inte kändes rätt, bemötandet ?

Utsendet på katten och kontakten med kattungen ?

Va det något med föräldradjuren som inte stämde ?

Jag är nyfiken som uppfödare.

#3#4  Jo man får ju fortsätta att leta det är ju som sagt var inte ont om Birmor.

#5 - Nej, det var absolut inget fel på vare sig kattungen eller uppfödaren. Ett problem var att kattungen saknade stamtavla, och vi vill ju ev ställa ut henne och ev ta en kull OM det visar sig att hon har ett utseende och temperament som bara måste föras vidare.

Jag har ju som jag tidigare berättat haft avel på kaniner och tycker det är kul med uppfödning. Eventuellt om jag och min man blir "duktiga" på katter så skulle vi kunna tänka oss en kull eller två på vår blivande hona. (fast vi förstår ju givetvis att man inte blir duktig över en natt, det är ju erfarenheten som skapar kunskapen)

Kemin mellan oss och kattungen var väl inte heller den jag önskat i ärlighetens namn. Hon va ursöt och snäll, men hade inte alls tid att stanna och gosa med oss. Det fanns ju hur mycket skojigheter som helst att undersöka eftersom balkongdörren stod öppen och hon och hennes syster var tvungna att hålla koll på allt kul som hände överallt. Så de sprang in och ut hela tiden.

Om vi hade kommit när de hade rejsat av sig ordentligt innan och de varit lite lugnare så hade man kanske kunnat hälsa mer ordentligt på henne, och om vi hade kunnat sitta ner tillsamans i soffan så hade hon säkert krupit upp i våra knän och vi hade varit fast…

Men så är det. Jag är säker på att hon fick komma till ett toppenhem till slut. Känner man inte 100% säkert att detta är katten för en själv, då tycker jag att man ska avvakta, som sagt var så ska man ju ändå leva tillsammans i många många år!

#7  Tala alltid om för uppfödaren dina planer så hjälper hon dej till en rastypisk fin lämplig hona som hon själv tror på, uppfödaren är säkert villig att hjälpa dej som mentor.    Alla har vi varit nybörjare och det finns inget bättre än ha en mentor som man kan vända sej till med alla funderingar och frågor som dyker upp på vägen till att bli uppfödare.

Lycka till med ditt val av en kisse.

#8  Absolut! "Uppfödare nummer 2" som vi nu tingat kattunge hos, hon lovade livstids kattsupport, och det är ju en enorm trygghet för oss som nybörjare. Utan en mentor som håller en om ryggen och vägleder så vette sjutton om jag skulle våga mig på att ens fundera över att åka på utställningar och ev i framtiden ta en kull.

Det klickade kanon med både kattunge och "uppfödare nr 2" så jag hoppas och tror verkligen att det kommer gå bra!

Roligt att höra hur olika vi är

Nu har jag ju två husisar men den första, Moritz visste jag inte ens vilken färg han hade när vi skulle hämta honom. Det enda jag visste var att han var korthårig.

#10 - Javisst, är ju skönt att det finns så pass mycket olika människor, på så vis finns det ju en människa till varje kisse!

Men om det inte hade klickat med din Moritz, hade du tagit honom ändå då ihopp om att "det skulle ta sig" så småninngom?

#11 Jag hann inte tänka. Kvinnan på adressen stack ut honom utan att öppna hela dörren och undrade om vi hade pengarna. Jag tog snabbt upp dessa och där stod vi med lille Moritz…

Det var bara att rädda honom därifrån. Dessutom skulle han vara 12 veckor enl. telefonsamtal med kvinnan men han var nog inte mer än 6-7 veckor.

Idag när jag vet bättre hade jag anmält henne.

Moritz är den randiga katten på bilden.

Oj oj oj, vilka tokiga människor det finns i världen…

Men vilken tur att du tog honom i alla fall, annars vet man ju inte vilket öde han tvingats gå till mötes… Han ser supergosig och söt ut!

Han är jättego och charmig men vilket jobb vi har haft med honom. Han är helgalen och busig också. Den påhittigaste katt jag haft.

Ophelia: Ska du inte ha en cornish då?

#15 Jag ska!

Fast det vet du ju

# 16 Klart jag vet!

ophelia!

Nej men detta har jag missat! Inte varit inne på iFokus så mycket sista tiden men detta fick jag ju inte missa.

Oh vad roligt att höra att du letar birma.
Lycka, lycka till!!!

#18  Tack tack Jodå jag letar och det ska kännas rätt till 200% så det får ta den tiden det tar.Jag vill ställa ut så det är ju en del som ska stämma på liten kiiiise.Helst vill jag ha en brunmaskad men kan tänka mig en padda också.

#19 ofhelia

Vad kul. Det är rätt att låta det ta den tid det tar och att klicket blir det rätta. Brunmaskade är så vackra (har själv två) och paddor är jättefina med sina spännande färgkombinationer. Så sant, det om utställningsgrejen. På ena stället ska vara kilar, på andra stället får det inte finnas några och mycket annat därtill… inte lätt.

Men din lilla birma finns där ute någonstans, alldeles säkert!
Den som väntar på ett klick väntar aldrig för länge.