När Nox kastrerades, ID märktes och vaccinerades första gången efter inflytt så sa veterinären "jaha, och det här är en norsk skogskatt!" Jag sa att han var en helt vanlig huskatt, men en långhårig sådan bara. "Ja, men lite skogskatt har han väl i sig?" Inte vet jag, svarade jag, det kan vara vad för blandning som helst i honom, huskatt är han oavsett. 🙄

Går inte till den vetten längre, utan väljer den andra som finns i stan. Kändes så konstigt att insistera på att han måste vara en skogskatt, och dessutom få namnet fel. 🤔

#1: Ja, det är väldigt olyckligt när det rasspekuleras t.o.m. på veterinärkliniker. De som arbetar där menar säkert inget illa, men risken är att kattägare tror att det är ett professionellt expertutlåtande de får angående kattens eventuella ras eller ras-ursprung bara för att det sker på personens arbetsplats.

Jag som har och har haft de allra vanligaste kattraserna har ofta blivit förvånad över hur dålig koll veterinärer kan ha när det gäller olika raser. Det är iofs att föredra tycker jag att de ser alla kattpatienter som "katter", för de ser ju likadana ut inuti.

#2: Ja, vad spelar det för roll liksom? Alltså, Nox mamma var en vanlig huskatt, punkt. Men hans pappa? Kanske var det en renrasig skogkatt, vem vet, men det spelar INGEN roll! Nox är fortfarande en huskatt. Älskad bortom rim och reson och jag skulle dö för honom. Men fortfarande en huskatt. Känns så onödigt för en veterinär att spekulera och sen att insistera. Att fråga är väl en sak, men… Och som du säger det stod ju i papperen att han var en huskatt. Aldrig att jag skulle kalla honom för något annat. Även om jag hade bevis för att pappan var en renrasig katt skulle Nox inte vara annat än huskatt.

Och ja det hade ju inget med nåt att göra. Kastrering, id märkning och vaccinering ser ju exakt likadan ut ändå, oavsett om man har huskatt eller renrasig katt med stamtavla. Kändes inte bekvämt helt enkelt. Går till den kliniken om jag måste men väljer annars bort den.

#3: Långhårsanlag är dessutom lite lurigt eftersom det är recessivt och alltså kan kan vara dolt hos föräldrarna och föras vidare i många generationer innan det blir synligt igen genom en avelskombination där båda föräldrarna råkar bära på det anlaget. Detsamma gäller t.ex. även maskad pälsfärg med blå ögon, men så fort det dyker upp i en huskattkull tror många att en av föräldrarna måste ha sett ut så.

#4: Ja, det där är lite lurigt. Jag träffade ju både Nox och hans kullsyskon när de bara var runt fem veckor, och de var ju alla variationer där när det gällde päls. En del var korthåriga, en del halvlånghåriga och en del rena pälsbollar som Nox. Och mamman? Korthårig. Och typiskt huskatt utseende, om man säger så. Även hennes ägare försökte ju säga att Nox kanske hade en pappa som var Norsk Skogskatt, men jag lyssnade aldrig på det örat. Han var och är en huskatt. Älskad, men fortfarande en huskatt. Bara en lite mer snygg sådan. 😉

#5: Ja, det är skönt att inte alla hakar på i spekulationerna. Det man kan veta om kullen som Nox föddes i är att även mamman bar på långhårsanlag, så pappan kan mycket väl ha varit precis lika korthårig. Det är inte lönt att spekulera i var huskatters långhårsanlag ursprungligen har kommit ifrån. När många huskattuppfödare dessutom skarvar och påstår så mycket som inte är sant är det lika bra att bara konstatera att huskattungar kan se väldigt olika ut.

#6: Lite så jag tänker. Nu fick jag ju Nox gratis, så la inga pengar där, och efter en lång konversation med hans ägare så kastrerades även mamman, så ångrar inget. Men om jag någonsin skaffar fler katter så blir det under andra situationer. Mest för att jag vill inte ha den där konstiga spekulationen. Även om vi kunde bevisa att Nox pappa var en renrasig katt med stamtavla så förändrar det ju inte vem Nox är. Och det gör honom inte mindre värd. Skitsamma om han är hundra raser eller två raser, spelar ingen roll. Han är min älskade huskatt oavsett. Och eftersom han naturligtvis aldrig ska gå i avel (lite omöjligt nu när han är kastrerad sen över sju år tillbaka haha) så vem bryr sig.

Ibland har man tur! Jag hann precis hem från veterinärbesöket med Lotus INNAN det började spöregna!

Besöket gick bra, men stackars Lotus är ju så rädd för okända människor och ovana miljöer.. Som tur var blev han ändå hyfsat lugn när jag hade honom i famnen så hon passade på att ge vaccinationen då. Innan dess lyckades vi även väga honom och nu väger han 6,75 kg! Turligt nog hoppade hon över att känna på honom och gjorde ingen bedömning angående eventuell övervikt. 😅

Hon bedömde dock att han förutom tandstenen bara var LITE (!) röd i tandköttet och det var ju väldigt glädjande även om jag vet att det kan ändras väldigt snabbt i hans fall eftersom hans munstatus påverkas av virus och/eller allergi. Så nu kan jag bara hoppas att det fortfarande håller sig på den nivån när han har tid för tandsanering om en månad.

Hon nämnde inte ras den här gången, men började med att fråga hur "killarna mådde efter vaccinationen igår".. Bra, sa jag utan att påtala att Milou faktiskt är en tjej..😄

#8: Härligt att det gick bra och att du slapp undan regnet!