Katter är doftorienterade och en del katter är extra känsliga för främmande dofter. Att Agnes inte verkar känna igen Sonja beror på att Sonja varken luktar som gamla vanliga Sonja (eller den gemensamma flockdoften) när hon varit utomhus en längre stund.

Jag tror att det kan underlätta för Agnes om båda katternas utevistelse begränsas till ett mindre gemensamt område som de båda har full kontroll över.

Jag är rädd att du har rätt, men jag tycker så otroligt synd om Sonja. Hon älskar utelivet och vill helst vara inne i det höga gräset eller uppe i ett träd och spana. Hon har heller inga märkbara problem med kyla, medan Agnes (devon rex) fryser mycket fortare så jag är orolig att även om bekymrena skulle lägga sig nu så kan de starta i höst igen när bara en av dem vill vara ute.

Ska försöka med begränsat uteområde först, men om det inte blir bättre kanske Agnes får flytta hem till mina föräldrar. Gör ont i hjärtat att bara skriva det.

#2: Det finns en del inrotade föreställningar om hur optimal fri utevistelse för katter ser ut. Att katter trivs som bäst när de håller sig hemifrån hela dagar i sträck och att det är naturligt att de känner dragning till okända områden långt hemifrån.

Jag är övertygad om att sådana uppfattningar kommer från vetskapen om att många utekatter beter sig just så "när de får välja själva", men då bortser man från många andra faktorer som påverkar utekatters beteendemönster. Inte minst ägarens påverkan under den tid då vanorna utvecklas.

Som ägare går det att påverka kattens vanor för utevistelse. Det går att påverka både när och hur länge katten är utomhus och även inom vilket område katten rör sig då.

Jag tror att de lyckligaste utekatterna håller sig inom ett mindre utomhusrevir som ligger i direkt anslutning till kärnreviret (det egna hemmet). Ett mindre utomhusrevir (som t.ex. den egna tomten) innebär mindre stress eftersom det går att kontrollera och hålla uppsikt över och katten riskerar inte att utmana ödet genom att klampa in i någon annans revir. Risken att katten utsätter sig för andra faror minskar också betydligt och katten har alltid nära till kärnrevirets trygghet och den närheten stärker bandet både till kärnreviret och de som bor där.

När ägaren är för snabb med att låta katten "välja själv" kan det uppstå problem när katten inte håller sig inom ett välkänt mindre område utan börjar hålla sig hemifrån allt längre perioder och utsätta sig för allt större faror. Det är förmodligen många förvildade katter som startat sin tid i hemlöshet p.g.a. ägare som låtit katten i alltför hög utsträckning "välja själv".

Intressant läsning #OberonsMatte och det är mycket möjligt du har en poäng. Gick egentligen in för att skriva om en händelse som inträffade igår kväll, men inser nu att det hela kanske hänger ihop:

Sent igår började Agnes "hulkningsväsa" vid glasdörren ut mot altanen. Jag trodde hon skulle kräkas, men det visade sig att den främmande katten stod på andra sidan dörren. Den stack när jag närmade mig. Nu efteråt är de små framsteg mot ett lyckligt hemliv som var påbörjade försvunna och hon är tillbaka till att våldsamt fräsa mot Sonja som drar sig undan. Undrar om någon har tips på hur man kan få andras katter att inte komma in på tomten?

Men med #OberonsMatte inlägg om att lyckliga katter ha sitt revir utanför dörren så undrar jag om Sonjas långvariga utflykter kanske beror på att vår trädgård tillhör en annans katt revir? Och hur kan jag i så fall göra min tomt till Agnes och Sonjas revir?

#4: Bygg en kattgård som håller dina katter inne och andras katter ute. Eller hägna in gården (beroende på hur stor den är förståss)

#4: Du har beskrivit att Sonja markerade mot främlingen (spände blicken i henne, gick närmare och "ylade") redan vid det första mötet med den främmande katten. Ganska stöddigt och offensivt alltså..

Agnes däremot reagerade med att börja fräsa mot Sonja istället och vid nästa tillfälle reagerade Agnes genom att helt enkelt fly från situationen och därefter bli extra vaksam och ogärna lämna kärnreviret. Att då plötsligt se den främmande katten på andra sidan altandörren måste ha varit en skräckupplevelse för henne, men med glaset som skydd vågade hon ändå markera så gott det gick direkt mot den som skrämde henne. När den främmande katten försvann återgick hon till sin vana att hålla kvar känslan av att vara hotad, men rikta den mot Sonja istället.

För att förstå och tolka situationen ytterligare kan det vara bra att titta lite närmare på den främmande katten. Är det bara en och samma främmande katt som har setts i närområdet ett flertal gånger? Hur har den agerat/reagerat när den sett/ mött dina katter? En del katter har själva inget emot att dela delar av ett större revir med katter de känner igen och accepterar. Hur reagerar den främmande katten vid möten med dig? Är katten lite halvskygg kommer den undvika att komma i närheten av dig när du är ute på tomten och då kan det räcka med din närvaro för att hålla katten på avstånd, men jag skulle inte rekommendera att skrämma katten (åtminstone inte så att dina katter ser det). Det bästa för alla är om katterna lär sig acceptera varandras närvaro och då är det bästa att själv vara så neutral och avslappnad som möjligt när katterna ser varandra.

Vet du var den främmande katten bor? När man vet var den främmande katten har sitt kärnrevir är det lättare att "fösa" katten åt rätt håll när man vill hjälpa till att värna sina egna katters utomhusrevir. Eftersom katter är vanedjur är det bra att lägga märke till hur ofta och när den främmande katten syns till och utifrån det försöka minska risken för oönskade sammanträffanden med de egna katterna. Ibland kan det även finnas möjlighet att prata direkt med kattägaren och höra hur kattens utevanor ser ut.

Jag vill berätta om våra två katter. Vi har två innekatter, kastrerade syskon, hane och hona. Funkar jättebra, de tvättar varandra, busar järnet och river huset tillsammans.
För några år sedan skaffade grannen en kattunge. När den blev äldre fick den börja gå ut och eftersom våra katter inte går ut, blev vår trädgård en del av grannkattens revir. Ung och nyfiken som han var smög han runt huset väldigt ofta och kikade in genom fönstren på våra katter. Satt på altanräcket, hoppade upp på fönsterblecken och framför allt satt han utanför källarfönstren och stirrade in på våra katter. De reagerade väldigt starkt - vrålade och skrek med uppburrad päls - först så klart på grannkatten men eftersom det var fönster emellan så kunde han ju lugnt sitta kvar och fortsätta glo.
Följden blev att våra katter blev oerhört stressade. Det slog slint fullständigt och de började slåss med varandra istället, och då var det inte skojbråk utan verkligen på riktigt. Följden blev att vi fick separera dem och samtidigt dra ner alla persienner i huset, samt täcka alla källarfönster med svarta sovsäckar så att de inte skulle kunna se grannkatten. Så småningom tröttnade grannkatten, stressen lade sig hos våra katter och vi kunde gradvis släppa ihop dem igen. Men sopsäckarna framför källarfönstren fick sitta kvar flera år för säkerhets skull…

#5: Tack för input, men med tanke på att den främmande katten verkar söka upp mina, och att den ställer sig på andra sidan glasdörren när vi är inne, så är väl risken stor att den fortsätter komma alldeles för nära för att Agnes ska tycka att det är bekvämt.

#6: Tror det är samma katt, lite svårt att se när det är mörkt ute, men vet att en av grannarna har sin ute och det finns inte så många hus här… Den verkar söka sig till mina katter, nyfiken? revirhävdande? Andra gången den var på besök så kom den springande nerför en grässlänt, över grusvägen, uppför infarten och fram till husknuten. När jag är med håller den sig på avstånd, lägger sig en bit ifrån och betraktar oss, när jag inte är med verkar det bli jakt, men vet inte vem som instigerar det. Den är väldigt på sin vakt mot mig (har sett den i trädgården när mina katter varit inne, och den är inte intresserad av att komma och hälsa, utan håller sig på avstånd). Ser inte alltid var den kommer ifrån, men vet att det inte alltid är samma håll.

Tack för tipset om att fösa den åt "rätt håll" och att själv vara neutral, ska försöka med det.

Har Sonja i långkoppel ute nu. Idag lyckades hon döda vad jag tror är en näbbmus. Hon var mäkta stolt :)

#7: Tack för berättelsen. Känner igen det, men mina slåss tack och lov inte. Just nu är det lite lugnare, Agnes glömmer ibland av att fräsa (idag åt de från samma tallrik), men sen kommer hon tyvärr ihåg det efter ett tag igen…

Jag känner igen det här med mina egna innekatter :) När den ena har varit hos veterinären så väser den andra högljutt och ilsket när vi kommer hem och i princip kan det pågå i dagar. Men jag listade rätt snabbt ut att om jag badar bägge två efteråt så verkar det bli okej igen. Antar att jag kanske tar bort det nya okända dofterna och "nollställer" situationen. Det låter inte så kul att behöva bada katterna efter varje promenad dock…
Det är inte så att du har en inhägnad plats? Jag omgav min uteplats med hönsnät för att mina katter inte skulle smita ut, och för att hålla grannkatterna på håll.

Det är skönt att höra att det är lugnare för dina katter nu! Vem vet, de kanske vänjer sig?