Prata med veterinären eller kolla med rehab ställen för hund, laser brukar kunna hjälpa till med läkningen av senor

Har du varit på större klinik/djursjukhus?

Annars kan en second opinion vid ett sådant kanske vara värdefull?

#1 Tack ska höra med dem inför nästa besök. Senan är helt uttänjd så han går nästan på "underarmen" på den skadade tassen.
Nelson har också fått smärtstillande för att vi ska kunna se om han ev påverkas av smärtor (som han inte vill visa).

#2 Det är en mindre klinik men 2nd opinion har efterfrågats genom att skicka röntgenplåtarna till ett större djursjukhus.

#3 Så bra att de kunde göra så!

Jag hade hand om en stallkatt en gång i tiden. Han flyttade in i stallet, och vi hittade aldrig någon ägare så han fick bli kvar.

Efter något år fick han en allvarlig senskada på ett bakben. Det såg ut som att benet var av, och vi befarade att avlivning var enda alternativet (även om vi förstås ville ge honom en chans).

Veterinären kom fram till att han alltid skulle komma att halta, men inte ha ont av sin skada. Och i bästa fall skulle hältan minska (han gick redigt dåligt på det benet).

Det tog bara några veckor så var katten "som ny" igen. Inte ett spår av någon hälta.

Nu var det en annan tid, en annan katt, en annan typ av skada - men jag kom att tänka på den här solskenshistorien, när jag läste om din katt. För vi var så säkra på att stallkatten aldrig skulle bli helt återställd igen, men så gick det så bra.

Håller tummarna för att ni hittar ett bra sätt att hjälpa kissen! 💖💖💖

#4
Åh verkligen en solskenshistoria!
Tack för att du delar med dig. Som du säger, det är en annan typ av skada osv men hoppet är ändå inte ute. Tror dock inte att skadan på Nelson självläker då en uttänjd sena inte drar ihop sig av sig själv. En partiell bristning däremot kan ju läka som jag förstått det (iaf hos människor).

Ja just nu famlar vi lite i mörkret och en operation är i princip uteslutet (steloperation). Ortosskena kan ju vara till hjälp (om vi lyckas vänja honom vid den).

Tyvärr kom avlivning också på tal men det är det absolut sista alternativet ifall inget hjälper och Nelsons livskvalitet är påtagligt påverkad.

Men hur bedömer vi det. Att ens katts livskvalitet är såpass dålig att ingen annan utväg finns. På en skala mellan 1-10 skulle jag gissa att han ligger på en sjua. Han kan inte leka mer, hoppa och springa efter och brottas med sin kompis.
Utöxer det, och om ingen smärta är aktuell, är det ju andra kvalitéer som väger upp.

Vår Wilson däremot låg nog på en tvåa i slutet. Då han hade smärtor i munnen p ga cancern och inte kunde äta ordentligt.

Å andra sidan vill vi inte göra som en del, främst, amerikaner gör för sina katter. Rullstol / gåstol med hjul för sina katter med obrukbara bakben osv.
Jättesvårt.

#5: Är inte amputera en utväg innan avlivning om inget annat fungerar? Många katter får ändå en rätt bra livskvalitet på 3 ben, men det beror ju samtidigt lite på åldern 🙂

#6
Nä, det har vi inte reflekterat över alls. Ska läsa lite på det där. Nelson är dock en senior, 12 år.

#7: Kan också vara värt att diskutera med veterinären 😁

Men så oturligt! 😟

Om det visar sig att något drastiskt behöver göras är amputation en möjlighet som vanligtvis återger god livskvalitet på sikt, men jag förstår att det inte alltid känns som ett självklart val för en 12-årig katt. Det kan finnas individuella omständigheter att ta med i beräkningen, men en 12-årig frisk katt kan fortfarande hinna leva många glada dagar även med 3 ben.

Just nu får ni nog bara avvakta i väntan på utlåtande från det större djursjukhuset och se hur det utvecklar sig. Jag hoppas att det trots allt inte är så illa som det verkar.

Om amputering visar sig bli ett alternativ kan jag berätta att min första katt fick ett ben amputerat 17 år gammal. Han levde ett gott liv tills han var 20 år och amputationen hade ingenting med hans slutliga insomning att göra.

12 år är ju ingen ålder för en katt som i övrigt är frisk.

#10
Har kollat upp lite om amputering. De flesta tycks kunna leva ett bra liv även om en del tar lång tid på sig att anpassa sig (fantomsmärtor och liknande). Men en amputation innebär tydligen att hela armen måste tas bort i höjd med axelleden eftersom katten annars riskerar att trampa / använda den kortare tassen.

#9
Ja, det är dessutom nästan på månaden efter Wilsons bortgång så det känns extra konstigt att det händer just nu. Inte för att jag är vidskeplig på något sätt.

Det är flera utredningar på gång med Nelson förutom tassen så det är flera jobbiga saker på en gång.
(ev dåliga njurar, en ilsket röd växande knöl under hakan som först antogs vara en fistel)
Hög albumin och relativt hög krea i blod.

Men Nelson visar inga symtom från ovanstående alls. Äter bra, är pigg osv. Smärtstillande sprutan igår gav ingen offekt så ont i leden verkar han inte ha.

Nästa vecka ska han iaf ultraskanna njurarna och ta bort knölen under hakan. Ska be dem ta biopsi.

Sötnosen.

Lite uppdatering.
Under helgen började Nelson halta avsevärt mindre. Den smärtstillande sprutan hade dock ingen synbar effekt utan förbättringen skedde efter att sprutans effekt avtagit.

Under en 2nd opinion hos ett större djursjukhus såg de att han har kalkavlagringar i skadeområdet. Är lite osäker på varför han får det, om det beror på ev dåliga njurar som inte klarar av att optimera kalciumbalansen i kroppen. Men han ska iaf ultraskannas och sen stå på smärtstillande i ett par veckor för att se om hältan ev försvinner.

Puh. Njurarna är i alla fall OK. Knölen under hakan borttagen (väntar på lab resultat).
Men nu har Nelson börjat uppvisa konstiga nedtrampningar på den andra, högra, tassen också. Ibland verkar han halta lite på höger tass. Han har fått remiss till en specialist (större djursjukhus).

Så här ser nedtrampet av den friska tassen ut (den vänstra, skadade tassens nedtramp går lite djupare). Lite svårt att fånga på film / bild.
Har nån varit med om något liknande?

Nu står han på Onsior, smärtstillande och inflammationshämmande.

#15: Jag har ingen erfarenhet av liknande symtom, men jag vet att jag har sett bilder på katter som går på liknande sätt.

Sökte lite nu och mest info verkar finnas på engelska sidor och då kallas det "palmigrade" när katten sjunker ner med framtassarna så som Nelson gör. När katten går på hälarna med baktassarna kallas det "plantigrade" och det verkar kunna ha lite fler orsaker än palmigrade.

När jag läst på lite olika sidor får jag uppfattningen om att palmigrade kan ha åldersrelaterade orsaker som kan ha utvecklats under längre tid.

Angående kalkavlagringarna hittade jag följande info när jag sökte på det:

"När senorna utsätts för inflammation på grund av skador eller överanvändning, frisätter cellerna i senorna ämnen som attraherar kalcium. Kalcium kan sedan börja avsättas i senan vilket leder till kalkavlagringar".

Så skönt för er att njurvärdet var ok iallafall och att knölen under hakan är borttagen nu! Hoppas att det visar sig att knölen var ofarlig och tummar hålls för att tassproblemet också är övergående eller åtminstone överkomligt.

#16

Åh tack!
Fantastiskt! Tack för informationen! Trög som jag är googlade jag mest efter kattåkommor, men åkommor som drabbar människor kan ju vara överförbara på katter!

Skönt att man man fått ett namn på tass problemet. Ska fördjupa mig i ämnet.

Jag kan tänka mig att Nelson haft degenerativa förändringar som triggades av den felaktiga landningen från bordet, och att den friska tassen uppvisar symtom nu eftersom belastningen hamnar mest på den och det blir en överbelastning.

Vi försöker göra trappsteg osv till sängen men det är svårt att få honom att sluta hoppa. Han verkar inte ha speciellt ont, men han tycks ändå till en viss mån vara medveten om sina begränsningar. Springer eller jagar inte Samuel längre. Men det kan ju bero på att han har en tratt på sig.

Vi får kanske vara beredda på att medicinera honom livet ut. Får se vad specialisten kommer fram till.

Det har pratats om ortos men att det är knepigt att få katter att acceptera den.

Tyvärr var knölen elakartad. 😔
Men den är borttagen och tydligen växer den mer lokalt så risk för spridning är inte så stor.

Nu är det framtassarna som ska utredas på onsdag.

Bra att ni fick bort knölen! 💖

En uppdatering.
Specialisten på det stora djurkliniken konstaterade att Nelson har artros.
Så förmodligen har han haft det länge, såpass länge att den konstanta inflammationen orsakat försvagningar i hans ledband. Och hans många hopp från klösträd, matbord mm till slut ledde till att ledbanden gick sönder, partiellt.

Han såg också att Nelson reagerade på smärta vid armbågarna snarare än handloven.
Så han har blivit ordinerad omega 3, smärtstillande vid behov, sjukgymnastik. Och han får inte hoppa och springa.

Artros är ju en kronisk sjukdom som förr eller senare kommer att förvärras. Operation rekommenderades inte på en tolvåring då konvalecensen är lång och jobbig. Inte heller ortos då Nelson har problem med båda framtassarna och det blir väldigt obekvämt för honom.
Så… När det har gått så långt att mediciner inte långre hjälper rekommenderar de avlivning… Men han sa att en katt kan leva i flera år med artros.
Men det är tufft just nu.

Angående omega 3 - köpte kapslar på apoteket och dessa är för djur. Ska man öppna gelatinkapseln och droppa i vätskan över maten? Kan ju inte vara meningen att den ska sväljas hel så stor som den är?