Puttar upp!

Det är ett ganska vanligt problem, att döva katter jamar högt. De hör ju inte sin egen stämma och har ingen uppfattning om hur högt de låter. Din kompis kan försöka att avleda honom när han går omkring och jamar. Leka med honom, gosa med honom… vad som helst som får honom på andra tankar.

Jag har fött upp en döv katt och jag hade honom även hemma en sväng som vuxen och jag märkte att han använder synen mycket mer än de andra katterna. Han lekte med sådant mina hörande katter aldrig brytt sig sig om tex. skuggor på väggarna och lampor på TV-spelskonsoller.

Så en laserpekare, prismor som fångar in ljus och ger ifrån sig häftiga sken på golv/väggar och liknande kan vara bra leksaker till en döv katt.

Men din kompis får nog tyvärr leva med att katten kommer vara högljudd när han jamar. Det enda din vän kan göra är att försöka hålla honom från att jama.

Den döva katten jag fött upp jamade främst när han var hungrig så hans jamande (som iofs inte var överdrivet höga utan av normal nivå) gick att hålla i schack genom att utfodra honom regelbundet (fri tillgång på mat var inte ett alternativ pga. fetma).

För det är också så, att dom har börjat haft en stängd dörr intill sovrummet om nätterna när dom ska sova, just för att katten i sig håller på att hoppa och rejsa och håller på att leka i rummet under natten så det gör det jätte svårt för dom att sova.. och när dörren är stängd så står han utanför och skriker. Dilemmat nu är att dom ska få barn i Mars och kommer han skrika som han gör idag, kommer barnet garanterat att vakna och störas av skrikandet.. och där har vi ett dilemma..

De kanske kan försöka trötta ut honom med lek (eller lägga fram en aktiveringsboll med torrfoder i) innan de lägger sig?

De bör definitivt försöka lösa detta innan de får barn. Jag tror visserligen inte att barnet kommer störas, iaf inte till en början, min 2-veckorsbebis märker inte av varken katter som rejsar eller telefoner som ringer men som spädbarnsförälder är varje sekund sömn viktig. Tror alltså att föräldrarna kommer störas betydligt mer än barnet.

Jag tror inte heller att barnet kommer att störas, barnet hör ju katten redan i mammans mage och ljudet kommer inte att vara något nytt för barnet.

Min katt kille som är 6mån försöker vi aktivera mycket på kvällen, vi såg till att han inte sov (fast han tyckte att det var sovtid!) före vi ska lägga oss. Det har gjort att han är vaken och aktiv på dagen och sover på natten.

Vi har gett upp att försöka plocka bort leksakerna på natten (fått det tipset) han hittar ju saker att leka med överallt!

Jag skulle hellre ha katten springa runt i sängen, det tröttnar dem oftast på efter att man inte bryr sig eller kastar ner dem ifrån sängen hela tiden, än att han sitter ensam utanför sovrumsdörren och skriker, för då känner han sig ensam och ville ha kärlek, då ger  han sig nog inte i första taget.
Våran katt brukar ställa sig på bröstet, sedan ta ett skutt, känns som hon trycker till bröstkorgen med flera kilon då, men på morgonen när hon är så söt förlåter man allt :)

#6

Ett problem med att ha katten i sovrummet är ju det kommande barnet (som jag antar kommer sova i föräldrarnas sovrum till en början). Ett barn kan definitivt störas av en katt som springer omkring i sängen och ska man vara lite petig är det ganska bra om sovrummet till en bebis är djurfritt. Att växa upp med pälsdjur har visserligen en skyddande effekt mot allergi, men överexponering av pälsdjur ökar risken för allergi så det är bra om barnet iaf kan sova djurfritt. Både med tanke på allergi och nattro.

jag skulle köpa en kompis till honom :) du liten kattunge som kan ge honom kärlek och bus :)

#8 kissen har redan en kattkompis :)

attans, det var värre =/:)

Hehe jaa, för det är ju inte av ensamhet direkt..