R.I.P Zimba
Snart är det ett år sedan Zimba lämnade mig i september. Den är den största sorgen jag fått bära och jag kan inte sluta vara ledsen om kvällarna och skylla allt på mig själv! Du var min, och du var mitt ansvar! Hur kunde jag vara så oansvarig och dum?! Min älskade katt, om du ändå var hos mig nu och kunde torka mina tårar, jag skulle göra vad som helst för det!
Jag ska tatuera in ett tassavtryck ifrån dig gubben, jag skulle vilja ha det på bröstet, över mitt hjärta. Men jag är för feg. Kan du förlåta mig för det?
Men jag ska hitta den rätta plattsen, där du ska ha ett avtryck på mig. Där du alltid ska vara med mig, genom lycka och sorg!
Förlåt mig gubben för allt! Du är min ängel som är så otorligt saknad!
Jag älskar dig! <3
Åh fy så sorgligt…han förlåter dig nog i sin katthimmel! 
Tack Babbione!
Ja så är det…en katt går alltid när det är dags. Kram!
#3 ja, det är sorgligt. Längtan och saknande är så olidligt stor :'(
kram
Jag vet hur du känner, det är hemskt. Hade man vetat att det skulle hända hade man gjort allt för att stoppa det. Det är så himla hemskt.
Men din katt, finns kvar i ditt hjärta, där är han kvar, och han sitter och vakar över dej, från katthimlen. & kanske träffar han Totte, min katt.
:)
MIN NYA IFOKUS-SAJT ÄR LINDDA, JAG KOMMER VARA INNE PÅ DEN MERA JUST NU OCH TILLSLUT LÄGGA NER VERKSAMHETEN HELT PÅ KISEMISEN.
Tack, vad gullig du är :) Först kände jag sorg när jag såg att denna tråd kommit upp igen, men det känns skönt. Jag börjar sakta men säkert att kunna tänka på min pojke med glädje och inte gråta varenda gång. men det har skärmt mig för att våga skaffa fler djur, vi har dem ju bara till låns! Längtar så tills vi ses igen hjärtat!
Starta ny diskussion