Jag köpte givetvis

Ha ha!

Nej skämt åsido, Tiger (första katten) hittade vi faktiskt på Blocket!

En chansning som blev rätt kan man säga. Den andra katten hittade jag också på blocket, faktiskt. Mejlade lite till uppfödaren innan jag tog mod till mig och ringde. Har alltid haft lite svårt att bara ringa människor sådar! Men det gick bra. Med båda katterna var det meningen att vi bara skulle "titta lite"

Så kan det gå…

Vi hittade Buster på Blocket.. ja, egentligen var det inte honom vi ringde på. Hans bror var ute på annons. Men han var såld. Uppfödaren sparade vårt telnummer utifall att.. Någon vecka senare ringde hon och sa att hon fått ett återbud på en katt pga att denna hade ett navelbråck. Vi åkte och tittade på den lille, och fastnade direkt! Så vi är glada att de andra inte ville ha honom, för då kunde han flytta hem till oss!

1# Okej :) Kan ju säga att jag oxå har svårt att ringa folk sådär ;)

#2 oki, problemet är att föräldrarna inte vill ha . . .

Min första katt köpte jag själv i stort sett samma dag som jag flyttade hemifrån. var inne och tittade på bilder på den lilla tjejen hur länge som helst, mailade uppfödaren om intresse, mitt i allt blev mormor sjuk så jag drog mig ur, en vecka vecka senare ringde jag uppfödaren och sa att jag ville titta på henne. saken var biff, samma dag la jag och sambon handpenningen och en vecka senare kom hon hem till oss. hon hade brutit svansen när hon var bäbis varpå en österrikisk uppfödare hade dragitsig ur köpet, och tur var väl det. underbarare kisse finns inte! min andra kom tillmig två månader senare. impulsköpens impulsköp. ringde uppfödaren på onsdagen och hade katten hos mig på torsdag kväll.

tyvärr är det dagen man fluttar hemifrån man får längta efter när man vill ha ett husdjur och föräldrarna inte är med på idén. ett djur  ska vara efterlängtat av alla, intebara av en. och det är värt varje sekund av längtan, önskan och planering den dag man står där med sin alldeles egen lilla pälsboll.

#5 då lär jag få vänta ett tag om jag ska vänta till jag flyttar ;) men jaja, den som väntar på nått gott..

Ja du Glader, vi hade katt hemma när jag bodde med mina föräldrar. Så jag kan nog inte hjälpa dig med knep. Men kan du inte visa bilder på vackra katter, visa knasiga kattbilder så dom tycker att katter verkar kul osv?

Har det med ekonomi att göra att de inte vill ha katt så kanske du kan erbjuda att ta en del av dina pengar att bekosta mat eller nåt?

Ja vad som helst bara du får en katt!!! För åtminstone en katt per person borde det finnas

#7 tack för svaren :D

Vi hittade Minou på blocket, eller det var inte just Minou, men det var en annons från uppfödaren. Sådan åkte vi dit och kollade på deras katter. Och så tingade vi Minou :)

Polly hittade vi på Örebro Katthem. Henne skulle vi bara ha :)

Våra två systrar var inte alls planerade. Men deras mamma passade på att föda dem mitt under påskfirandet hemma hos min dåvarande särbo. Sen var både jag och barnen sålda till dessa två skönheter. Inget vi har ångrat!

#9 oki, tips på hur man frå förldrarna att vilja ha.

#10 okej :)

#11 Du får tjata tjata tjata.. Det gjorde jag jämt förr när jag ville ha något djur (jag bor inte hemma längre).
Mamma var inte svår att övertala men pappa var inte så sugen på djur, men lite tjat lönar sig. Och visa att man kan ta ansvar själv för katten. Men föräldrar kan vara omöjliga vet hur det är :P

jag flyttade äntligen till en lägenhet där jag kunde ha katt och vid det laget hade jag redan bearbetat hela min familj och sambo… köpde anni innan jag köppte möblerna jag  behövde.

#12 #13 tack för svaren :)

Min mamma har alltid gillat katter och har velat ha några.. Men i några år så hade vi inga, just för att hennes kompis som ofta då var och hälsade på är väldigt allergisk. Så då ville mamma inte ha katt.
Men en dag, efter att jag och syster har tjatat lite, så hade hon varit hos en och tingat en katt^^
Tyvärr dog den, men bara någon månad senare så ringde uppfödaren igen och sa att hon hade en kattunge över och att vi kunde komma och hämta den med en gång om vi ville=) Vilket vi självklart ville^^

Nu har vi 4 katter hemma. Och ska även ha kattungar. Så från att det har varit tvärstopp i några år gällande katter, så har vi snart hela huset fullt=)

Så det är mest bara till att tjata. Och ta med dig dina föräldrar för att titta på några kattungar, så ska du se att dem smälter;)

-dubbel-

Jag har haft katter tidigare i familjen jag växte upp i…en huskatt, eller det kanske var en europé? Minns inte…den andra var en blandning av angora och perser. Men då kanske det räknas som huskatt? Fast hon hade stamtavla och var med i en tävling en gång och kom 2:a…var en norsk katt som vann (kanske skogkatt?)

När jag träffade min sambo hade han en huskatt..en blandning mellan skogkatt och nåt, minns inte. Så fin :) Titti

Titti:

Våra huskatter nu - fick en kompis av misstag, mamman åt p-piller men blev gravid ändå. 2 st underbara huskatter som kom till oss när de var 12 v gamla, set var 3 st i kullen, men det var någon annan som paxade den tredje :) Men jag fick se bilder redan från att de var 20 minuter gamla…så vi fick följa deras uppväxt genom bilder iallafall :) (vi bor inte nära, jag i Borlänge och hon i Jakobsberg)

Vi, jag och min sambo är så kära i våra katter. De är som våra barn på nåt sätt, då vi inte fick egna barn :)

Här är våra katter när dom är några v gamla, det är inte jag som tagit bilderna..(ska se om jag kan lägga in bilderna)

Hm, har massor av bilder på katterna då dom var små, men hittade bara dessa..:(

Truls:

Truls igen:

Bissette:

Kanske du kan övertala dina föräldrar att ni ska vara fodervärdar till en katt under en begränsad tid, till en början.

Detta är ett alternativ jag som mamma har valt. Min pojke ville gärna ha katt, men jag är inte lika intresserad. Tillfället poppade upp att ta hand om en Somalihona under ett år. Jag tycker det är ett bra sätt att se om grabben är tillräckligt intresserad och tar ansvar för katten. Samtidigt slipper vi kostnader för vetrinär, vaccinationer, försäkringar osv. Vi vet också att om det inte funkar, så får katten åka hem igen. Vi slipper tänka på omplacering eller oroas oss för att kisse inte skulle få det bra.

Om allt funkar som det ska, så kommer katten att föda en kull här till hösten och då kan vi behålla en av ungarna. Då har vi haft en lång prövotid och jag kan känna mig mer säker på att min son ger katten den kärlek den förtjänar.

Det finns alltså alternativ, där man inte behöver binda upp sig för ett helt kattliv, om man är osäker ;)

Prata med din mamma och hör dig för med uppfödarna här inne :)

Lycka till.

#12  Hmm.. som förälder så vet jag inte om jag tycker att barnen ska tjata till sig saker och ting.. Har en tonåring hemma och jag försöker lära henne att inte tjata om saker..

#18

Jag tycker det var ett mkt bra råd du kom med :)

När jag fortfarande bodde med mamma i Kiruna så såg vi en annons, någon som inte kunde ha kvar sin katt, minns inte om det var pga allergi. Så vi åkte dit, träffade en vild och busig kattpojke på några månader och han följde med oss hem samma kväll .

Sen när jag flyttade så fick han stanna hos mamma. Men min systerson blev allergisk och eftersom han var hos mamma mycket så frågade hon om jag inte kunde ta Mori (katten alltså) hit, så  nu bor han här med mig, sambon och hunden

#21

Naw, så gosig :) Är jättelik den ena av våra 2 katter :D

#22 Ja han är nästan löjligt gosig på kvällarna  Trängs som bara den i sängen, men jag klagar inte, det är så mysigt och varmt :).
Gillade första bilden på din kisse Truls du visade, jättehärlig bild

"0 Svarade på en privatannons i dagstidningen, det har jag förresten gjort med flera katter. Den sista som nu är 5 mån. har vi adopterad från ett katthem. Det kan jag varmt rekommendera, det känns verkligen som man gjort en god gärning.

#23

Truls är mer gosig med husse och Bissette med mig :D Så vi har som "varsinn" kisse nästan..*s* Ibland byter dom..ett kort tag

Ja visst är den härlig. Det är hon som födde upp katterna som tagit bilden och hon har vunnit en tävling i någon tidning med den faktiskt :)

Jag funderar på att göra en tavla av den, har fått lov av hon som tagit bilden :) Men vill ju göra på den andra kissen också…men vill ha en lika häftig bild, men det är så svårt att fota svarta/nästan svarta katter tycker jag :)

Jag skaffade min första katt när jag bodde hemma hos min pappa, som inte gillar katter alls. Men mot att jag skulle stå för all skötsel, mat, veterinärräkningar (både planerade som vaccinationer, kastration m.m. och ev. oförutsedda besök) och övrigt nödvändigt så gick det bra.

Men för mig var det inte så svårt ändå, jag var ju ändå 20 år och inte allt för långt kvar tills jag skulle flytta hemifrån.
Såg i din presentation att du är 12 år, och då är det alltid målsman som har yttersta ansvaret över dina djur tills du är myndig. Däremot kan du ju kanske göra en överenskommelse med dina föräldrar att du gör så mycket du kan för att ta hand om katten. Gör rent lådan, ger mat, betalar de kostnader du kan. Allt för att de ska veta att det inte blir så mycket besvär för deras del, utan de får en härlig familjemedlem i stället.
Läs massor, och berätta för dom om allt du lärt dig t ex vid middagsbordet, en längre biltur osv. Låna hem böcker från biblioteket, läs och visa. Se till att sköta övriga djur exemplariskt för att visa att du kan ta ansvar.

Var beredd på att det kan ta tid att övertyga. De kommer ju vilja vara säkra på att du verkligen vill och har ett brinnande intresse, att det här inte bara är en tillfällig grej så de kommer stå för all skötsel när katten är omkring ett år gammal och sen för resten av dess liv.
Se väntan som något positivt, du får mycket tid på dig att lära dig massor om katter! I slutändan sen om/när du får en kattunge så är allt värt det.

#25 Jo jag håller med angående att fota svarta djur, omöjligt ibland känns det som :P Har själv en nästan helsvart hund som jag gärna fotar, men det är inte så lätt alla gånger :P

Tack för alla svar :D

#0
Kommer inte ihåg första katten men den som vi har nu hittade vi på annons när vi var på husdjursmässan 2000 :)

3 katter är omplaserade o en köpte vi som liten kissunge, och en är hittekattunge (4-5 mån nu) så 4a av 5 katter valde oss helt kan man säga :D då deras matt/ar/huss/ar ringt oss om att dom har katter som de tror skulle trivas hos oss o det gör dom ju med:)

#27

Ja..visst är det tråkigt? :p

Jag har tjatat lite på mina föräldrar om att jag vill ha katt i ett halvår nu. Pappa säger att han inte är en djurmänniska men mamma skulle jag nog kunna övertala och då har pappa förhoppningsvis inget aatt säga till om ;). Problemet är bara att jag gärna vill ha en innekatt eftersom vi bor ganska nära väl trafikerade vägar men mamma tycker att det skulle vara synd att ha en innekatt eftersom "det inte är naturligt för katter att ine få springa runt ue som de vill" även om jag har lovat att vänja den vid sele och koppel och gå ut med den varje dag. Hur ska jag få henne att ändra sig? Jag vill absolut inte ha en utekatt pga alla bilar.

#19 Nej som förälder kan jag ju förstå om tjat är jobbigt, men det är ju det barn gör på sina föräldrar: tjatar alltså

Jag fick vänta tills jag flyttade hemifrån.. 3 veckor efter jag flyttat så kom Puma en liten mager hemlös katt..Jag hade inga tankar på att skaffa katt just då men ingen annan kunde ta hand om henne o det var så kallt så hon flyttade in bland flyttkartongerna.. hon e den ljuvligaste katten man kan ha.. min andra katt köpte jag 1 år senare.. Puma kände sig ensam o jag ville ha en hankatt..

Jag hade börjat fundera lite smått på att skaffa katt när jag såg Lukas på blocket. Var inget snack om saken, honom skulle jag ha, och han fanns kvar. Nu har han bott hos mig i i snart 16 månader. För 1 år sedan ville jag att Lukas skulle få en kompis och då hittade jag Lova på blocket. Ett väldigt bra köp för hon och Lukas älskar varandra hur mycket som helst. I höstas ville jag göra en insats och ta hand om en hemlös katt och hittade en katt på Örebro Katthems hemsida som jag åkte och tittade på. Slutade med att jag adopterade hennes syster Lia istället dock. Helt rätt val för alla mina tre funkar så himla bra tillsammans. Har verkligen haft tur med alla mina katter.

vi hittade vår kattunge genom våra bästa vänner, ingen vill köpa honom för han hade ett öga som var lite mindre än det andra.. han är en rolig katt dock =)

Min brors katt fick kattungar, då tog jag en för han hade svårt att bli av med dem. Sen fick min katt ungar. Den ena ungen har jag kvar idag. Mamman lever tyvärr inte längre.

Min första katt fick jag i Spanien (Tiger) han och sina 3 syskon var inne i ett växthus, tyckte det var så synd om dom och ägaren ville inte ha dom så gick han efter mig hela tiden så jag tog den gula katten. Sen en köpte jag på torraveja marknaden sen gizmo fick jag av en klass kompis, och han visade sig till sist att han var inavel.

Sen moris hittade jag på blocket, sigge hittade jag via katter i fokus

Hehe

vår första katt köpte vi från min mammas arbetskamrats bekant (struligt, jag vet)

mina två jag har nu, samt min lillasysters (helsyster med min hona) och mina föräldrars (halvsyskon med mina) gick lite lustigt till..

var iväg och skulle betala hö hos de vi köpte hö till hästarna hos och mamma pratade lite löst med kvinnan om att jag funderade på att skaffa katt. då kubbade tanten in i huset och hämtade en svartvit liten hane som hon ojade sig över att de skulle vara tvungna att skjuta om ingen tog honom; och vips stod jag med en kattunge (Fredag) i famnen och fick panikköpa in låda, mat, sand osv samma kväll. när vi ändå stod där fick jag syn på en låda på bron som det rörde sig i; där låg en kull med små kattungar, grå och gråvita, och jag bestämde med kvinnan att jag skulle ha en till och att hon skulle ringa när den var leveransklar. några veckor senare ringde hon och vi åkte upp, och när vi ändå hämtade en (Kaka), så råkade det bli tre (mina föräldrar och min lillasyster tog varsin också (Ozzi och Smulan))

för dessa fyra betalade vi en symbolisk summa om 200 kr, men det viktigaste är att de har fått bra hem!

Nemo och Melvin hittades av min kompis under ett gasolskåp bakom deras krog som de äger. Magra, sjuka och skygga.. Det tog ett par timmar med rivsår och morr men vi fick in dom i en bur och med många turer till vet. och med pencillin så är dom nu 6 månader och pigga små busar! =)

Ruphus vår stora kisse var lite av ett underbart misstag.. Hittade honom här på iFokus.. Hittekatter.ifokus, han behövde ett hem då han gick hemlös runt på en camping..

Vi surfade runt efter Ragdolls och hittade Mao, blev kära direkt och jag mailade till uppfödaren. Sedan ringde hon upp och vi pratade en hel del. Med nr 2 har det varit likadant.

Jag har bara haft en egen.. Han heter Trisse..

Min kompis katt fick ungar, jag köpte honom för 25 kronor ;)

Han är en ladugårds katt, och dem kostar ju inte så mycket.

Men han bor kvar och har bott här i ca 1 år och 1 månad, nästan presis.. för han kom den 9/1-08    Tiden går så fort nuför tiden ; )

men så gick det till för mej.

Min katt Lovis som dog för några månader sedan hämtade vi på ett katthem i stockholm som jag inte riktigt kommer ihåg vad det hette.

Sedan hittade mamma en liten lapp på någon affär och hämtade lilla Birk i ett stall :) Men även han har fått åka till katthimlen.

De som är kvar nu är Labbas som vi fick av min kompis mamma som hade fått lite oplanerade kattungar och Undis som vi hämtade för några veckor sedan hittade vi på blocket :)

jag fick Prinsen genom att jag tjatade som en galning och mamma skickade vidare det till mormor som hade 2 katter "över", alltså de hade vart min morbrors, och jag fick välja en : D

Första katten "jag" hade fanns redan när jag föddes. Pelle hette han, och blev till slut 18 år gammal. Ofta blev han kallad Pelle Svanslös av mina klasskompisar, för han hade ingen svans. (:

Efter honom fick vi Bagheera, en hittekatt. Tyvärr blev han sjuk och fick avlivas. :'

Och efter det köpte vi Mitzi och Tiger som kattungar. När Tiger var ett år blev han påkörd… Så han fick göra Bagheera sällskap.

Nu har vi Mitzi, Missie, Iza, Alice och Felicia, fem väldigt busiga tjejer. Iza, Alice och Felicia är Mitzis barn, och Missie fick vi av farmor och farfar när hon var kattunge för ett par år sen. Även Missie har haft en kattunge, Dixie, men även hon blev påkörd.

#45

Hur bor du?

Min allra första egna katt var en huskatt som köptes av en granne som hade fått kattungar. Min nuvarande köptes av en uppfödare som jag hade varit i kontakt med tidigare och frågat om rasen.

Min första katt fick jag för ca 3 år sedan. Mina föräldrars kompisars katthona fick ungar och det var en gråkattunge kvar. Min pappa är allergisk, men han gick med på att prova, gick det inte fick vi lämna tillbaka honom. Det fungerade jätte bra och 1 juni 2009 blir han 3 år :)

En bild på Tazmanien Devil, även kallad Tazz :)

Min första katt Emil skaffade jag när jag precis flyttat till en större och kattvänligare lägenhet. Det var en kompis till min mamma som hade kattungar hemma, och jag och min dåvarande sambo var och tittade på kullen när de var knappt två veckor gammal och valde ut lilla Emil bland två andra syskon. Sen var det en evig väntan innan jag äntligen fick ta hem honom till mig i början utav sommaren.

Andra katten Stina var ett impulsköp. Jag pluggade och dåvarande sambon jobbade långa dagar, och jag tyckte så synd om Emil som fick vara ensam flera timmar om dagen. Hittade Stina på Blocket, och vi hämtade hem henne två dagar senare. Och de blev bästa vänner med en gång, de är otroligt lika varandra så man skulle kunna tro att de är syskon.