Kunskap, kunskap, kunskap...
Här kommer min katthistoria som på många plan inte alls varit särskilt bra eller genomtänkt men med åren har jag lärt mig.
Vår första katt skaffade vi som sällskap till vår tax på 80-talet.
Det var en Norsk Skogskatt. Ja, jag trodde att han var det och jag trodde det stavades med S. Han var en jättestor långhårig katt. Hur härlig som helst. Han föddes på bondgården nära oss i sommarstugan.
Han var med oss i många år. På helgerna var han ute vid stugan och på veckorna innekatt med koppelpromenader. Det fungerade fint i alla år.
Nästa katt blev en katt från en annons från Göteborgsposten. Det var innan vi hade skaffat internet.
Det var en 50% Norsk Skogkatt. Nu hade jag lärt mig vad rasen hette och jag tvivlade också på procenten. När han var 8 månader förstod vi att han behövde en kompis och även då kollade jag annonser i tidningen och hittade en annan långhårig 50 procentare. Jag visste nu att det givetvis var fel men det spelade ingen roll tyckte jag.
Åren gick och jag blev mer och mer insatt i att söka information på nätet och jag förstod hur fel vi hade gjort som gynnat denna avel men då det begav sig trodde jag faktiskt att vi gjorde något gott för vem skulle annars ta hand om dessa katter?
När vi till sist skaffade sista katten så vände vi oss till ett katthem och fick adoptera Lakritz som nu är 10 år. Äntligen gjorde vi allt rätt.
Under alla år har vi haft andra katter som varit här en kortare tid. Katter som vi tagit hand om men lyckats själva att omplacera.
Vi har även tagit hand om en dumpad katt som fick heta Greta.
Vad jag ville säga med detta är att det kanske kan ta ett tag innan man faktiskt fattar. Trots att det finns mycket att läsa om katter så kanske man fastnar för en annons på FB och allt verkar så bra.
Det är nog inte med något ont uppsåt utan helt vanlig okunskap..
Så det viktigaste med allt det här om buskavel är att sprida information tycker jag. Om och om igen.
/Maria
🤗❤😻
#0 Bra skrivet och väl värt att förstå och tänka på! Bra att alltid lära sig mer …
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
När jag köpte min egna första katt strax efter att jag flyttade hemifrån var det inte mycket jag visste om katter. I familjen hade vi haft en okastrerad hankatt (helsvart långhårig "kvartsangora!!") som utekatt i några år innan han försvann, men vid 20 års ålder skulle jag skaffa en alldeles egen. Jag svarade på en liten radannons i Gula tidningen om en 10 veckors helsvart och påstått halvlånghårig huskattunge och åkte dit och överlämnade 500 kr över tröskeln i utbyte mot den misstänkt korthåriga kattungen. 500 kr då motsvarar drygt 1300 kr i dagens penningvärde och jag trodde att priset i sig betydde att uppfödaren var "seriös" och att jag gjorde något bra som betalade så pass mycket för en huskattunge…
För att läsa på lite köpte jag en liten kattbok med titeln "Lär känna din katt". Där står t.ex. att huskattungar helst bör vara 10 veckor innan man köper dem, men att raskatter måste vara minst 12 veckor.. För så var det på den tiden.
Jag gjorde många misstag i min okunnighet, men det var en annan tid och framför allt så var det före Internet och Google blev tillgängligt för alla. Att hitta aktuell och viktig information och kunskap om olika ämnen var betydligt svårare än idag!
När jag tänker tillbaka blir jag förvånad över att jag relativt snabbt ändå lyckades snappa upp att katter t.ex. behövde vara vaccinerade och försäkrade. (Var fick jag den infon ifrån?)
Dagens unga kattägare har med all säkerhet tillgång till både dator, Ipad och/eller en smartphone/Iphone som de använder dagligen som informationskälla oavsett vad de funderar på eller är intresserade av, men varför det fortfarande är så svårt att nå ut med info som gynnar katter är en gåta.
Sajtvärd Katter iFokus
#2 Varför vi försäkrade och vaccinerade var för att vi hade hund och visste hur viktigt det var.
Veterinären sa att katten måste bli könsmogen och börja strila innan vi kastrerade honom så han var 8-9 månader när han blev kastrerad.
Vi höll honom inne tills dess när vi var i stugan. Så där gjorde vi rätt.
Senare hankatter vi haft har blivit kastrerade mycket tidigare.
Jag minns inte var jag fick information om katter innan internet utan det var ofta felaktiga saker man hört.
Jag hade en gammal kattbok som idag skulle vara väldigt inaktuell.
/Maria
#3: I mitt fall misstänker jag att det var tack vare att jag träffade en kille som var helt betagen av kattrasen Helig Birma (som jag aldrig ens hade hört talas om då). Han tog med mig på kattutställningar och inom ett år hade vi köpt en egen Birma (stambokförd, vaccinerad och veterinärbesiktigad och med folder från Agria bland dokumenten). Han blev medlem i Birmasällskapet och fick medlemstidningar därifrån och jag blev medlem i Huskattringen (som handlade om huskatter). Året efter skaffade jag en Norsk skogkatt och blev medlem i Skogkattslingan och sedan rullade det på med kattintresset (och kunskapsbyggandet/ medvetenheten).
Ibland undrar jag vad som hänt om jag inte hade träffat killen som tog med mig in i "raskatt-världen".. Han hade själv bara haft huskatter i familjen tidigare, så det var också lite lustigt att han var så intresserad av en specifik ras och visste att den måste vara stambokförd. Att det slumpade sig så betyder iallafall att jag redan tidigt i mitt eget kattägande fick upp ögonen för hur ansvarsfull uppfödning går till och hur annorlunda det var jämfört med när huskattungen överlämnades till mig. Där väcktes även en upprördhet över orättvisan och empati för huskatternas utsatta situation.
Sajtvärd Katter iFokus
Vi tatuerade vår första katt. Jag vet inte ens om jag visste något om chip då?
Han var registrerad i någon lista på kennelklubben om jag minns rätt.
Jag visste inte om några andra register.
Med facit i hand så skulle vi givetvis skaffat katter på annat sätt.
Moritz. En av katterna från en annons var på tok för liten när vi fick honom.
Jag hade haft ett långt telefonsamtal med ägaren innan. Mycket trevlig. Katten skulle vara 12 veckor och väldigt social.
När vi skulle hämta honom så frågade hon först om pengarna. 300 kronor tror jag. Både huset och kvinnan själv var rena misären. Hon stack ut en liten kattunge genom dörren och stängde.
Där stod vi med en kattunge på kanske 6-7 veckor.
Både jag och min man blev ganska chockade och åkte hem och fick planera om allt med mat, kattlåda och annat. Det gick bra ändå. Moritz blev den knasigaste katt vi haft. Han blev 17 år.
Idag hade jag gjort annorlunda. Jag hade bl.a anmält.
/Maria
#5: Fanns det ens chip för "gemene man" på den tiden?
Det var ett himla krångel med avläsare mm i början, ibland fanns det inte ens hos tullen utan man var tvungen att medföra en själv, det var i slutet av 90-talet tror jag.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Jag har inte funderat förrän nu på hur jag hade såpass koll som jag hade på katter när Sippan flyttade in i början av 90-talet.
Hon var en "hittekatt" som min kompis räddade och lämnade till mig.
Det var självklart att hon blev steriliserad (jag var dessutom rädd att hon var dräktig), vaccinerad, försäkrad och id-märkt direkt - undrar hur jag egentligen visste att man borde göra det? Möjligen så kan det ha varit en väldigt seriös veterinär som rekommenderade det.👍
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
#6: Inom SVERAK infördes obligatorisk id-märkning (chipmärkning) fr.o.m. 1 januari 2009, men då hade det i praktiken redan införts av uppfödarna själva sedan flera år tillbaka. De raskatter jag (och vänner till mig) köpte i början på 00-talet var chipmärkta vid överlåtelsen.
Id-märkning av hundar har varit obligatoriskt sedan 2001, så det var kanske i samband med det kattuppfödare fick upp ögonen för chip-märkning.
Sajtvärd Katter iFokus
Jag tror jag fick informationen av veterinären.
Vi har alltid tagit våra "nya" huskatter direkt till veterinär.
/Maria
#9: Ibland finns det paketpris för chipmärkning i samband med kastrering och det är ju alltid bra. Bättre sent än aldrig. När jag bokat tid för kastrering har det hänt att jag hade fått chipmärkning "på köpet" om katten inte redan hade varit chipmärkt. Vid sådana kampanjer kan man undra om det förekommer att kattägare avböjer den gratismärkningen även av andra skäl än att katten redan är id-märkt. Eller så är det p.g.a. gratis-id-märkningar som många id-märkningar inte finns ägarregistrerade någonstans.
Sajtvärd Katter iFokus
#10 Så kan det vara.
/Maria