Förändrad katt
Hej!
Jag sitter med rå-ångest och känner mig totalt uppgiven. Vi i familjen äger två katter, en kastrerad hane på 3 år, utekatt, och en hona på två år, som är innekatt, än. Dom har gått ihop hela tiden. Våran hona älskar hanen och vill vara nära jämt och hanen tycker om henne också, men är lite mer avvaktande och inte lika klängig.
Men de senaste veckorna har dock hanen börjat morrat och fräsa mot honan, tidigare har hon blivit rädd och backat. Men nu de senaste dagarna jagar hon ikapp honom och då rycker jag in och stoppar det hela (vet inte om det är rätt eller fel) vill inte veta vad som skulle hända annars. Hanen hoppar oftast upp på en köksstol under bordet och morrar tillbaka.
Han har i princip varit ute hela dagarna och jagat ute på åkern och haft sig, när han kommer hem och ska in genom dörren och ser honan så går han inte in.
Blir så ledsen över hela situationen. De var så trygga i varandra. Detta tar också hela min energi då jag hela tiden springer och vaktar och vakar då jag vill inte att det ska ryka ihop och slåss och skada sig rejält.
Jag befarar såklart att hanen är sjuk och ska överväga att ta honom till veterinären. Mot oss människor är han samma gamla mysboll som vi håller så kär. Men kan även morra när vi klappar honom om han ser att honan gå in i tv-rummet tex. Jag vet inte ens om han tar sig ann att gå på lådan inomhus då han verkar så nervös över att hon ska söka upp honom.
Om han nu inte skulle vara sjuk, vad kan ha gått så fel?
Jag tycker det låter som ett klassiskt fall av fri utevistelse + social mognad.
Fr.o.m. ca 2 års ålder börjar katter uppnå något som kan kallas social mognad. Det är först då de utvecklar en helt vuxen katts status- och revirkänsla och alltså börjar förhålla sig till revir och andra katter som en helt vuxen katt.
Katter är revirhävdande av naturen, men de är även sociala djur som NÄR de lever ihop med andra katter inom samma kärnrevir utvecklar acceptans och samhörighet inom den kattgruppen. Samhörighet uppstår (och underhålls) genom gemensam vistelse inom det gemensamma kärnreviret - och utekatters kärnrevir är INOMHUS.
Fri utevistelse försvagar känslan av samhörighet mellan katterna och särskilt känsliga är sådana avbrott om det sker när katterna håller på att uppnå social mognad. Det som kan hända då är att katterna börjar se varandra som inkräktare istället för flockmedlemmar.
Sajtvärd Katter iFokus
#1: Tack så mycket för ditt svar och jag hoppas det stämmer. Även om jag hatar hur det har blivit så är allt bättre än att han har ont. Men jag vill ändå kolla upp honom.
Hur ska jag tänka kring det hela?
Jag ligger sömnlös och har redan frågat en familjevän om hon i värsta fall kan tänka sig ta över honan. Precis efter jag la ut inlägget rök de ihop och det blev en rejäl fight jag till slut lyckades stoppa. Det jag tycker är konstigt är att hanen, som innan allt detta, hade övertag och var ”först i huset” nu är den som la sig föst under striden, honan vägrade ge sig, hon som alltid varit en liten ”fegis”. Han är kastrerad och hon inte, om det har någon betydelse. Det är där jag tänker att han är sjuk, eftersom att han på ett sätt hamnar i underläge. Men jag är långt ifrån en expert, hankatten är min första katt.
#2: Det skadar inte att kolla upp hans medicinska hälsa, men annars får du (som så många andra utekattsägare) begränsa utevistelsen så att de kan återskapa den samhörighet som försvunnit - eller välja vilken av katterna du vill ha kvar.
Det är synd att det inte är mer allmänt känt att fri utevistelse kan orsaka problem för katter som är tänkta att dela kärnrevir.
Sajtvärd Katter iFokus
#2 Han känner ju inte att han är först i huset längre. Honan har tillgång till huset dygnet runt medans han kommer in ibland. Det ändrar dynamiken helt. Risken är att hanen kommer att komma hem mer sällan och känna sig uttvingad.
Så länge en är ute och en är inne är det nog svårt att upprätthålla en jämvikt.
Starta ny diskussion