Det kanske är sånna människor som tänker sig sin katt som en vacker varelse som skrider runt i huset/lägenheten eller sover som en prydnad i soffan hela dagarna (kanske minns de sin barndoms gammla katt som "bara låg och sov")

Sedan skaffar de sig den söta lilla kattungen som faktist kräver att man aktiverar den och den busar och håller på. Det var ju inte enligt planen och man blir besviken och tror att det är fel på katten.

Tja, jag vet inte, men om man verkligen älskar sitt djur så överväger man inte avlivning så lättvindligt.

Jag menar lite får man leva med (se bilden).

Jag tror att det dels är lathet. Många tror att ha en katt är enkelt, till skillnad från en hund anses det att en katt ska uppfostra sig själv. Sen så tror jag också att det beror på att kattens liv anses väldigt lågt i värde.

Det är supersorgligt. En katt behöver också uppfostras, inte till konster men för att lära sig vad som är tillåtet och inte. En aktt behöver också göra av med all sin energi för att bli lycklig. Att avliva katten är bara ren lathet.

Tycker inte heller att man ska ha katt om man inte är beredd att ta konsekvenserna för det.

Eller så har man provat en heldel åtgärder och inte kan reda ut det iaf… Då kan avlivning vara bättre än att låta katten må psykiskt dåligt..

En som är död lider inte

Jag har en sådan katt… Och hitta nya hem åt katter är inte det lättaste.. Tro mig.

#3

Ja jag säger inte att avlivning ibland kan vara nödvändigt, men det ska ske som absolut sista utväg!

Mina funderingar var mer kring de kattägare som har avlivning som en av sina första lösningar på problemen.

#2 men inte att dom uppfostrar sig själva, utan snarare att det är väldigt svårt att veta när de är färdiguppfostrade eftersom de generellt sett sägs göra lite som dom vill..
Har man gjort sitt bästa och ändå inte fått till en katt som fungerar runt människor vet man väl inte alls vad man ska göra?

vet inte riktigt om jag får fram vad jag menar… Men tycker lathet just, är lite väl hårt att föra fram som orsak.

Det Bästa man kan göra som villrådig djurägare är att fråga de kunniga personer som finns på detta forum, och att inte låta avlivning framstå som första alternativet.

#4

Problemet blir ju tyvärr lite så när en katt är gratis. Tror inte problemet är lika stort hos dem som köper en ras katt som kostar tusentals kronor. Säg gärna ifrån om jag har fel, men det e min känsla iaf, samma sak med billiga blandras hundar även vid billiga hästar.

Jag menar defenitivt inte att alla har avlivning som första utväg bara för att djuret är billigt (har själv många "billiga" och dyra djur ingen skillnad på dem iaf) Men tyvärr så kan det vara fel folk som de billiga djuren kommer till.

Jag tror det handlar om okunskap och brist på hjälp. Jag tror inte att man har särskilt stora odds att som kattägare få hjälp av tex. en veterinär (som ju oftast är den man vänder sig till först) om man säger att man har en katt som kissar lite överallt… en kastrerad och fysiskt frisk katt. Det är inte lätt att få kompetent hjälp. Avlivning ses nog som den enda lösningen eftersom inga andra alternativ verkar finnas. När man har en katt som kissar överallt blir man till slut desperat. Man inser att man själv inte kan leva i det och att katten antagligen inte mår bra. Vad göra? Kompetent hjälp är svår att finna.

Det är en bråkdel av kattägarna som hittar kattforumen där det finns mycket kunskap och erfarenhet samlad… de som hittar hit har tur (och inte minst deras katter), men någonstans måste vi förstå att alla inte är "kattnördar" och "forumnördar" som vi. De som inte hittar hit är utelämnade till veterinärer och kanske några bekanta som har katt. Har de tur finns det en uppfödare till katten som kan hjälpa, men ofta får man klara sig själv och ta hjälp av en veterinär och veterinärer har inte alltid den kompetens som behövs på detta område. Tyvärr.

Jag blir irriterad på alla som skriver att deras kattungar brukar flytta när dom är 7-8 veckor och det blir aldrig några problem med de katterna sen.Hur kan man veta det för har man några okastrerade katthonor blir det en hel del kattungar på 10 år och inte tror jag att man har koll på alla kattungar som har getts bort-läs som man ville bli av med. men vi får läsa på forum eller höra av andra om problemkatter där katten har tagits tidigt från mamman.Men oftast går det att ändra ett beteende om man verkligen  lägger manken till.

Sen har vi katter som har börjat kissa på fel ställe och till slut ledsnar matte /husse och har inte ens tänkt tanken att katten har blivit könsmogen och den behöver kastreras.

Tycker det borde vara en självklarhet att man gör allt som står i ens makt först, innan man tar ett så tungt beslut. Att man ger saker och ting många chanser och mycket tid. Om det nu inte är ngt väldigt drastiskt. Att katten ådragit sig så allvarliga skador att den lider fruktansvärt.

Jag hörde till dem som var lite väl naiva inför mitt kattköp. Såg en annons om att det fanns kattungar tillsalu i min närhet. Hade haft katt när jag var mindre men det var en utekatt och man glömmer så fort allt jobb. 

Förväntade mig typ en söt liten katt som mest låg och sov, som ville kela och mysa. Istället fick jag en virvelvind som kelar när han känner för det, som är väldigt aktiv och mest busa, busa, busa hela tiden! Det är rätt mycket jobb när de är små för att få en väl fungerande katt när de är äldre! Om en katt blir uttråkad hittar han på sätt att roa sig som husse/matte inte tycker om. Det är då det oftast blir tråkigheter mellan djur och ägare.

Jag hade helt enkelt inte realistiska förväntningar på mitt djurägande och när vi skaffade vår Tiger. Men inte att jag skulle drömma om att ge bort/avliva/omplacera. Det var mitt val att skaffa katt och mitt problem att lösa. Även om alla problem inte alltid går att lösa kanske det är ett sätt att avliva men jag tror att husse/matte oftast är för lata att lösa problemet. 

Dethär tror jag är anledningar till varför kattägare måste "göra sig av med katten"

• Bristande kunskap. Att ha katt kräver arbete och tid men även kunskap om katten som ett djur. Att de behöver någonstans att klösa så att de inte går på husses soffa
• Orealistiska förväntningar på hur det är att ha katt. Förväntar sig inte att det ska kräva så mycket skötsel och underhåll, och aktivering
• Ovilja att gå till botten av problemet/vill inte lösa problem som uppkommer/lathet. Vill inte svara på frågan om varför katten roar sig med att klättra i gardinerna. 
• Inte är tillräckligt konsekventa. Katter förstår oftast ett nej om de får ett bättre alternativ. Men de förstår kanske inte alltid "nja","kanske" osv.
• Oförmåga att förstå att i kattvärlden är smaken som baken. "Alla" katter gillar inte helt rena toalådor,vissa katter gillar att bada andra gillar räkor m.m. Det finns individualister precis som i människovärlden och det vill till att försöka förstå vad din katt gillar

#9

Men "allt som står i ens makt" varierar ju så från person till person. Man måste ju finna den kunskap och erfarenhet som finns och det är sannerligen inte lätt. Inte när det gäller katter. En del kanske tror att de har gjort allt som går att göras efter de fått katten friskförklarad av veterinären och de ställt fram lådor med olika strö i. Det är ju en del av det sorgliga, att kunskap sprids så vansinnigt långsamt i kattvärlden och många gamla myter lever fortfarande kvar.

#5 Jag menade nu inte de som redan har provat allt och verkligen försökt. Jag inser också att det finns "hopplösa" fall som kanske skulle behöva ett nytt hem för att kunna börja om på nytt och bli av med sitt beteende. Jag pratade om de som det åsyftades i inlägget, det vill säga de som använder det som Första utväg.

Vi har avlivat en katt men det var inte pga något betende fel utan sjukdom. Men vi har haft en katt som kissa på mina saker ofta när jag såg henne o även på mig. Detta var ett fel hon trivdes inte med andra katter o nu lever hon som ensamkatt o har det bra. Avliva henne var aldrig på tal hände nte varje dag o hon var ju kastrerad o det lukta inte så farligt (gick få bort lukten) Att ha en katt som kissar inne är inte kul trots man gör allt å detta forsätter förstår faktis jag att man väljer avliva den. Om man gjort Allt (skaffat en till låda o håller dom rena, vart hos vetrinären o kollat så den är frisk, katten är kastrerad osv osv) ja då kan jag faktist förstå att om man inte hittar ett hem att man då avlivar den. Kan var vantrivsel när en katt kissar inne ett nytt hem kan allså hjälpa.

Fick nyligen veta att två friska katter avlivades för att ägarna tyckte de va för jobbigt med katthår överallt.

Såg dom inte när dom skaffade katterna att katter faktiskt har päls eller vadå?

Blir så j*vla arg!!!!

Fy f*an säger jag bara!  hur kan det ens vara tillåtet att avliva djur hur som helst??!!

Det är bara vissa veterinärer som vägrar att avliva friska djur. Jag tror att många veterinärer anser att det är bättre att katterna för somna in friska och krya än att ägarna slänger ut dem där de får gå en plågsam död till mötes. Och det kan jag också förstå från veterinärernas sida. Även om det är tragiskt.

Jag tycker att allt ansvar ligger hos den kattägare som skaffar en katt utan att veta vad det innebär, och INTE är beredd att ta konsekvenserna. Ush!