Katter iFokus

Katter

Etiketter: hälsabeteenderädd
Läst 202 ggr
Io&Callisto
0

Mina kattsyskon kan inte vara i samma rum längre.

Jag och min syster har två kattsyskon på 3 år, en hona och en hane. Han är kastrerad hon är inte det. De har levt tillsammans hela sina liv. De har lekt under deras uppväxt. Han har behållit lekfullheten i lite större utsträckning än hon. Hon säger ifrån ibland när han vill bråka/leka. Ibland har hon sagt till på skarpen. Men de har alltid kunnat vara trygga med varandra och vara här hemma med oss som vilken annan medlem av familjen som helst.

Men för någon vecka sen så vaknade vi på natten av rabalder och hon blödde om bakfoten. Hon har aldrig varit skadad förut. Det var kiss på golvet. Hon har sedan den incidenten hyst agg mot honom till en sån grad att de inte kan vara i samma rum här hemma längre utan att hon morrar och blir rädd och han tar till jakt och bestämt vill ge sig på henne. Vi brukade gå ute med dom på promenad i skogen och det kan vi fortfarande göra utan problem. De går med varandra och om varandra ute i skogen med oss som vanligt. Men när de kommer hem så är problematiken tillbaka.

Vi vill så gärna att de ska kunna vara med varandra som förut. Är det någon som har någon erfarenhet av något liknande? Är det någon som kan ge några tips om hur vi ska göra för att det ska bli bra igen?

Silvestris
4
#1

När katter kommer upp i 2-4 års ålder blir de "mentalt vuxna" och därmed mer territoriella. Det är inte ovanligt att konflikter uppstår då. Det skulle vara bra om ni kastrerar henne också, då blir hon lite minde territoriell. I övrigt får ni jobbar med att öka deras resurser dvs. se till att de har mat och vatten på flera ställen, kattlådor på olika ställen, se till att de har gömslen de kan dra sif undan till och flera ställen högre upp där de kan hålla koll på läget. Ni kan även skaffa Feliway Optimum och koppla in i eluttag. Det är superviktigt att de inte hamnar i konflikt och bråkar med varandra. Ibland måste man dela upp hemmet så att de ha varsina revir inomhus.

OberonsMatte
6
#2

#0: Har du någon teori om vad som hände under "incidenten"? Det låter som ett klassiskt fall där den ena katten upplever plötslig smärta (t.ex genom att klämma sig eller fastna någonstans) och i den chocken kissar på sig och får för sig att det är kattkompisen som orsakat smärtan. Kattkompisen i sin tur kan också skrämmas av den andra kattens panik eller provoceras av den andra kattens rädsla och reagera genom att själv attackera.

När kattkompisar plötsligt förknippar varandra med en skrämmande händelse och blir rädda för varandra kallas det för "omriktad aggression". I svåra fall måste katterna separeras för att sedan återintroduceras i olika steg som om de var helt främmande för varandra.

Riktigt så illa verkar det inte vara för dina katter eftersom båda kan följa med på promenad utan problem, så frågan är hur illa det är inomhus? Är de konstant uppmärksamma och på sin vakt mot på varandra då? Hur stor är skillnaden nu när hanen jagar/hoppar på honan jämfört med när hon tidigare sa ifrån på skarpen?

Att honan säger ifrån och inte uppskattar hankatters lekinitiativ är också ganska klassiskt. Hankatter är ofta större, starkare och föredrar ofta att leka lite vildare och mer fysiskt än honor. När katter blir vuxna på riktigt blir det mer och mer känsligt med sådana kraftmätningar eftersom katterna blir alltmer medvetna om sin egen status i relation till kattkompisens.

Det är också ganska klassiskt att en kattkompis som börjar visa rädsla vid lekförsök genom att vara på sin vakt, morra och springa undan, snarare triggar till jakt och skrämselförsök. Det är alltså lätt att katterna hamnar i en ond cirkel.

Att dina katter är 3 år betyder att de är mitt i den ålder då de börjar förhålla sig till status och revir som helt vuxna katter. Att de är syskon betyder att de är precis lika gamla och att ingen av dem har statusfördelen av att vara äldst eller först i reviret. Det de har är "olika kön" och det är bra eftersom hankatter främst konkurrerar med andra hankatter - och tvärtom. Bäst om båda är kastrerade så att de kan hitta sina roller på lika och bestående villkor.

I min grupp är det min yngsta hankatt (Lotus 5 år) som ibland inte kan låta bli att jaga och skrämma sina kattkompisar. Framförallt den andra hankatten Ruben som är äldre, men mindre och lätt låter sig skrämmas, men även honkatten Milou (som han älskar och som protesterar ibland, men som gillar Lotus och varken påverkas eller låter sig skrämmas). I Lotus fall triggas påhoppen av understimulans. Ingen av hans kompisar gillar att brottas eller jaga/bli jagad och ibland blir han nog lite frustrerad av det. För att minska risken för att han ska trakassera de andra katterna behöver jag tänka på att aktivera Lotus mer än jag behöver med de andra katterna.

Sajtvärd Katter iFokus

Io&Callisto
1
#3

#2: Jag uppskattar ditt svar. Jag hoppas att du kan återkomma med mer hjälp även om min återkoppling tog tid.

När det kommer till vad som hände så tyckte jag mig höra en duns likt den jag hör när hankatten Io landar efter att ha hoppat upp på väggen i hallen. Han gör gärna det när vi kastar en tofs men gör det även utan att vi kastat något. Han är nog lite som din Lotus. Dvs full av energi och behöver lekfull stimulans mer än Callisto. Efter dunsen hörde vi springande och höga klagomål från henne. Själva skadan tror vi mycket väl kan ha kommit av något annat än Io men att hon förknippar smärtan med honom är evident. Vi tror att hon kan ha blivit skrämd av hans plötsliga lekfulla hopp mitt i natten och att i den halvt lekfulla flykten sprang hon in i något som orsakade skadan.

Tidigare halvt lekfulla påhopp och jagande har alltid kunnat avbrytas om det blev för höga klagomål från henne. Efterdyningarna var då milda med lite gnällande från Io och aldrig morrande av henne. När de är i samma rum här hemma nu efter incidenten så dröjer det inte länge innan de triggar igång varandra. När jakten sedan satt igång så har det kommit kiss av framförallt henne. Io har haft rest ragg, vilket han sällan hade förut och aldrig hade av den grad han har numera. Efterdyningarna numera är ihållande morrande av henne och avståndstagande långt efter att vi lyckats separera dom, vilket vi måste göra då han är mycket mer dedikerad i sin jakt än tidigare.

Vi har haft dom separerade här hemma sedan incidenten. Hon trivs i vardagsrummet och han i resten av lägenheten. Dörren till vardagsrummet är en glasdörr så de kan se varandra. Ibland morrar hon när hon ser honom. Ibland närmar dom sig varandra, utan att trigga igång varandra, när de ser varandra genom glaset. Vi har passat på att ge dom godis när de kan vara vid varandra på var sin sida om glasdörren. Att öppna dörren har dock inte varit någon bra idé än så länge.

Första dagen efter incidenten hade vi dom separerade. Andra dagen tog vi ut dom i skogen och när vi var hemma igen så var de vänner igen. Vi hade dom separerade under natten ändå för att samma sak inte skulle hända igen. Efter frukosten nästa dag var det först när han var lekfull och hoppade på väggen i hallen som hon började reagera och morra, det i sin tur triggade igång honom. Sedan dess har vi haft förhoppningen att de efter en skogspromenad ska kunna vara trygga här hemma. Men numera när de kommer hem så är hon snabb med att vara otrygg i hans närvaro.

Vi har köpt "feliway friends" och vi hoppas att den ska hjälpa. Att vi ska kunna komma hem efter en gemensam skogspromenad och ha feliway igång hemma så att de kan vara som de var efter andra dagen. Att den ska lugna henne så pass att hon inte triggas igång av hans vägghopp heller. En annan idé om hur vi kan få tillbaka vänskapen är att vara ute i skogen ännu längre. Att tälta med dom vill jag gärna göra iaf. Om du har några andra tips så är jag väldigt tacksam.