Jaaa… jag ska dit på söndag! Måste kolla hur det går för Zantinos uppfödare, som ska ställa upp just i kategorien "uppfödare".

/Pelusa

Lycka till till er som skall dit=)

Jag är så nervös… Nu börjar jag noja mig för att Selmas päls ska ha blivit för fet. Suck.

Min lille huskattkille HARRY gör debut på Solvalla i morgon lördag. Han klarar kvalgränsen på sex månader med några veckor tillgodo. Ska bli intressant att se vad domaren tycker om honom. Går det bra forsätter vi men om varken domare eller kisse verkar uppskatta det hela så får det vara. Mina ponnyer däremot slipper inte ifrån utställningarna!

Inte noja, Scilla. Det är ju första utställningen, en test, man kan ju inte begära att allt skall vara perfekt…:)

Håller tummarna för er!

Jag har egentligen inga förväntningar. Jag är glad om Selma tycker det är ok och vi inte tycker det är tråkigt. Vet ju redan att hon har små skavanker, men det har vi ju alla. För mig är hon ju bäst i världen ändå!

Och det är ju så det skall vara, allt annat är grädde på det fulländade moset!:)

Lycka till alla!

*tänk om vi hade Katter iFokus vimplar*…:)

Zaba: det började med hästen för mig med. Och nu åker jag land o rike runt o ställer ut mina katter =) Lycka till=)

scilla: Jag vet att det är nervöst. Jag blir hel nojjig innan en utställning. Jag har ju en vecka kvar tills jag skall ställa mina i Tibro men jag börjar redan att bli konstig. Och ändå så har jag ställt ut flera gånger nu=)

Jag blir knäpp 2 veckor innan utställning, och kollar att jag har allt som behövs redan då….*S* Packar väskan 1 vecka i förväg, knäppt, va?!

Carrocs: Då är vi knäppa de flesta av oss tror jag. Jag har redan börjat att packa väskan inför nästa helg=)

Och jag slänger ner allt på kvällen innan eller på utställningsmorgonen…:)

Lycka till alla som ställer ut i helgen och skriv gärna och berätta hur det gick.

Meeen nu är jätte nyfiken hur det gick för er på utställningen=) Ni som ställde igår=)

Äntligen hemma. Suck…

Selma var jättenervös och jag hade dåligt samvete. Precis innan hon skulle upp för bedömning blev det dessutom fräskalas mellan katterna i burarna och hon var både skakig och fräsig när hon skulle bedömas. Är nöjd med bedömningen, hon fick väldigt fina omdömen om sitt huvud, bättre än ex 1:an, men hon blev ex 2. Jag förstod det som om det berodde mest på att hon var så spänd. Andra katten hade bättre djup i färgen men sämre ticking, lite längre ben men som sagt hade Selma bättre ansikte och öron så det var ganska jämt.

Är trots allt ganska nöjd, Selma är mest nöjd med att vara hemma. Får se om jag gör om det. Domaren tyckte absolut jag skulle ställa ut henne mer, att hon var jättefin om hon bara inte var så rädd.

Åh, vilken osis, så himla typiskt att hon som ovan katt skall hamna där det är fräsingar…:/

Vad hade ni för domare?

Scilla: Det låter som hon fick en jätte bra bedömining ialf. Och visst kan katterna vara lite nervösa o fräsiga innan de har vant sig. Jag tycker du skall ställa ut mer för det går säkert bättre nästa gång. Min husis Feztiz var ganska rädd på sin första utställning och fräste åt alla katter men sedan så har hon varit tyst och legat på bordet som en drottning=) Zlatan däremot trivs i buren o med resan men när han skall upp till domar bordet blir han en rädd liten katt. Så han skall bara få vara med på de två utställningar som han är anmäld till o sedan skall han få stanna hemma=) Willow ställde jag ju i mölndal för första gången för ett tag sedan o hon trivdes otroligt bra. Jag är jätte stolt över henne. Hon gosade med domaren o spann hela tiden. Hon gick även med svansen i vädret på golvet vid buren=)

Det var Monica Bokström som bedömde Selma.

Har inte bestämt mig om jag ska testa ställa ut igen. Förmodligen kommer jag ändå göra det för att få en annan domares bedömning.

Scilla: Klart du ska prova fler gånger! Det var ju bara första gången för Selma och dej, klart det kan bli nervöst. Du hade ju också otur med "fräsincidenten" innan bedömningen, det kan ju sabotera mycket. Aslan var 3,5 månader första gången och har vart iväg en gång i månaden och i lördags gick han första gången som vuxen och han var hur cool som helst. Till skillnad mot första gångerna som var fräs & morr ganska mycket. Jag vet inte, men har fått för mej att det är bra om man åker iväg några gånger när dom är ungdjur/junior för att dom ska förstå att det faktiskt inte är så farligt. Grattis till den fina bedömningen! Det verkar vara väldigt olika hur pass mycket domaren tar hänsyn till humöret på katten.

Som sagt så gick Aslan som vuxen för första gången och han fick sitt första cert!! Han var så duktig på domarbordet! Sedan var han uppe för nominering men domaren(hade samma) tyckte att han hade något för stora öron så en burma knep NOM. För övrigt var det EX för nästan hela slanten på hans bedömning! Jag tyckte att domaren var mycket bra med katterna och hon var påläst om bengalstandarden(det är ju inte alltid det är så, tyvärr). Om två veckor bär det iväg till Norrköping.

Så här sov Aslan nästan hela dagen.

Go han är Aslan=) och vad kul att han gick upp i panel=) Grattis=)

#20 Javisst är han, jag håller med!! Men han gick aldrig upp i panel.. en burma knep NOMineringen för domaren tyckte att Aslan hade något för stora öron. Det är klart att det hade varit roligt om det hade blivit så, men dom gångerna han har varit uppe i panel har han inte klarat av det så bra. Han har tyckt att det har varit skitläskigt, så för hans skull så var det nog lika bra.

När och var ska du iväg nästa gång? Jag skulle bra gärna se din snygga Willow irl!

Läste lite fel=) Och om han tycker att det är så läskigt så kanske det var lika bra att han inte kom upp då. Fast det e ju lite extra kul. Mina husisar börjar samla på sig nomineringar o de har ju fått BOX varsin gång. Korthåren är ju jätte svåra att slå. Först till helgen nu så skall vi till Tibro o sedan blir det Oslo i nästa månad. Sedan så skall hon förhoppningsvis paras o bli med ungar så det blir ingen utställning mer för henne på ett bra tag. Men nästa höst hoppas jag att hon är i form igen o kan ställas ut. Vad roligt det är att du tycker att hon är snygg förresten. Jag tycker det med, hon har en grym utstrålning tycker jag. =)

Jag blev bara förvånad då domaren började fråga om abystandarden till personen vars katt blev bedömd. Den hade lite dålig ticking och då ville hon veta om tickingen skulle fortsätta utvecklas på en katt i den åldern. T o m jag vet att sorrelkatter med djupare färg oftast får sämre (iaf mindre synlig) ticking…

Scilla: Ja det förstår jag att du blev, det skall ju en domare veta om.

Såhär står det på min bedömningslapp:

Utmärkt elegant hona med fast och muskulös slank kropp, fina ben i prop ngt lång, elegant has

Exc bred kil med kuvad profil (tendes till bump på nosen), exc haka.

Ögon: Exc mandelformade stora och sitter brett isär

Öron: Utmärkt stora och breda vid basen, sitter fint

Päls: Exc tättliggande silkig kvalitet, bra ticking under utvecklig, exc varmoch ren grundfärg, kunde vara djupare, lite markeringar på frambenen

Svans: Utm form, kunde vara längre

Kondition: Utmärkt kond, lite spänd

Allmänt intryck: Lovande utvecklig, behöver spänna av lite.

Jag har dålig koll på vad dom skriver "för att vara snälla" och vad som är bra på riktigt. Bumpen på nosen är en sån sak där domare kan gå isär. Abyn i min kattbok har likadan nosprofil som Selma och uppfödaren sa att ibland är domarna jätteförtjust i kuvade profiler och ibland inte.

Sedan är hon ju inte riktigt färdigväxt så det skulle vara intressant med en ny bedömning när hon är lite äldre. Är mest glad för jag tyckte Selma var sötats. Hon har så roligt ansikte.

Nu kan inte jag så mycket om aby, men det var ju en jätte bra bedöming. Många ex, o det är ju bra att hon tyckte att Selma var sötast. Ibland så är det ju det som fäller avgörandet med. Och när hon blir äldre o lite kraftigare o så, så tror jag att det kommer att gå jätte bra=)

Monica B föder upp britter och burma, eller gjorde förut ialla fall. Hon brukar vara duktig och trevlig.

Åh, bumpnos är jag vansinnigt förtjust i, det ligger i mina äldre britters linjer och det är allt något särskilt med det, de får en extra busig look tycker jag:) Kanske därför din Selma ser så där extra finurlig ut, Scilla?

Grattis jessica också! Och ja, jag håller med om att man bör testa utställningar några gånger när de är små, gradvis vänja dem, det kan bli en riktig chock att ställas ut som vuxen första gången…

Jag tycker den lilla bumpen är jättesöt, jo hon ser ju väldigt finurlig ut. Om man kollar på rasstandardens så står det dessutom " I profilen visar huvudet en mjuk linje med varken stopp eller rak nos", rak nos är ett fel som kan leda till draget cert.

Det var så många fina katter… Man bara vill ha. Blev rätt svag för orientalerna och rexarna. Sedan var det flera fina britter. Vi brukade reta min brors katt (och min bror!) för att hon var tjock, men jag tror jag får be om ursäkt för det. När man var liten visste man ju inte vad en cobby kropp var för något… Deras pälsar är så underbara, eller hur Pia ;)

Absolut, och cobby är kanon:)

Jag är bara inte så svag för för platta ansikten. Miramiss hade blå brittpappans pälsstruktur, färg och kroppsform men mamma katts näsa. Svansen hade kunnat vara lite tjockare också. En lite dålig bild, men man ser iaf lite grann av damen, här 19 år gammal!

Feztiz har oxå en kort väldigt söt nos=) Det är nästan säkert gammal skogis i henne o huskatt men någon perser kanske har varit med i något led=)

Fast britter, om vältypade och lagom, inte de övertypade varianterna, har ju inte platta ansikten. De ser mer ut som "katten Katt". Men de är ju inte sirligt eleganta i utseendet direkt…:)

Pia: Vad säger du om lilla Miramiss då? Hur brittig är hennes look? :)

Nja, huvudet skulle kunna vara en britt på 70-talet kanske, de har ju blivit lite kraftigare och bredare sedan dess. Kroppen ser kraftig ut på bild och pälsen tät. Det är så himla svårt att säga något mer konkret och intelligent av en bild. Så, ja, jo i delar lite brittigt kanske:)

I britter fanns det ju en gång i tiden en hel del perser för att "cementera" den cobby kroppen och benstommen s a s, så lite perserblod i ådrorna kan ge en britt-look också.

Mamman var som sagt huskatt, men granne bodde en fertil blå britthane. Han var tydligen en riktigt häradsbetäckare… Född runt 1980 skulle jag tro. Jag var mest glad i pälsen, den var så mysig. Fick klappa en britt på utställningen och då saknade jag henne så mycket…

"Häradsbetäckare" det är ett vansinnigt underhållande ord, tänk vilka bilder man kan måla upp genom ord:)

Jepp!