Det är individuellt hur osäker en katt blir på veterinärluktande kompis med tratt och hur länge den osäkerheten håller i sig, men ibland kan stor och långvarig osäkerhet även vara tecken på att samhörigheten var försvagad redan innan tratt och veterinärlukt. Hur uppfattade du katternas relation innan veterinärbesöket?

Du skriver "nu vågar hon inte längre gå upp från undervåningen", men är det en bostadsyta som även du och den andra katten använder eller är det t.ex. en källarvåning som inte riktigt används på samma sätt som övrig bostadsyta? Om/när honkatten självmant väljer bort den vanliga/gemensamma delen av inomhusreviret och håller sig utom synhåll på en egen del bevaras känslan av att hankatten numera är en läskig främling - och den känslan förstärks ytterligare varje gång hon träffar på honom.

För att vänja sig vid att kattkompisen har tratt behöver hon se kattkompisen med tratt under längre tid, så jag skulle försöka se till att katterna hölls på samma våningsplan. Ev. med kompostgaller i en dörröppning för att göra situationen mindre hotfull. Själva veterinärlukten bör ha avtagit nu, men man kan stärka katternas gemensamma flockdoft genom att stryka t.ex. sin egen sovtröja mot katternas pälsar så att samtliga flockmedlemmars dofter blandas och uppdateras.

Ett annat alternativ är att hålla katterna helt åtskilda (utom synhåll för varandra) medan hankatten bär tratt och därefter satsa på att steg för steg återintroducera katterna för varandra igen. Som vid nyintroduktion.

De har alltid varit hyfsat trygga med varandra, däremot har de aldrig varit särskilt nära vänner. De tvättar och sover med varandra men hankatten har har haft en tendens att dominera honkatten i lek etc, så det finns en del tension sedan innan.

Nedervåningen används som vilken yta som helst men skulle säga att de båda är mer trygga på öv då de/vi både äter och sover där, det är "huvudreviret". Hon har kommit upp mer och mer på övervåningen och beter sig numera som vanligt där utöver när hanen är där, då är hon mer avvaktande. Min känsla är att veterinärdoften må ha avtagit men att medicin-doften fortfarande sitter i (samt kanske attt vår ångest/oro över att behöva skapa en jobbig situation med medicin 3 gånger om dagen) vilket även påverkar henne. Vi har gjort vårt bästa med att blanda dofter. Det funkade bra tidigare när hankatten var borta utomhus över natten och honan var rädd/skeptisk pga ändrad doft. Men sämre nu tyvärr. Vi som människor tycker också att medicinerna luktar starkt och obehagligt så förstår henne…

Känns lite jobbigt att behöva hålla dem åtskilda då vi jobbar heltid och det skulle innebära så stora restriktioner för dem båda.

Vi hade två katter som verkligen var som knoll och tott. De sov ihop och var de bästa vänner.
Varje gång någon hade varit hos veterinären så kände de inte igen varandra. Jättejobbigt och det varade i ungefär tre dygn innan allt var som vanligt.

I vårt fall kände den äldre katten inte igen den yngre och fräste mycket första gången han kom hem från veterinären. Men sen vande han sig. Tror det är väldigt individuellt.

Mina katter är systrar, och precis som du råkat ut för så väste och fräste den ena efter att den andra varit hos veterinären. Generellt sett brukar vi bada dem efter ett veterinärsbesök, men vi kunde inte det sist för att kanylen satt kvar i frambenet (hon skulle tillbaka dagen efter). Det var fruktansvärt att se den andra rygga undan och bete sig så argt mot sjuklingen.

När sjuklingen var på bättringsvägen och kanylen åkt ut så väntade vi ett par timmar innan vi badade henne. Systern fräste på henne var gång hon kom in närheten. Efter badet var det en omedelbar skillnad, inte en enda väsning!

Jag vet inte hur det skulle fungera med tratten, men den kanske går att diska ur eller något? Och som #1 skrev, gnida dem med era kläder, eller handdukar om ni tror att han kan badas.

Hoppas det går bra!