Om man verkligen älskar sina katter prioriterar man dem framför möjligheten att vara "spontan", men många tröttnar helt enkelt både på katterna och på att vara kattägare.

Nu så blev det ju inte av eftersom jag var tvungen att avliva min katt 3 dagar innan han skulle flytta, men planen var att han skulle få flytta till min bästa kompis ett par timmar bort. Det kändes jättebra!

Så om du har någon bra kompis som du litar på med dina katter som du älskar, kolla med dem!

Självklart kändes det ledsamt också, men eftersom vi planerade så länge och pratade så mycket om det så blev jag mer och mer invand med idén och började verkligen att se fördelarna medan sorgen och saknaden blev sedda som en normal och övergående del av livet.

Vi gjorde också så att vi bestämde att det skulle vara en prövotid på en månad, just ifall någon av oss ångrade oss av vilken anledning som helst eller om han inte trivdes där.

Så, börja med de du redan känner och litar på och ha en generös prövoperiod för både din, deras och kattens skull. Gör inga ägarbyten innan det känns helt bra för er alla!

Jag tycker att du gör helt rätt som tänker på katternas bästa om du känner att det blir för mycket. Det blev det för mig också eftersom min katt slutade trivas, inte gick att leka med, blev för dyr och retade gallfeber på mig med sitt jamande trots att jag försökte stimulera honom. Han svarade helt enkelt inte på det jag försökte. Med sjukdomen och ekonomin och allt så blev jag så stressad att jag gick ner i vikt så mycket att jag inte kunde sitta med rumpan i golvet för att jag var så benig. Det var en fruktansvärd period.

Jag hade länge tänkt "Tänk om jag skulle omplacera.." men tankarna slogs bort eftersom jag tänkte att det var fult och omoraliskt att tänka så. Självklart kan jag inte omplacera min katt! Vad skulle det göra mig för människa?! Men sedan så önskade jag att jag hade gjort det så mycket tidigare. Då kanske han skulle ha fått många lyckliga år.

Det som gjorde att jag började att allvarligt överväga det var att han blev satt på ett veterinärfoder som verkligen dödade ekonomin eftersom jag har aktivitetsersättning och en hund, samt hade säkert 12 veterinärbesök det året..

Och för att slippa spekulationer eller dömande av någon: Vi hade tät kontakt med veterinären och var iväg på 4-5 besök innan han avlivades.

Kan det gå att lösa på något annat sätt? Är största problemet att du inte kan vara spontan? Kan du försöka hitta en kattvakt som kan ställa upp med kort varsel om du vill åka bort några nätter?

Jag förstår att ni hänger upp er på ordet spontan och nej det är självklart inte det största problemet.

Men precis som personer som skaffar barn ihop med en annan människa, med förutsättningen att man gör det ihop, blir det sjukt tufft när man plötsligt är själv om både ekonomi och omvårdnad.

Största problemet är att jag arbetar 8h om dagen och har dåligt samvete för att jag inte kan stimulera eller ge dem all tid jag tycker de förtjänar. Den ena katten har haft höga veterinärkostnader vilket är tufft ekonomiskt. Jag har inte hög lön och som många av er säkert vet lever vi i ett samhälle anpassat efter tvåsamhet.

Jag har tidigare haft kattvakt som kommit hit om dagarna när jag jobbat men det fungerade inte, de sa upp sig med kort varsel och det kändes inte pålitligt, samt ganska dyrt.

Jag har tre vänner jag kan fråga om jag behöver åka bort men få personer som kan passa för längre resor. Tex drömmer jag om att flyta utomlands ett par månader men det främsta som hejdar mig där är att jag inte vill eller kan lämna katterna hos någon jag litar på så länge…

Det handlar inte om att jag tröttnat på att vara kattägare men det är faktiskt riktigt tufft, och det främsta är mitt samvete gentemot dem för jag vill såklart att de ska ha sitt bästa liv.

#4: Du kanske inte behöver ha dåligt samvete. Det är väl många som jobbar heltid och ändå har katt. Det kanske är tillräckligt med den stimulans och aktivitet som du ger dem när du är hemma. Du kanske måste släppa kraven på hur ett optimalt hem ska vara så länge katterna ändå verkar må bra och trivas.

Det kan nog bli svårt att adoptera bort katten som har haft och förmodligen kommer att ge stora veterinärkostnader fortsättningsvis också.