Äldre katt accepterar inte yngre
Vår femåriga katt blev sambo med en kattunge i våras. Ungen är nu ca tio månader. Vi introducerade dem mjukt och till en början verkade det gå rätt bra. Men den äldre har egentligen aldrig accepterat den yngre. Han fräser, morrar och är uppenbart irriterad. Den yngre vill såklart leka, han fräser eller morrar aldrig utan fortsätter envist att busa och verkar inte riktigt ta åt sig av signalerna.
Det tråkiga är att den äldre kattens dåliga humör även spiller över på oss människor. Han morrar, man får oftast inte lyfta honom etc. Ibland är han så uppenbart irriterad - stressad? - att jag är lite rädd att bli biten (har dock inte hänt).
Lite bakgrund: de är båda kastrerade. Numera utekatter, även om den yngre bara är ute kortare stunder och sällan lämnar tomten.
De kan leka med varandra ute och även korta stunder inne - om det är på den äldres initiativ.
De har varsina matplatser, kattlådor (den äldre använder inte lådan, dock, han går ute).
Vi håller dem separerade nattetid då den äldre vill sova med oss och blir stressad över att den lilla är i samma rum (han sover med dottern).
Vi använder Feliway.
Det gick bättre i somras då den äldre var ute mer.
Det ”lustiga” är att när vi skaffade den äldre katten som kattunge, hade vi en annan gammal kattgubbe boende hos oss. Han är tyvärr död nu men vi upplevde exakt samma då: kattgubben blev arg på både oss och nykomlingen, morrade och muttrade. Den nya, den som nu är den arga gamlingen, ville bara busa och leka och fattade inte varför den andra inte ville. Gamlingen hade dock vett att söka sig till lugnare delar av huset. Nu är det ombytt roll för han som då var ny i huset - han är den äldre av dem, och lika sur som sin föregångare…
Tips på vad man kan göra för att situationen ska bli bättre?
Att ha dem som utekatter försämrar förutsättningarna.
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
#1: Kanske är det så. Tyvärr är det inget vi kommer ändra. Har du något tips på hur situationen kan bli bättre?
Förklaringen till katternas beteende är att katter uppnår social mognad vid ca 2-3 års ålder. Det är först vid den mognaden de förhåller sig till status, revir och potentiella faror som en helt vuxen katt. Eftersom fullvuxna katter är revirhävdande av naturen uppfattas främmande katter i reviret som inkräktare, särskilt oroväckande och hotfullt när inkräktaren finns i kattens eget kärnrevir. En kattunge är (och uppfattas som) ett betydligt mindre hot än en vuxen katt och är därför lättare att acceptera än en vuxen katt.
Naturlig acceptans och samhörighet mellan katter utvecklas/uppstår när katter vistas inom ett gemensamt kärnrevir - dvs. inomhus. När/om acceptans och samhörighet uppstått måste det även bevaras och det görs också genom gemensam vistelse inom ett gemensamt kärnrevir , dvs. inomhus och genom gemensamma rutiner för regelbunden inomhusvistelse.
Om den äldre utekatten INTE känner samhörighet med en kattunge/ungkatt kommer det inte bli bättre av sig själv när kattungen också blivit en helt fullvuxen och socialt mogen katt.
Utevistelsen måste begränsas och rutinerna för utevistelse måste ändras.
Sajtvärd Katter iFokus
- Redigerat 2025-10-27 19:36 av OberonsMatte
#3: Tack, vilket spännande svar! Eftersom hösten är här och snart även vinter, kommer katterna vistas inne en hel del. Har du några kloka tankar om hur man ”tränar” acceptans inomhus? Eller hur man ska tänka angående rutiner?
#4: All tid de spenderar samtidigt i det gemensamma kärnreviret (inomhus) har betydelse. Det är där den gemensamma flockdoft skapas som hjälper dem att identifiera den andra som en flockmedlem och som ett naturligt inslag i kärnreviret. Kan katterna vistas i samma rum (eller så att de ser varandra) utan att vara på helspänn hela tiden bör man försöka uppmuntra till det och inte ge möjlighet till att undvika varandra helt.
Man kan även försöka med positiv förstärkning i samband med att katterna är i närheten av varandra. T.ex. servera mat och extra god mat eller godis i närheten av varandra så att de förknippar närheten av den andra katten med något positivt.
När den äldre kattens stress/oro visar sig genom lynnigt humör är det viktigt att inte förstärka den oron genom att själv bli arg eller "säga ifrån" eller "trösta" för det fungerar bara som "negativ förstärkning" till den stress han redan känner. Låt honom bara vara då och försök att vara så "som vanligt" som möjligt ändå. Att ägaren är "som vanligt" är det som är mest effektivt för att lugna en stressad katt.
När det gäller utevistelse kan man skapa fastställda rutiner för när båda katterna är inne resp. ute. Katter gillar rutiner och kan med lite envishet vänjas vid nya. Det kan t.ex. innebära att ni får leta upp och hämta in katterna vid en viss tid och vänta med att släppa ut dem för att öka tiden inomhus. Det viktigaste är att katterna inte kan bestämma helt själva för då kommer de förmodligen välja olika tider.
Sajtvärd Katter iFokus
#0: Tack snälla du för så handfasta och bra råd! De är faktiskt ganska synkade när det gäller inne - utetid nu, mindre synkade på sommaren. De är tex. båda inne från middagstid och fram till morgonen. Ikväll har vi alla turats om att leka med dem, borstat med favoritborsten, gett lite godis osv. Humöret på den äldre är betydligt bättre trots en del morr. Vi får fortsätta så. Tack för hjälpen!
Starta ny diskussion