Hur gamla är katterna?

#1: D fyllde 3 i november och C fyllde 4 i augusti

#2: Då var alltså båda katterna helt vuxna när de introducerades för varandra och det är viktigt att komma ihåg att det innebär att det tar extra lång tid innan katterna hittat sina roller och känner sig helt bekväma i varandras närvaro.

Jag kan tänka mig att C har insett att D inte är något hot och att morrandet/fräsandet från D bara är tecken på osäkerhet, och att det beteendet triggar C att skrämma D - bara för att hon kan.

För att hitta framstegen kan det vara bättre att fokusera på vad som går bra än att fokusera på de stunder då en av katterna blir rädd och och skriker. Att katterna triggar varandra i vissa situationer där en är benägen att skrämmas och den andra är benägen att bli skrämd handlar om katternas personligheter och sådana beteenden kan fortsätta ses långt efter att katterna t.o.m. blivit bästisar. Att de "egentligen" är vänner märks på hur de förhåller sig till varandra i övrigt, dvs. när de vanligtvis främst söker närhet och positiv kontakt med varandra.

För att göra miljön "tryggare" kan man försöka utöka tillflyktsplatserna, dvs. ställen som en trängd katt kan hoppa upp på för att undvika konfrontation.

Jag tror även att det är viktigt att man som ägare även tänker på att undvika att tillföra dramatik i laddade situationer, dvs. varken fya den som jagar eller ömka den som morrar. Det riskerar bara att förstärka kattens negativa känslor.

#3: Ja… precis. Vuxna båda två.
Det finns en hel del platser de kan hoppa upp på. Och det är väl främst för D’s skull.

Jag antar att det enda vi kan göra är att bara låta det ta sin tid.

Det är väl främst när C börjar jaga D som jag får lite ångest och inte vet hur jag ska ta mig till. För D skriker högt och de ligger och brottas. Tills jag lyckats ta tag i C. Inte ens spruta vatten funkar då C är så fixerad på att jaga och bara jaga.

#4: Jag förstår att du får stresspåslag och upplever situationen som allvarlig när D skriker, men chansen är stor att det låter värre än det egentligen är.

Katters lek går ut på att leka jakt och slagsmål, men för en vuxen katt kan det vara känsligt t.o.m. att leka slagsmål med en annan vuxen katt - särskilt om de lärt känna varandra först i vuxen ålder.

När en av mina tidigare honkatter flyttade in vid 2,5 års ålder hade jag en jämnårig hankatt och de blev så småningom verkligen bästa vänner - men om/när Moltas jagade Doris och försökte leka/brottas med henne skrek hon som om hon höll på att bli mördad (minst!) men strax efter kunde hon lägga sig i hans famn och mysa. Så var det under resten av deras liv tillsammans. Doris älskade verkligen Moltas, men vågade aldrig leka med honom.

När en katt svarar väldigt tydligt med osäkerhet/rädsla inför en kattkompis i vissa situationer kan det trigga igång mobbningstendenser hos vissa katter, så problemet beror sällan enbart på den ena katten utan beror på att de svarar på varandras signaler och att de signalerna är för laddade. Att tillföra andra negativa upplevelser i den situationen (som t.ex. vattensprutande och andra skrämselförsök) förvärrar upplevelsen för båda katterna.

Även min Lotus har mobbartendenser som han utövar mot Ruben ibland eftersom Ruben ger sådana signaler till Lotus att han ibland inte kan låta bli att jaga honom, t.ex. att stanna till, stelna till och skynda sig därifrån istället för att bara gå förbi helt lugnt.. I de situationerna förstår jag att Lotus inte kan låta bli att jaga Ruben och numera börjar jag nästan misstänka att även Ruben tycker att det är lite roligt.

Mobbartendenser brukar i allmänhet öka när katter känner sig understimulerade, rastlösa eller frustrerade, så för att minska mobbartendenser bör man försöka minska risken för att katterna känner så.

Ja… vi får försöka leka mer med dem… men det är så svårt när de bara gillar samma leksak men kan inte jaga den samtidigt.

Tack så mycket för svar!

#6: Jag säger samma som OberonsMatte. Ibland kan det låta och se ut värre än det är, och det viktigaste är nog att så länge de inte faktiskt tar kol på varandra, att avvakta och låta dem reda ut det själva.

Jag har två katter, Elrond som är någonstans över 10 (vet inte exakt födelsedatum) och Nox som blir 8 nu i sommar. För ett otränat öga så kan det ibland verka som om de verkligen hatar varandra. Nox jagar Elrond som springer undan först sen vänder sig om så hoppar de på varandra och brottas medan Elrond jamar som om han får stryk.

Men jag känner mina katter, och vet att om fem minuter ligger de och tvättar varandra igen innan de sover en stund tätt ihop. Och Elrond har bara två olika jam, som är de enda jag hört på de över 9 år han bott här. Och ena är ett svagt, ganska vanligt, mjau. Som man hör 1 gång av 100. Det andra är mer som ett plågat, högt läte som om han har ont någonstans. Men det där har jag hört nu sen han flyttade in så jag vet att det har han inte. Och jag vet som sagt att hur det än verkar när de brottas så är det inget att oroa sig för. Förr eller senare är det alltid, utan undantag, Elrond som "vinner" och får Nox att gå iväg lite skamset en stund.

Så avvakta bara, och låt dem nysta i det där själva. Involvera dig bara om de verkligen börjar göra varandra illa på riktigt. Mina katter har i höst bott ihop i 8 år sen Nox flyttade in så det är ju såhär det "alltid" varit och det kommer inte förändras heller.

Angående leksaker så finns det säkert några alternativ där ute där de kan leka med olika saker samtidigt, men precis som med allt annat kan det ta ett tag innan du hittar exakt rätt till varje katt. Nox leker med i princip vad som helst men Elrond har jag bara hittat två leksaker till genom åren han ens bryr sig om att titta åt.

Ja, jag får avvakta och hoppas på det bästa!

Har beställt lite feliway och så också!