Sällskap först och främst, men sen trillade jag in på avel och utställning.

Jag har haft katter hela livet, och finner en ro att ha dem runt mig.
Att ha en egen personlighet man inte riktigt kan styra över, och bli överraskad av från dag till dag lockar mig.

Att skaffa en katt och lära känna den, och den är inte som katten innan.
Jag tror jag skulle må mycket sämre om de inte fanns omkring mig.

Sällskap.

Jag hade katt när jag var liten men pga av allergi i familjen har vi inte kunnat ha det på länge. När jag flyttade hemifrån var det självklart att skaffa katt och sambon har också alltid haft katt så då blev det två rackare.

Sällskap och hobby!

Sällskap först och främst, de är mina bästisar ju :) De är bättre än tv:n och de är så mjuka och goa och kela med :)

Sällskap enbart.

Djur berikar livet och katten är det ultimata sällskapsdjuret tycker jag

Mina katter är min familj här. de är som om de skulle vara mina barn och berikar mig med kärlek och sällskap.

Man känner sig aldrig ensam och har man en lite sämre dag så får de mig att må bättre. Vad går upp emot att borra ner stt ansikte i en riktig go kattmage, en katts spinnande mot sin kind eller en riktig mysig nospuss.

Så sällskap är nog det rätta svaret.

för att ha någon som väcker mig klockan 5 på morgonen med ett ihärdigt spinnande. för att ha något som jamar så hjärtskärande att grannarna tror vi plågar dem, endast för att man glömt veckla ut prasselröret. för att ha något som har öppnat alla skåp och lådor i köket när man har bråttom till jobbet på morgonen. för att ha något att leta ihjäl sig efter i minst en timme innan man inser att odjuret sover längst in i garderoben och fattar nada när matte kramar i småbitar av lycka över att den inte skuttat ut från ballkongen. som tittar på en och verkar säga "my ass att du är det smartaste djuret" när man flumdansar i vardagsrummet. för att ha något som ska sitta i den nyplanterade balkonglådan, som sitter innanför dörren när man kommerhem från jobbet. som kryper nära nära och somnar med huvudet på min haka och för att ha ett litet monster att pussa god natt på morgonen.:D

oh-la du verkar ha beskrivit precis en hel dag med hur det är att vara kattägd;) Klockrent.

1. Sällskap

2. Avel & utställning

Jag instämmer med både #6 och 7.

Att ha en katt är en del av livet. Så är det för mig i alla fall. Tjusningen med katten är att man aldrig kan styra och ställa över den efersom den är så självständig.

För att inte tala om de ögonblick som man verkligen får ge katten kärlek och upplever att den ger kärlek tillbaka. Det finns ingenting som går upp mot kattkärlek.

Detta har jag skrivit på min personliga sajt och jag tror faktiskt på detta:

För några år sedan läste jag i en bok att katterna (tamkatterna) var högt utvecklade varelser och kom ner till människorna för att leva hos oss. Och vara oss till  hjälp. Egyptierna dyrkade katterna, de förstod att katterna stod över oss människor. Nu för tiden har vi massvis med katter, både hemlösa och katter som bor i ett hem.

Vi som är kattägare, vi vet att de har något mycket magiskt över sig och som vi aldrig får svar på.

sällskap och så ska hon hålla mössen på avstånd.

Första katten var främst och fortfarande rent sällskap =) Vi ville så gärna ha en katt tillsammans och hittade då Lea.
Sen hade jag en dröm om en röd skogkatt och så snubblade vi in på utställning och nu till sist lite avel.
Vi har nu tre katter, Lea (huskatt), S*Vrethagens Madame Mim (skogkatt) och S*LaSadie's Dakota (skogkatt o Mims dotter) och dom är allra främst till sällskap, allt annat är bara bonus!

Sällskap först o främst men sedan började jag ställa ut o träffade på Norska Skogkatter så en sån köpte jag mig o sedan ville jag ta en kull o på den vägen är det. =)

Intressant läsande :) Som sagt, sällskapet slår ju allt. Känner igen mig i mångas beskrivningar. Jag har vuxit upp med katter i hela mitt liv och när jag flyttade hemifrån och flyttade tillsammans med min nuvarande sambo, så kände jag att något saknades… så jag skaffade och har två huskatter idag som sällskap. Jag har alltid varit en kattmänniska och kommer nog alltid att vara :) Varje katt är unik och det är det som är så fascinerande.

Nu på senare dar har jag fastnat för raskatter och lärt mig otroligt mycket mer om katter överlag, så någon gång i framtiden vill jag ha en raskatt och det skulle vara trevligt att ställa ut den också om det vill sig väl. Uppfödning av raskatter är jag också intresserad utav, men det blir ett senare projekt s.a.s. då jag har fått bredare kunskap om den rasen jag vill föda upp.

Allt utom stallkatt.

Sällskap först o främst, sen halkade man in på utställning!

För vår del är det ett trevligt inslag i familjen, även om jag inte direkt tycker att vi sällskapar med katten. Lite gosning någon gång då och då bara när hon själv tycker att det är läge.

Att det är katt och inte hund beror på att jag är borta tre hela dagar i veckan och min fru är borta fem. jag kan inte tänka mig att ha en hund under såna förutsättningar. Katten reder sig själv under vår bortvaro.

Sällskap, intresse och välgörenhet (om man kan kalla det det)!

Varför jag nämner välgörenhet är för att jag senast köpte katt från Djurens Vänners katthem, då stödjer jag ju dem och ger en stackars katt ett bra liv :)

o sällskap då! Älskar att ha katter omkring mig, jag blir lugn och glad. Så fort jag inte har något att göra så kelar jag med mina katter och de sover även i min säng om nätterna. Hjälper mig att glömma bort min mörkrädsla och spöktankar. Jämt när jag får för mig att det spökar så tänker jag att katterna måste ju märka det om jag gör det, och om de inte reagerar på något så är jag övertygad om att det inte spökar och då kan jag sova! :P 

Intresse för djur har alltid funnits, speciellt katter! Har ju gått djurvårdsinriktning på gymnasiet och då har vi fått tagit med våra djur för allmänundersökningar och på så vis har jag lärt mig känna mina katter ännu mer.. det var här mitt intresse för att skrapa tandsten själv kom fram! :)

Sällskap. :)

Sällskap :) Det var tänkt utställning också, men det blev aldrig av.

Har alltid velat ha katt, och ångrar det inte en sekund. Katterna förgyller min vardag :)

Sällskap =) Kanske utställning någon dag för att prova på!

Älskar ju katter och har gjort sedan födseln. Sällskap är väl den ursprungliga anledningen. Att vi har så stort kattgäng som 9 kissar beror på att vi är engagerade i hemlösa katter.

Ren sällskap:)

Sällskap o ingenting annat. Livet utan en kattkompis eller två skulle vara ett väldigt tomt liv. Har alltid haft en eller två kattkompisar runt mig ända sedan jag var liten.

Använder min raskatt till sällskap och utställning. Skulle använda henne i avel men vet inte om det blir det. Min huskatt är enbart för sällskap :)

Den anledningen att jag har katter är sällskapen man får och att jag har ren kärlek till katten :). Alltid skönt att komma hem och få två mjamande katter kängande på sig för att man kommer hem :). Skönt oxå att när man sätter sig i soffan och får en gossande, kurrande katt i knäet ;).